Högsäsongen är i full gång vilket betyder mer folk på stränderna även i den här hörnan som ligger utanför de stora turiststråken. Dessutom är det veckan med Jungfru Marias Himmelsfärd vilket betyder en topp i antal gästande greker. Så strandliv lockar inte. Där vill jag ha lugn och ro. Jag lämnar stränderna till grekerna där de kan tjoa och tjimma fritt. Men det går inte att köra AC varje dag. Dels blir det långtråkigt oavsett hur mycket man trivs i sitt hem, dels mår elbolaget alldeles för gott av körningarna. Vi hade flera strömavbrott häromkvällen så vi är många som vill ha svalka!

Så hur bryta tristessen? Jag fick en idé i helgen. Som alla andra idéer var det en bra idé. I alla fall på pappret. Jag hittade ett nytt konstmuseum i Iraklio. Och på konstmuséet i Markusbasilikan pågår en hyllningsutställning till Mikis Theodorakis. Varför inte en konstutflykt! Fast till storstad i högsommar – det är väl ändå ganska intelligensbefriat. Konsulterade väderprognosen och varmt, men inte hett på tisdagen. Den tar vi!

Panda och jag gav oss iväg tidigt. Planen var att inte vara i sta’n på eftermiddagen när det är som varmast. Vägarbetena på National Road gör att det tar lite längre tid att köra. Och det bildas köer, men de rör på sig och alla tar det lugnt.

Jag kör in i Iraklio via flygplatsen och det var givetvis ett misstag. Fullt med bilar, minibussar, bussar, hyrbilar, vespor, räddningsfordon som snurrade omkring. Det finns ett övergångsställe som används av de som anlänt som inte ska med nå’n transferbuss (de är parkerade inne på området). Det slutar aldrig förvåna mig att folk går rakt ut utan att se sig om. Kan det vara så att de är så lättade över att planet inte kraschade att de nu tror sig vara odödliga? Har ingen betydelse hur stor trafikstockning där är från båda håll – utspridda sällskapet ska över NU med sina resväskor. Inte en sekund får spillas på att vara stillastående!

Lämnade Panda hos killarna på lilla parkeringen nära Georgos-porten. Nya konstmuséet är inrymt i ett fint, renoverat hus och har bra läge en liten bit utanför Jesus-porten. Det är kommunalt precis som konstmuséet i Markusbasilikan och öppnade i januari i år.
Tema denna månad är, logiskt nog, Augustis ögon.
”Utställningen, som hämtar titeln från C. P. Cavafis dikt Far Away (1914), hoppas fånga en av årets mest älskade månader, som markerar flykt, vila, bekymmerslöshet, mental och fysisk förnyelse, men för andra också den mödosamma strävan efter ett uppehälle, under Medelhavets samtidigt befriande och plågsamma sol.”
Olika stilar på verken. Mestadels 1900-tal. I de fyra rummen visas målningar av skördearbete, fiske, sommar osv. En del fastnade jag för, bl a den här:

Ner mot centrum igen, men jag stannade mitt i ett steg. Blev både förvånad och ledsen. I ett land där man inte gör nå’t åt klotter kan man alldeles ostraffat måla över en Street art från ifjol! Nu är gaveln bara gul. Skandal! Jag inser att Street art förändras, att den inte är permanent, men varför ta bort den? Den såg ut så här och hette ”Inner light”:

Jag gick genom basaren och förbi Lejonfontänen. Förvånades över att det var så många turister i sta’n. För nu kände jag att temperaturen stigit betydligt! Och värmen stannar och byggs upp mellan husen.

Hyllningsutställningen var en besvikelse. Jag begrep inte hälften av hyllningarna och tolkningarna. Mycket abstrakt och ”modern” konst. Kanske passar in på Theodorakis. Vad vet jag som inte tycker så mycket om personen efter att ha läst två böcker (bl a en han skrivit själv) samt inte lyssnat så mycket på hans verk (och då menar jag inte ”de kända”). Jisses, vad mannen var produktiv!
Jag blev väldigt rörd av den här väggen:

Vad är så speciellt med den, undrar du. Jo, det är porträtt färglagda av skolbarn (primary school) i byn Arkalochori. Barnen bor fortfarande i tillfälliga arbetarcontainrar! Jordbävningarna var 2021. Jag tror att politiskt aktive Theodorakis hade protesterat högljutt över hur invånarna behandlas i byn.
På ena kortsidan satt texttavlor som var olika personers reflektioner kring Theodorakis. De var bara på grekiska. Min översättningsapp fick träda in. Men i alla fall! Theodorakis är internationellt känd, texterna borde även finnas på engelska! Jag stegade fram till en museianställd och frågade. Tänkte att de kanske fanns på separat papper. Han förstod inte engelska! Med hjälp av min knaggliga grekiska förstod han till slut och svarade att nej, de finns bara på grekiska. Urdåligt!

Jag är ingen shoppare. De 900 butikerna innanför stadsmuren får klara sig utan mig. Eller rättare sagt 898 får klara sig utan mig. Min hovleverantör inom vandring, Mountainclub Goufas, fick ett besök och jag kom ut därifrån med två sittunderlägg (har en förmåga att lämna kvar dem i naturen…onödig nedsmutsning, men förhoppningsvis är det nå’n som har användning för dem). Tittade in på Hondos Center och plockade till mig, samt betalade, billiga hygienartiklar. Jag undvek Dove lotion med ”shea butter” och vanilj. Jag vet inte vad ”shea butter” är, men det doftar gott. Tyckte jag. Använde den i Skåne och syster påstod att jag doftade kanelbulle! Jag svarade snabbt att det gör mig bara smarrig. Men undvek den nu, som sagt, för vem vill gå runt och dofta bakverk?! Kan ju få katastrofala följder!

Dags för lunch! Amalia’s Kitchen var självklart val eftersom där är väldigt god mat och hon har inte öppet på vinterhalvåret. Jag blir inte hungrig när det är varmt och är definitivt inte sugen på varm mat. Det blev Amalias sallad. SÅ god! Fräsch citrus-dressing. Jag valde kycklingbitar. Perfekt!

På väg tillbaka till Panda svängde jag inom tre butiker. Inte för att shoppa utan för att stjäla lite svalka! Nu var det redigt varmt. Panda och jag tråcklade oss ut en annan väg för att undvika kaoset kring flygplatsen.

Plan för hemfärd: köra via Kastelli. Man ser inget av nya flygplatsen, men vägarbetet är imponerande! Roligt att följa och se när bit efter bit blir alltmer lik en väg. Antar att det nu är dags att börja med tunnlarna eftersom fornminnesinstanserna gett klartecken.
Men nu började huvudvärken…de sista milen var en ren plåga. Jag stannade på en plats och tog en paus. Trodde nästan att jag inte skulle klara mig ända hem. Hade druckit ordentligt, sökt skugga och svalka. Men vad hjälper det när det är varmt överallt!

Häva huvudvärken: soffa, AC och kaffe! Igår blev det sovmorgon och resten av da’n var jag utslagen.
Var tisdagsutflykten värd det? Jag fick omväxling, kom hemifrån, fick uppleva vackert landskap och konst, god mat men….nja, det var, som sagt här i början, intelligensbefriat.

Spänn fast säkerhetsbältet för imorgon är det dags för Jungfru Maria att färdas till Himlen!

Ha det en skön helg! Var rädd om dig och andra!

Här är de kommunala konstmuséernas hemsida: herakliongallery.gr
Mer Street art i ett album på min flickr-sida!