Igår var jag ute på en lite längre vandring för nu är kroppen med mig, återställd efter den kraftiga infektionen. Morgonen var kylig, jag ångrade nästan kortärmad t-shirt och shorts, men en stund senare hade jag givetvis fått upp värmen. Runt tolvsnåret gassade solen och då blev det nästan lite väl varmt. Så har vi det nu och det är så skönt!

Naturen för mig är avkoppling och njutning. I vår familj var vi ofta i skog och mark och det var ingen ”lektion” utan mer att upptäcka roliga, vackra, knasiga saker och inte missa de riktigt små. Skalbaggar är t ex mycket vackra beroende på hur ljuset faller. Jag är så tacksam för den gåvan, men det betyder att jag har teflonminne när det gäller namn på växter och fåglar. Som tur är finns det hjälp!

Växtligheten är fortfarande i sommarvila och väntar på mer regn så buskar och gräs ser ”vissna” ut. Kommer det snart rejält med regn så exploderar Kreta i grönt och blir väldigt vacker.

Vandringen är österut och en favorit eftersom den är så omväxlande. Inte med de mest fantastiska vyerna, men vad sägs om berg, platåer, vingårdar, olivlundar, byar, kapell och givetvis getter och får!? Vad kan man mer begära!

När jag kommit upp i bergen hörde jag en rovfågels typiska skri, men kunde inte se den. Det är ett skrämmande och ensamt ljud samtidigt som det låter som om fågeln är i den största nöd.
Plötsligen lyfte en stor fågel till höger om mig. Ingen möjlighet att få fram kameran utan jag bara njöt av vad jag fick se. Det var en stor, svart fågel med vitt bröst, långa ben och ett väldigt stor vingbredd. Trana? För stor för en häger, tänkte jag. Den flög högre och högre och plötsligen var den omringad av korpar som agerade som om de förde bort fågeln. Troligen var den inne på fel revir. Vi människor är ju däggdjur och har vårt revirtänk. Tänk om vi förde krig på samma sätt – en ring människor runt fienden för att sakta föra bort denne. Inga bomber, inga skott.
Fågelintressegrupp på Facebook gav mig svar på vad jag sett. En svart stork! De är mer tillbakadragna än sin vita släkting. Storken var förr en symbol för lycka och välstånd så nu när jag nästan mött en kan jag väl hoppas att lite av det föll på mig. Och vingbredden ligger på runt 2 meter!
Foto taget av Anett Schwetasch, nerladdat från Wikipedia:

Några betydligt mindre fåglar var vänliga att hålla mig sällskap under en paus och sitta stilla så jag kunde fotografera dem. De var så vackert tecknade. Återigen var det gruppen på Facebook som hjälpte mig och de upptäckte en liten dam nere i höger hörn som jag missat. På staketet sitter Steglitser – visst är de snygga, nästan pråliga!? Och damen nere i höger hörn är en Buskskvätta.

Det finns roliga och fyndiga växter! I den trakt där jag vandrade finns gott om Sprutgurka:

Det är en lustig och smart figur! De gröna ”frukterna” är frökapslar. Inuti byggs det upp ett rejält tryck så när frökapseln är klar lossnar den från sin stam och det sprutar ut fröer, ända upp till sex meter iväg! Så ser man till att sprida sig med besked!
Men rör dem inte med fingrarna. Frösprutet kan ge häftiga hudreaktioner. I det antika Grekland användes växten som laxermedel och med det trycket och den farten var det säkert effektivt! På latin heter den Ecballium elaterium och elaterium betyder just påskyndare, utdrivare.
Mer om Sprutgurkan här.

Jag är usel på att ta ut väderstreck, men det gör inget. Jag får hjälp av landskap och andra riktmärken. Landskap är ibland förvirrande men ger ofta hjälp att lokalisera sig. Här ett foto på byn Handras, men i bakgrunden ligger högsta toppen i Thripti-massivet: Stavromenos. Hemma ser jag den från andra sidan, tronande i öster. Här blir det ”baksidan”. Och genast vet jag exakt var jag är och var flera orter och platser ligger!

Fler foton på min flickr-sida! (manual ute i marginalen)

I nästa vecka säger prognosen hård vind på en del platser på östra Kreta, men måndag kan det nog bli en tur. Först en skön, vilsam helg! Kommer att vara rörelse på sta’n för på söndag är det dags för lokalvalet.

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Glöm inte inbjudan!
Två somrar i rad har jag bjudit in dig, läsare, att välja ett foto som jag ska skriva om. Dels om en rolig (tyckte i alla fall jag) idé, dels för att hjälpa mig med inspiration. Vi spetsar till det lite i år: du ska välja två foton och de ska vara från två länder (t ex Grekland – Sverige, Italien – Grekland osv) som jag ska försöka knyta ihop.
Du kan välja från mina album på flickr. Skicka länkar till valda foton på Messenger eller email. Kom igen – utmana mig!
(tidigare blogginlägg med foto från 2021, 2022 och nu 2023 finns i menyraden under Tankar kring ett foto uppe i menyraden under Teman)