Jaha, då är det bara att konstatera att detta är sommar nr två då högsommarhettan kom redan i juni. Den har annars varit avgränsad till juli – augusti. Ifjol vandrade jag sista gången 2 juni – se’n var det uppehåll pga hög temperatur. I år blev sista vandringen 29 maj. Tydligen är det tre månaders uppehåll som gäller framöver mot två tidigare.

Varför klagar människan, undrar du som sitter i regnställ och lovikkavantar och gummistövlar i norr. Jo, det är nämligen så här att jag är som de flesta lokalinvånarna, dvs hög temp (över 30 gr och oftast kring och över 35 gr) vecka ut och vecka in, månad ut och månad in, tär på en. Sliter ner både fysiskt och psykiskt. Jag behöver lyckligtvis inte jobba utan lever ett väldigt inaktivt liv. Önskar att jag kunde somna en kväll och på morgon skulle jag vakna i september till ljudet av det första regnet! Å, ljuvliga tanke!

Tankar är annars nå’nting som blir sämre och sämre. En varm hjärna som aldrig får en avkylande stund fungerar sämre och sämre. Den mjukas liksom upp mer och mer och brer ut sig. Du vet det där att man kommer in i ett rum och undrar ”vad skulle jag göra här och nu?”. I överhettat tillstånd hittar jag inte ens runt i min lägenhet vilket är en stor olägenhet. (det tog på krafterna att komma på den ordvitsen…)
Det är som en nedåtgående spiral – för varje vecka blir tillståndet värre och värre. Jag är ingen Einstein, men jag sitter snart och spelar på läppen…

Min absolut bästa sommar se’n jag flyttade ner 2014 var 2017. Då tillbringade jag nästan 8 veckor i min mors hus på Österlen och de veckorna inföll i juli – augusti! Det var den konstigaste sommar jag upplevt för vädret ändrade sig varannan timme och jag var inte nere vid stranden på hela tiden. Men med tanke på alternativet så var det ljuvligt! LJUVLIGT!

Underhållning saknas egentligen inte för sedan tidig vår har skandalerna duggat tätt här i Grekland och på Kreta. Just nu är det två stycken som dominerar: OPEKEPE-skandalen som har så många turer och snurror att min hjärna inte hänger med, men det gör ingen annans heller. Den andra är migrationssituationen, men den återkommer jag till i nästa blogginlägg. Om jag kan få fart på tankeverksamheten.

Släktforskning med AC-susande borde fungera, tänkte jag. Så upptäckte jag att det kräver svala nätter med sömn. Det är en hopplös känsla att vakna tröttare och segare än vid sänggåendet på kvällen. Kvällen före morgonen, alltså.
Jag har, i släktforskningen, fått lägga mycket tid och kraft på ett gift par som levde ett ganska ovanligt liv, i alla fall i mitt släktträd. Fått massor med hjälp i släktforskargrupp på Facebook – ett exempel på när sociala media kan vara till både nytta och glädje. Snälla, generösa människor som dyker ner i register och arkiv och hittar både det ena och det andra. Och jag lär mig samtidigt så mycket historia!

Jag har haft glädjande avbrott i tristessen med två stadspromenader med trevligt sällskap, en fin biltur med uppskattande kund och imorgon är det dags för en ny biltur.
Men å, vad jag saknar att vandra! Köra bil upp i bergen, stanna, gå ur och njuta av vyer, växter osv är näst bäst. Allra bäst är att länge vara nära landskap och natur, det enda som hörs är de egna stegen, sitta på en sten och njuta av rovfåglars segelflyg, upptäcka en vacker och liten blomma, få en skymt av en ödla som springer passgång över vägen, höra getklockor på håll, dra in örtdofter, förväntansfullt undra vad som väntar på andra sidan om en kurva…nä, nu börjar jag snart böla. (skånska för gråta)

Idag hård vind och det är härligt för den sänker temperaturen något. Jag ser fram emot nästa onsdag för då bär det av till Skåne! I 11 dagar ska jag få andas, tänka och allmänt fungera som en vanlig, normal människa. Fast innan dess måste jag ta mig samman och bestämma vad som ska packas ner, tvättas, ordna blomvakt, fixa tillräckligt med mediciner, betala räkningar, köpa presenter….puh! Hur mycket kommer jag att glömma, tro!?
Förra gången jag var i Skåne var kring påsk 2023 så det var enklare att veta vad jag skulle packa. Nu måste jag täcka allt från drivis till sommarsol!

Nu ska jag svettas vidare (jag skulle ge vad som helst för en dag utan en svettdroppe eller klibbig hudyta!) och försöka uppbåda entusiasm och förslag kring middagsmat.
Fast – måste man äta? Egentligen?
När det är så här hett äter jag helst inte varm mat så det blir många sallader å så’nt. Det betyder ökad gasbildning i en kropp som redan är större pga vätskeansamling. Jag blir kanske inte en blöt geléklump! Jag liknar mer och mer en ballong så kanske jag lyfter och svävar bort!

Ha det bra! Var rädd om dig och andra!