Avslutade denna vecka med vandring i fredags i otroligt fint väder vadande i vårgrönska och igår besök på Arkeologiska muséet i Agios Nikolaos (rekommenderas!). Från måndag 25 mars och veckan ut har jag semester! Jag ska inte långt iväg, kommer blogginlägg när jag är hemma igen. Först firande av Nationaldag imorgon, se’n ger jag mig iväg. Jag tänkte att det blir väl bra om du har lite att läsa under tiden så här kommer Boktips!

Tidigare Boktips finns i menyn under ”Boktips”!

Jag har tidigare konstaterat att korrekturläsare måste vara ett utdött släkte. Några irriterande exempel: plötsligen på två sidor är ”han” en ”hon” för att se’n återgå till att vara ”han” – slarvigt! Två personer sätter sig i en bil, person A kör men när de kommer fram stannar person B till och släpper av person A – när bytte de förare? Och så det svenska språket. Det där med ändelse -a och -e verkar vara bortrationaliserat. Lilla – lille, ansvariga – ansvarige, underbara – underbare. Förr hade det betydelse vad som kom efter, vad adjektivet syftade på.

Väg 9 och Skärseld och Sista bilden (Tina Frennstedt)
Den första boken i serien, ”Försvunnen”, skrev jag om i ett Boktips. Hon har en annorlunda twist genom att knyta ihop cold case med nutid. Också roligt att det är Malmö och Österlen. Den första boken gav så mycket mersmak att jag i rask följd läst de tre följande. Blev inte besviken, tvärtom. Hon är trogen miljöerna utom i ett fall där hon lägger det omtvistade tornet i Rörum istället för i Kivik (ville väl inte ha någon sur kommentar från herr Lundell). Jag ler igenkännande åt hennes beskrivningar av hur österleningar ser på turistinvasionen på sommaren, på sommargäster och inflyttade norrifrån. Och hennes beskrivning av Österlen-vinter är så mitt i prick! ”Magiskt ljus” – pyttsan!
Klart läsvärda även om man inte känner till miljöerna!

Diplomatdottern (Tina Frennstedt)
När jag letade efter bok nr 3 i cold case-serien hittade jag den här boken där Frennstedt berättar verklighetshistorien om Karolina Johnsson som greps i Thailand i början av 90-talet. Jag kunde inte släppa boken, allt sattes på vänt och jag läste ut den på en dag! Upprörande hur svensk kriminalvård behandlar henne när hon överförs till Sverige. Och hur en ambassad kan hantera dokument och lura tre svenskar. Jag blev upprörd och djupt berörd. Precis som bra litteratur ska fungera, bara synd att den är en historia ur verkliga livet.

Inte ett ord (Harlan Coben)
Oj, så bra han är på att väva ihop och hålla spänningen levande genom hela berättelsen! Jag har tidigare läst honom och skrivit om honom i Boktips. Inte alltid jag varit nöjd, författare får väl också ha svackor, men här är jag helnöjd! I den här thrillern letar Simon efter sin drogberoende dotter Paige och det tar honom från helvetet och tillbaka – men tillbaka till vad? Kanske det finns det som det inte ska talas om, ”inte ett ord”…

Fallvind (Maria Adolfsson)
Jag hade glömt bort henne lite, men denna dök upp på bokrea. Och jag ska läsa fler! Brottet är inte så dominerande utan berättelsen är full med folk som blir karaktärer och inte figurer. Och jag gillar Doggerland, önskar bara att hon tog ut svängarna lite mer. Det är trots allt hennes eget skapade land så hon kan ta sig vilka friheter som helst. Fast inte för mycket, så klart! Det får inte dra åt nå’n form av sci-fi eller fantasy.

Tjuvlyssnaren (Maria Ernestam)
Jag är ingen tjuvlyssnare. Jag vill egentligen inte veta vad andra människor har för sig. Det man inte lägger sig i behöver man inte dra sig ur, det är egentligen inte svårare än så.
Ett stambyte i fastigheten gör att Karl-Gunnar Hammarkvist, 64 år, måste lämna sin lägenhet en tid. Han lever ensam, jobbar som revisor och söker inte andra människors sällskap. Han har det bra som han har det. Men i den tillfälliga lägenheten hör han genom den tunna väggen ett samtal från grannlägenheten. Och det börjar hända saker, Karl-Gunnars omsorgsfullt byggda murar krackelerar.
Å, vad jag tyckte om den här boken! Jag känner speciellt med ensamma människor eftersom det strider mot vår natur. Det är härligt att följa hur förändringen sker, hur det bubblar och brister. Och vi kan aldrig fly från det som hänt oss eller stoppa undan det – förr eller senare måste vi ta itu med det.

