Nu är vi alltså inne i påsken sedan en vecka tillbaka. Idag ringer det i kyrkor stilla och vackert hela dagen. Det är rofyllt och högtidligt. Igår blomstersmyckades epitaferna (symboliserar Jesu grav) runt om i landet och har nu hedersplats i alla kyrkor. Ikväll kommer epitafer att bäras runt i by och stad vilket inte är ett ”måste” enligt föreskrifter utan upp till prästen att besluta. Imorgon natt sker det stora undret: Jesu uppståndelse. Den ortodoxa kyrkan koncentrerar sig på glädjen och magin i uppståndelsen, inte på synder och korsfästelse.

I mitt lilla hem samsas inlagd svensk sill med grekiska påskägg. De är röda vilket symboliserar blod, dvs korsfästelsen. Ägget/äggulan symboliserar födelse, dvs pånyttfödelsen i uppståndelsen. Påsken är full av symboler och ritualer och nu i Stora veckan/Stilla veckan är det högmässor, gudstjänster, morgonbön, aftonbön i kyrkorna. Minst en samling per dag.

Ikväll kör jag ut till byn Episkopi och tillsammans med byborna följer jag epitafen runt byn. Högtidligt och stämningsfullt. Imorgon natt är det dags att ta mitt ljus i handen och gå ner till vår huvudkyrka Agios Georgios. Vid midnatt släcks ljuset i kyrkan, prästen kommer ut med ett levande ljus (som hämtats i Jerusalem) som några tänder sina ljus på och så sprids det i kyrkan. Så är det dags att bränna Judas nere i vår fiskehamn och smälla smällare. Både brännandet och smällarna har det gått ut önskemål om att låta bli pga att det är så torrt. Vi får se hur det blir, håller tummarna att Kreta inte brinner imorgon natt.

Världens topp
Jag var ju ute på ravinäventyr förra söndagen (läs här). Återtåget skulle ske över berg ner till kusten, men den biten fick jag alltså inte. Berget låg ju kvar så igår körde jag upp till byn Kato Pervolakia. Här skulle upp på berget och njutas av den fantastiska utsikten jag hört talas om.

Från byn går en led ner till Kapsa-klostret. Den tog jag inte dels för att jag inte skulle ner till klostret, dels för att jag inte visste hur bra och tydligt markerad leden är. Jag valde småvägar.

Kom upp på berget och då drev molnslöjor/dimma in från havet! I lagret ovanför gick moln ut över havet. Kul. Inga vyer här inte. Jag bestämde mig för att stanna 30-40 minuter och efter 25 minuter började det skingras! Och vilka vyer! Bara att snurra runt och ta in det vackra, dramatiska och majestätiska.
Lyssna på tystnaden – bara fågelkvitter och fotskrap:

Jag vandrade runt en del där uppe. Provade olika småvägar och fick nya vinklar och perspektiv på vyerna. Kunde stannat kvar resten av dagen! Fortsatt att dra in den tunga, friska doften av örter. Vila i tystnaden. Roas av molnens framfart. Det var en lisa för själen!

Till slut var jag tvingen att återvända ner till byn där Panda väntade:
(bildspel)

En bergstur som både rensade och fyllde kropp och själ!

Ha en skön helg! var rädd om dig och andra!