”Även solen har sina fläckar!”. Du upptäckte kanske i mitt förra inlägg att jag ”snöat in” (!) lite på uttryck och talesätt. De är intressanta. Är de samma över hela landet? Vad vill vi egentligen säga med dem? Hur är det för den som vill lära sig språket? Är en del så gamla att de förlorat sin betydelse eller ändrat betydelse?

Det kan vi lämna för tillfället, dyka ner i längre fram. Nu knyter vi ihop (!) rubriken med ”Även solen har sina fläckar!”. Det sistnämnda syftar på att jag som erfaren vandrare (det är man väl efter 15 år varav lite mer än 12 år här på Kreta?) borde ha mer vett, men vi gör alla misstag genom hela livet och igår gjorde jag ett. Jag har inte vandrat någon längre, mycket kuperad vandring i år. Visserligen en längre på Lasithi-platån, men där är platt. Övriga vandringar har inte varit många pga ostadigt väder och svullet knä. Och de har varit halvdagsvandringar. Längtan var stor. Lusten större. Önskan slog ut vettet. Igår blev det verkligen pust och stön.
Jag valde en vandring med mestadels motlut, men varierad natur och landskap. Skulle valt nå’t ”snällare”, så klart. Men, men…

Det började bra med vindstilla, sol från en molnfri, blå himmel och kylig luft, klar luft. Skog runt omkring som påminde mig om John Bauer. Det hördes steg inne i skogen, kanske ett troll? Bara några getter. Solen letade sig ner i smågläntor som gav skogen liv. Och titta på fotot till vänster – det finns de som påstår att östra Kreta är som en öken, inget grönt. Jag vet inte var de varit, kanske vid kusterna i augusti då naturen vilar. Titta på bergssluttningen i fotot – skog! Kan det blir grönare? Jag bara undrar.

Motlut efter motlut. Jag travade på i lugnt tempo. I ett motlut stannade ett äldre par i en pick-up och erbjöd skjuts. Jag tackade så mycket, men jag skulle ju vandra. När de körde iväg och jag såg mig omkring tänkte jag ”Här står en ståndaktig skata mitt i ett motlut”!

I bäcken porlade det inte ett dugg, det har varit för lite snö så inget smältvatten. Trist.

Delsträcka 1 klar så dags för fika vid stenmöblemang. Tystnad. Frid och ro. Insåg att jag tagit i lite väl mycket med medhavd vätska så ryggsäcken var tyngre än vanligt. Såg till så att en del hamnade i magen så fördelas det jämt på kroppen. Man får inte vara dum!

Under förmiddagen ovanligt många flyg och flygstreck på himlen. Antar att det är lite tjockare med rutter i och med konflikten i Mellanöstern. Alla kom söderifrån och färdades norrut.

Efter en stund på delsträcka 2 vände jag mig om och då fick jag en liten dos vinter:

Nu gick det mestadels nerför. Jag slutar aldrig att falla i trans över blånande berg som ligger i lager. Här Thripti-massivet där högsta toppen är den som har ett hack i sig, som om någon provsmakat.

Jag fortsatte neråt omgiven ömsom av skog och stenar, ömsom av små odlingar.

Och betesmarker där man kan bli så här strängt och nyfiket inspekterad:

Våren där uppe är mer rätt i tiden. Mandelträden hade börjat blomma så smått, vildpäronen inte. Anemoner och Getoxalis blommade energiskt. Några enstaka vårblommor vågade sig på att titta fram. Som det ska vara uppe i bergen i början av mars så där har tydligen inte varit lika varmt som vid kusten.
Här den vackra Junkerliljan som börjat blomma och den lilla, lilla söta Tuvull:

Nådde den första lilla odlingsplatån där det blev fika.

Funderade över det här med årstider. De är så viktiga för naturen och därmed för allt levande. Växlingarna är spännande och vackra. Jag har läst nå’nstans att Europa har fyra årstider, och det tog upptäcksresande med sig ut i världen. Men det blev lite fel för det finns platser på vårt klot som har två årstider och andra som har åtta årstider osv. Och någon har sagt att det finns ingen sommar som är så lång som den svenska som är 9 månader lång, dvs så länge som alla längtar efter den från september till maj. Ligger väl lite i det, men alla årstider har sin tjusning. Och uppgift. Och betydelse.

På delsträcka 3 (som bara är motlut) stod jag vid den mest hänförande utsikt: på höger hand Mirabellobukten i Kretensiska havet och där nere byn Istron. Och på vänster hand den andra lilla odlingsplatån. Och hela härligheten är omgiven av berg!

Delsträcka 4 är bara motlut med enstaka korta platta sträckor där mina ben inte hinner vila tillräckligt. Jag får sällskap. Framför mig på vägen går fyra getter med varsin killing – sämre sällskap kan man ha!
Mirabellobukten ligger för mina fötter känns det som! Det blå havet går upp i den blå himlen. Eller är det kanske omvänt? Nu har vyn öppnat sig så jag ser även Agios Nikolaos och lilla byn Kroustas. På ena hållet de höga topparna i Dikti-massivet (som jag vandrar i) och på andra hållet Thripti-massivet i fjärran. Andlöst vackert!

Stapplade mig fram till Panda, helt slut i benen. Pust och stön sista biten som avverkades i slow motion med små steg. Insåg att jag valt fel heldagsvandring att börja med, men nu var det klart! Kan jag röra mig imorgon, kommer jag ur sängen, tro?

Och jodå, det har varit helt ok idag ”dagen efter”! Kvitto på i vilken bra form jag är i och hur bra återhämtning jag har. Känns bra!

Till sist vill jag ta upp en sak som inte bara finns här i Grekland.

Det är inte en sjukdom eller skada utan en nattfjäril som har sina larver där inne. Rör ej! Larverna heter processionsspinnare och ska med tiden bli nattfjärilar. De här silkes- eller bomullsliknande bona skyddar larverna under vintern. Nu vaknar de till liv och ska ge sig ut för att leta upp hål i marken där de bildar kokonger. När de ger sig iväg går de oftast på led – därav namnet:

Rör ej! Har du hund med dig så se till så den inte går fram och nosar på larverna! Det är nämligen inte ”hår” de har på kroppen utan en sorts hullingar. Farliga att få ner i svalj, lungor och mage. Här information från nätet:
Processionsspinnare-/larver omfattar flera arter av nattfjärilar vars larver lever av tallbarr eller ekblad. Fjärilarna är spridda över hela Europa. I Sverige finns en nordlig art främst på södra Gotland. Spinnarnas larver har sylvassa mikroskopiska nålar på ryggen som sprids i luften på samma sätt som pollen. Nålarna fastnar på och tränger in i hud och slemhinnor samt i luftvägarna (ibland ger detta astmatiska besvär), munhåla, svalg och ögon.
Hos känsliga personer uppkommer efter 12–24 timmar lokal rodnad och svullnad med klåda. Inom ett par dygn bildas blåsor. Hudförändringarna påminner om loppbett. Ibland följer svåra allmänsymtom. Många får inga eller bara lindriga besvär trots massiv exponering. Orsaken till den stora individuella variationen känner man inte till.
I Medelhavsområdet och i Mellaneuropa utgör spinnarna ett stort hälsoproblem. Även djur drabbas och hundar få svåra andningsbesvär och kan t o m dö om de nosar på larverna.
Så ”se men inte röra” gäller!

Ha en bra fortsatt vecka! Var rädd om dig och andra!