Först måste jag be de läsare som följer bloggen via email och rss om ursäkt. Jag la ut en länk i tisdags till ett blogginlägg, men det var inte en publicering så ni fick inget meddelande. Jag har inte gjort så tidigare, men lärde mig nu en läxa. Det ska inte hända igen.
Vilket blogginlägg det var? Det var Resa – visats – bo i EU (uppdaterat och efterfrågat).

I förra Boktips skrev jag: ”Framöver blir det inte så många Boktips som tidigare eftersom vi e-bokläsare nu är utestängda från de svenska biblioteken i och med Biblio. Utslaget på ett år läser jag mer än en bok i veckan och det har jag inte råd att köpa. Livet kommer att bli så trist. Och instängt. Och världen så liten.” Jag är inte ensam så kanske påtryckningar kan ge resultat. Fick en tidningsartikel skickad till mig som jag trodde att jag sparat, men inte kan hitta. Det var en person som råkat ut för samma som jag – utestängd från svenska bibliotek – som uttalade sig. Han som jag vågar inte köpa ny e-bokläsare för vem vet vad nästa påhitt blir!
Jag har köpt en bok, dykt ner i bokkasse och lånat från en annan svensk lägenhet. På min födelsedag fick jag monetära presenter från familjen så nu kan jag köpa böcker då och då! Toppen! Jag har också gått igenom mitt eget digitala bibliotek och hittat böcker som kan läsas om.
För vad vore livet utan böcker!

Tidigare boktips finns under Boktips i menyn!

Ingen (Pascal Engman)
Barnsoldater i kriminella gäng och människohandlare. Som vanligt har Engman gjort grundligt förarbete och fortsätter med sin stil att spegla det nutida samhället. Vanessa, som jag inte alls tyckte om i första boken, har växt och växer. Hon finns numera i mitt arkiv över romankaraktärer som jag gärna läser om och minns med glädje.
Boken berörde mig väldigt djupt eftersom den handlar om de som inte får vara med i vårt samhälle, som inte får en plats. De som trots sina unga år inte ser nå’n framtid eftersom de hela tiden knuffas undan, nedvärderas, stigmatiseras. De som kommer in i samhället illegalt vilket betyder att de varken har skyldigheter eller rättigheter. Båda dessa grupper av människor har ingenstans att vända sig, de är ensamma. Och utifrån ett samhällsperspektiv är de Ingen. Smaka på det. Att vara Ingen. Inte finnas, inte uppmärksammas, inte bjudas in i gemenskapen. Att vara Ingen.
Hans böcker borde läsas av alla, men kanske framför allt denna. För alla kan vi en dag bli Ingen.
Rekommenderas varmt!

Kvinnan som var en fyr (Viveca Lärn)
”Viveca Lärns nya roman handlar om kvinnor och kärlek. Cecilia Ek är i femtioårsåldern, hon är ensamstående och bor i en gammal, lite förfallen villa i Örgryte, Göteborg. Hon har liksom inte behövt anstränga sig i livet för en lottovinst som hennes nu döda far vann i hennes namn har stått för grundförsörjningen, men nu är det slut med det. Hon måste rycka upp sig, börja försörja sig och har fått jobb som försäljare av nåt så löjligt som automatiska öronrensare.
Utbildningen i denna ädla konst sker i New York, på den märkliga kursen dyker det upp en märklig dansk som raggar på henne genom att säga att ödet har bestämt dem för varandra.” (bokus.com)
En ovanlig kvinna som Lärn berättar om med humor. Man inser dock emellanåt att helt lycklig är hon inte, lite tragiskt är hennes liv i vissa delar. Slutet – ja, kanske hon hittar den där kärleken hon letat efter, men det är ett väldigt oväntat slut. Det stämmer till eftertanke. Vad är det egentligen vi jagar, drömmer om?
Ungefär halvvägs i boken blir det konstigt för jag får en känsla av att Lärn inte tycker om sin skapade karaktär. Eller i alla fall blivit lite trött på henne. Märkligt!
Underhållande och tänkvärt!

Urspårad (James Siegel)
”Charles Schine har sina rutiner. Varje dag tar han pendeln 8:43 för att åka till arbetet. Med en svårt diabetessjuk dotter därhemma behöver han ordning och reda i sitt liv. Men just den här dagen är Charles försenad och tvingas till ett senare tåg. Där möter han den vackra Lucinda Harris. En gnista tänds och de börjar träffas, trots att båda är gifta. Snart befinner de sig på ett sjaskigt hotell, ett övertramp spm blir början på en riktig helvetesresa för Charles.” (bokens baksida)
Låter det som en romantisk roman, kanske som en feelgood? Långt ifrån! Det är en thriller som kastar läsaren hit och dit. Mycket spännande. Lite svår att komma in i i början, men allt blir klart under resans gång. Och spänningen ligger på flera nivåer.
Varning – svår att släppa!

