Visst är det underbart att bli så där väldigt glad! Ända in i märgen liksom. Känna att det rycker i benen för de vill studsa och dansa fram. Ha ett stort leende som hade gått runt hela skallen om inte öronen suttit i vägen.
Så hade jag det i onsdags i förra veckan!

Men jag ska börja från början! Vi har blommor året runt, men givetvis är våren något extra med gott om blommor av olika slag på mark och träd. Tyvärr äter getter och får nästan allt de får syn på och det finns gott om de där djuren på östra Kreta. Det finns folk som oroar sig för den biologiska mångfalden och en del botanikintresserade är lite ledsna. För en del år se’n hittade jag en fin blomstervandring. Inte så lång, men blomstrande. Den hade en svag punkt: en mycket brant men kort nedförsbacke med en del lösgrus. Alltså skadevarning. Men det fungerade om vi tog det siga, siga.

Så kom pandemin. Inga turister = inga kunder. Vi hade lockout och olika regler i omgångar, bl a fick vi inte lämna hemorten. Så för två-tre år se’n gick jag blomvandringen igen efter uppehåll på ett par år. Den fungerade inte längre! Den lilla vägen var skrapad så den blivit bredare vilket tagit bort blommorna och skrapat upp en massa stenar och lösgrus. Aj, aj, inte bra alls.

Jag har funderat och provat. Funderat igen och provat. Men nej, ingen ny, bra, fin blomvandring. Förrän i onsdags!!

I onsdags hade sta’ns skyddshelgon namnsdag så allt var stängt. Jag tänkte ”this town ain’t big enough for the two of us” och gav mig iväg. Det bar österut för att testa en vandring som jag började jobba med i slutet av 2024. Rundvandring där motsatt varv och annan start behövde testas. Jag hade inte en tanke på blommor, men fick mängder med blommande ginst längs bilvägen. En och annan jättefänkål och några Oleander som börjat slå ut (tecken på att det snart är årstidsskifte).

Det visade sig att jag fått min nya vårblomsvandring! Blommor överallt i alla möjliga färger. Det kändes som att bada i blommor! Några Ärttörne här och där, men annars har gulgröna busken Euphorbia tagit över på sluttningarna. Orkidéerna har börjat vissna, men en sen sort stod stolt en bit in från vägen, Fjärilshyacinter i massor, Sprutgurka som blommar som mest, vildfruktträd med vackra blommor, den vita vilda vitlöken med sina söta blommor, Allium vars knoppar börjat brista, blåa vägkanter fulla med vackra malva med sina precisa ådror. Och Kreta-rosen – både rosa och vit. Vallmo som ännu inte gett upp. Buskar som blommar. Mattor med gula blomster. Plister med stark blå färg och plister med vita blommor. Och…ja, jag skulle kunna hålla på att räkna upp hur mycket som helst! Men vi får inte glömma de där små, tåliga som vi måste stanna upp och böja oss ner för att få njuta av. Där nere finns också små roliga och finurliga konstruktioner på en del blommor och växter!

När jag kom tillbaka till byn där Panda väntade svängde jag ut runt byn. Förutom en fin klosterruin med ovanligt stort kapell så fanns vårgröna vingårdar och blomsterängar överallt dit ögat nådde. Så underbart överflöd!

Kan man bli annat än tacksam, glad och lycklig? Jag bara undrar!

Vill du också få ett riktigt blombad, frossa i kretensiska blomster? Ta sats och dyk ner i mitt flickr-album Flowers of Crete! Inte bara vårblommor, men vad gör det!

Ha en skön Valborg och Första maj! Var rädd om dig och andra!