Läsa, resa, dö (Per Erik Tell)
Jag vet inte varför jag inte nämnt den här boken i tidigare Boktips! Fick den i julklapp för några år se’n och tar fram den då och då när lusten faller på. Ingen bok som jag läser från pärm till pärm utan gör nedslag här och där. Kan varmt rekommendera ”Läsa, resa, dö” som är ”Reportage och reflektioner från världens vimmel”. Ystadjournalisten Per Erik Tell ger sig ut på resor utanför de vanliga stråken och presenterar reflektioner och kopplingar utöver det vanliga. Som avslutning i boken ligger hans motorcykelfärd Ystad – Haparanda med hemfärd vis Finland. Stora delar av världen mellan ett par bokpärmar – kan man resa enklare och precis när som helst!?
Har upptäckt att han skrivit fler böcker, måste nog botanisera bland dem. Jag tycker om hans sätt att skriva.

Se dig död (Peter James)
Så underart när ett misstag blir bra! Jag trodde att jag klickade hem ett lån av en bok skriven av en annan Peter så något besviken började jag läsa. Men oj, så bra! Det är den 18:e boken om kriminalintendent Roy Grace och det går långsamt upp för mig att detta är böckerna som TV-serien ”Grace” bygger på. TV-serien växte efter några avsnitt, men boken är bättre. Brottet och polisarbetet är inte huvudhandling utan det är ett antal karaktärer, deras bakgrund, miljöerna de lever i och olika händelser. Hur kan en småtjyv, en skrupulös konsthandlare och en innehavare av en byggfirma som handlar på en bakluckeloppis sammanstråla utan egen förskyllan!? Och precis som Frennstedt (se ovan) binder han ihop dåtid och nutid.
I början kände jag mig förvirrad över de mycket olika trådarna, men de löper ihop nästan lika otroligt som händelser och människor gör i verkliga livet.
Jag kommer att läsa fler böcker av Peter James!

Tomma ögon (Charlie Donlea) – ”Den bästsäljande spänningsförfattaren Charlie Donlea är tillbaka med en otroligt skickligt skriven thriller som kommer att hålla läsaren i sitt grepp från första till sista sidan.” (bokus.com) Nej, det gjorde den inte. De sista 25 % bjöd på spänning fast då var jag ganska klar över slutet så det var inte så spännande.
Kallt nog för snö (Jessica Au) – jag måste sluta tro att ”prisbelönt” är nå’t för mig. En kvinna och hennes mor besöker Japan där de har samtal om livet och annat. Har inte läst hela, gav först upp efter en tredjedel, läste vidare och gav upp helt efter halva boken. Samtal? Bara ”jag” kom till tals.

Ha en skön söndag och en bra vecka! Var rädd om dig och andra!

PS. Glöm inte inbjudan:
När jag bott här i 6,5 år skrev jag ihop ett blogginlägg med svar på frågor från er läsare om flytt, leva och bo utomlands. I april i år är det 10 år se’n jag flyttade hit så nu får ni en inbjudan att ställa frågor, men undvik de som jag svarade på senast. Era frågor förra gången startade funderingar hos mig själv som kanske kan inspirera nya frågor:
”Oj, så mycket tankar och egna frågor som väcktes av era frågor! Har jag förändrats som person, vad värderar jag högst i denna tillvaron, vad saknar jag från Sverige, hur upplevde jag att bli pensionär (även om jag fortfarande är vandringsledare), hur känns det när jag är i Sverige, vad gör mig tossig i vardagen, var är för- och nackdelar mellan länderna, var tror jag att jag hade varit idag om jag inte flyttat…och en massa annat!
Välkommen med följdfrågor om du har några!”
Skicka på Messenger eller till epost ia.lofquist@live.com (inte i kommentarsfält nedan eller på facebook) senast 29 mars.