En sång för de döda (Stuart MacBride)
”Åtta år har gått sedan den brutala mördaren satte skräck i Oldcastles befolkning. Fyra kvinnor kidnappades, lemlästades och lämnades att dö – alla med plastdockor insydda i sina magar. Sedan, utan någon förklaring, upphörde morden tvärt. Då var det kriminalinspektör Ash Henderson som höll i utredningen. Nu är hans familj splittrad, karriären i spillror och han riskerar att få tillbringa resten av sitt liv i fängelse. Men när ytterligare en kvinna hittas död ser Ash äntligen en chans till återupprättelse. En chans att bli fri. En chans att hämnas.” (bokus.com)
Stuart MacBride är från Skottland, men utifrån boken trodde jag han var amerikan. Det är onödigt våldsamt, något överdrivna karaktärer. Kändes mer som en amerikansk deckare än en skotsk kriminalroman. Jag läste slut bara för att få veta ”vem som gjorde det”.
Njae, den här kan man klara sig utan.

Smugglaren (Jan-Erik Fjell)
”Det är snart jul och den småkriminella Bernandas kör in i Norge med en förseglad last. Men kontakten som ska ta emot lasten dyker aldrig upp. När Bernandas förstår vad det är han smugglat över gränsen grips han av panik och inser att han måste återvända till Litauen så snart han kan. I en villa i Sarpsborg hittas läraren Viggo Holm brutalt knivmördad och kriminalkommissarie Anton Brekke kallas in. Till en början har han svårt att hitta motiv till mordet, men det uppdagas snart att läraren inte var så oskyldig som han verkade. Samtidigt som Brekke och kollegan Magnus Torp börjar se samband mellan mordet och östeuropeiska maffian kämpar en desperat Bernandas för att ta sig ur den fälla han fastnat i.” (bokus.com)
Jisses, så rörigt. Det blir så tröttsamt. Vi är i Norge, Litauen, Rumänien, Ryssland, Sverige. Och måste hålla reda på en mängd personer och var de befinner sig. Detta var mitt första möte med Fjell och hans polis Anton Brekke. Den sistnämnde lämnade inget större in- eller avtryck. Fjell anses enligt Ystads Allehand slå Jo Nesbö – det gör han inte. Enligt bokus.com: ”Jan-Erik Fjell är författaren som tagit över tronen som Norges – och kanske Nordens – deckarkung.” Möjligt att han är ”deckarkung”, men Nordens bästa kriminalromanförfattare är han inte.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger (Linda Olsson)
”En mörk marskväll kommer Veronika, en ung författare, till en enslig stuga i en liten by i Dalarna. Hon är på jakt efter ensamhet och stillhet, för att skriva färdigt en roman och för att komma över en stor sorg. Hennes ankomst observeras i tysthet av den gamla kvinnan som bor i huset bredvid, den enstöriga Astrid. I tryggheten bakom sina skyddande väggar bevarar hon mörka familjehemligheter och en personlig tragedi. Medan den kalla vintern efterträds av våren närmar sig de två kvinnorna sakta varandra. Mot bakgrund av årstidernas växlingar spirar en ovanlig vänskap. En vänskap som ska förändra bådas liv för alltid.” (bokus.com)
Jag vet inte hur många gånger jag läst den. Eller hur många gånger jag kommer att läsa om den. Den är så ljuvlig. En berättelse att vila i, beröras av, glädjas, gråta. Av allt det fina, det mänskliga. Hur berikande och vackert det är att verkligen närma sig en medmänniska. Och att vi aldrig vet vad andra bär på om vi inte är beredda att öppna upp själva och, framför allt, lyssna. Ödmjukt ta emot. Livsöden.
En måste-bok – i alla fall för mig.

Från mitt digitala bibliotek har jag läst om
Borta och Nästan borta – båda skrivna av Blake Pierce. Hoppa över dem. Jag har nu raderat dem från mitt digitala bibliotek.
Flicka A – skriven av Abigail Dean. Den fanns med i Boktips med bästa boken 2021. Jag skrev då att den var lite otydligt, svårt att få grepp om vad som egentligen hänt. Jag förstod nu att Dean vill visa att vad är egenligen sanningen, verkligheten när alla har sina egna minnen. Vem har rätt och vem har fel – och är det över huvud taget relevant? Det tvetydiga slutet öppnar upp för läsarens egna funderingar och tolkning.
Rekommenderas!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!