Som du vet längtar jag ut i naturen och upp i bergen, men får än så länge nöja mig med promenader. Knä’t blir bättre och bättre, promenaderna längre och längre. Idag tog jag min långpromenad (cirka 8 km) med knästöd och det känns ok! Så imorgon blir sista behandlingen hos sjukgymnasten, jag får fortsätta med rörelse och övningar. Det känns bra att veta att det finns hjälp att få som verkligen hjälper om knä’t skulle krascha igen.

Vad ser jag då på min promenad? Ja, jag tänkte att du ska få smakprov! Men först två saker från igår. Jag var igår på ”lilla stranden” eller ”centrala stranden” eller ”nedre stranden” (kärt barn har många namn). Det var liv och rörelse för vi hade helgdag igår, nämligen Helige Andes Dag (Annandag Pingst). Plötsligen fick jag se att båten till ön Chrissi börjat gå. Så sorgligt. Ön har börjat visa positiva tecken på återhämtning och borde ha fått ett sabbatsår. Men ”money talks”!
Och när jag kom hem hörde jag ovanligt fågelkvitter som inte passade in i grannskapet. Det var en burfågel som var ute på vift och vilade en stund utanför min balkong! Den flög iväg, hoppas den hittade hem!

Nu övergår vi till dagens långpromenad! Det är nu så varmt att det gäller att komma ur bingen tidigt. Då får man också uppleva hur sta’n sakta vaknar. Havet var nästan spegelblankt så det var en mycket lugn och fridfull morgon som Ierapetra bjöd på. Vi går österut från gamla sta’n och borgen!

Vid Petra Mare Hotell var det lite trafikstockning eftersom lastbilen som hämtat tvätt skulle backa ut, men det ordnade sig så klart.

Den fint dekorerade gamla bunkern får vara ifred för klottrare – skönt!

Vad pågår här? Ska det bli växthus? För stort område för ett hus. De satte igång att arbeta när jag passerade.

Vi passerar vägen upp till ett av våra två kloster: Axion Esti. Namnet kommer från en samling hymner till Jungfru Maria. Nunneklostret grundades 1984 och 1998 invigdes klostret officiellt. För några veckor se’n tog en novis steget till nunna i en ceremoni med dignitärer från kretensiska kyrkan och hennes familj. Ett relativt nytt kloster, alltså. Och aktivt. Det är mycket vackert!

Vi har lämnat Thripti-massivet bakom oss och ser toppar i Dikti-massivet framför oss. Lägg märke till på vänstra fotot hur kalkstenen nästan ser ut som snö. Och i fjärran på det högra fotot syns till höger högsta toppen: Spathi. Jag undrar om bergen saknat mig? Jag saknar i alla fall dem.

Nu kan man plocka Johannesbröd! Som smaksättare i raki är de perfekta. Om några månader är de brunsvarta och kan plockas då också, men är inte så söta som när de är gröna. Man kan göra marmelad mm med Johannesbröd och i svåra tider användes de för att dryga ut mjöl, kaffe mm. De kan också användas som djurfoder. Johannesbrödsfrön användes förr som viktmått – därav ordet karat (från grekiskans keration = Johannesbrödsfrö). 24 frön, alltså 24 karat, motsvarade ett bysantinskt guldmynt. Men varför användes just Johannesbrödsfrön? Jo, för att deras massa är ovanligt konstant!

En man kom ut från hönsgård där han precis hade matat sina höns och kalkoner. Vi hälsade och han tyckte att morgonluft är fin och bra. Bara att hålla med! När värmen tilltar under da’n blir den tung och tjock.

Nu svänger vi in i utkanten av sta’n och får syn på en av våra tjusiga fastigheter:

Någon har varit tidigt uppe och kört en maskin tvätt. Jag la i en maskin innan jag gick hemifrån.

Nu är vi snart nere vid havet igen, men väster om gamla sta’n och borgen. Där finns ett litet torg med nå’t som väl ska vara nå’n sorts offentlig dekoration. Nå’n försköning av platsen är det inte.

Här ligger också resterna av den romerska muren som byggdes till skydd mot havet som då gick längre upp än idag.

En hel del blommor har vi sett längs vägen och fler foton, bl a blommor, finns på min flickr-sida!
(bildspel)

Hemma igen, dags att hänga tvätt, äta frukost och låta dagen rulla på!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!