Ett och ett halvt år med hård lockdown våren 2020 och nyligen avslutad mjuk lockdown i sex månader samt regler däremellan – behovet av miljöombyte är stort! Jag har varit iväg på några dagsturer, men att få en lite längre frånvaro från hemmet och Ierapetra var helt enkelt nödvändigt. Så när jag bokade om min Englandsresa till maj 2022 behöll jag natten i Iraklio. Fick flytta den till juni eftersom hotellet hade stängt under lockdown och öppnade 1 juni, men det gjorde inget.
Jag hade beslutat att hålla mig ifrån turiststråk och folksamlingar så två besök på museum passade bra – de kommer i nästa blogginlägg.

Tisdag 15 juni
Panda och jag styrde västerut! Vi körde rakt emot en svart himmel och insåg att vi skulle möta regn. Kunde bara hoppas att det inte var regn hela vägen och att vi skulle slippa åska. Rutten var stora vägen nästan ända fram till Martha, sedan mindre vägar.

Den där rutten…ja, det blev som det blev. Flera avsteg för där borta såg det så vackert ut och där verkar det ligga en fin by. Jag tycker om att improvisera, men fick styra upp det då och då eftersom jag hade ett mål. Tack vare gps och papperskarta kom vi tillbaka till rutten, men emellanåt bestämde vi en ny rutt.
Regnstänk på rutan då och då. I en del byar syntes det tydligt att det regnat rejält. Vädret med moln och dis gjorde en del vyer dramatiska och intressanta.

Efter sisådär 3 timmar ställde jag ifrån mig Panda utanför Athinaiko Hotel. Inte första gången jag bodde på hotellet, det ligger väldigt bra till. Fick checka in trots att jag var tidig och fick information om att frukostserveringen inte var igång än. Attans också! Jag som sett fram emot hotellfrukost.

Ut på sta’n, dags för lunch. På Curry Park hälsade Iqbal välkommen tillbaka! Jag har bara varit här en gång och det var ett bra tag sedan. Hoppas han minns mig för nå’t bra… Jättegod mat och gott vin. Satt kvar en stund med vin, bok och folkglodde. Så skönt!

Efter bilkörning och lunch behöver kroppen rörelse så en promenix ner till och ut på piren. Där fanns ett antal väggmålningar och jag fastnade speciellt för en:

Lååångfika, men till slut var det dags att dra vidare. Utställningen i Sankt Marcus basilikan skulle öppna (den berättar jag alltså om i nästa blogginlägg). På väg därifrån letade jag upp Mountaineering-klubbens butik för framtida inköp av nya vandringskängor. Och ramlade in i en liten butik som hade precis de bordslöpare och prydnadskuddsöverdrag (puh, vilket ord…) som jag ville ha!

På hotellet en liten siesta. Skönt att få sträcka ut kroppen och vila! När det blev dags att återgå till livet upptäckte jag att det småregnade. Tänk om det började ösa ner senare? Regnkläder? Nej, men ett paraply. Var skulle middagen intas? Jag hade ju tänkt mig Via Pastarella, men om det blev häftigare regn så låg det lite långt bort. Hm…. Tänk, vad tacksam man kan vara över så’na enkla, små ”problem”! Efter en snabbkoll på nätet bestämde jag mig för en för mig ny restaurang. Femte våningen och ”gastronomy” – kan inte bli fel! Så hamnade jag på Ntoré vid Frihetstorget med en vidunderlig utsikt över sta’n, havet och ön Dia. God mat och gott vin hade de. Faktum är att desserten var en av de bästa jag ätit! Och efter alltihop fick jag in en massa frukt. Lyckat besök!

Onsdag 16 juni
Vaknade till en nästan molnfri himmel – inget regn i sikte! Så var det det där med frukost! Receptionen hade tipsat om en minimarket och ett bageri plus att hotellet kunde ordna kaffe. Ut och handla, äta nå’n fet paj el likn? Jag som skulle ha hotellfrukost! Hur långt skulle jag behöva gå för att bli serverad frukost? När jag kände mig som mest eländig slog det mig att några mil neråt sydost hade yemeniterna vaknat och de flesta av dem skulle inte få nå’n frukost. Jag stängde av mitt gnäll och gick upp till Frihetstorget där jag på ett ställe blev serverad en god frukost!

Checkade ut, placerade Panda i ett P-garage och satte kurs mot Naturhistoriska muséet (det berättar jag alltså om i nästa blogginlägg). Där spenderade jag ett antal timmar för att sedan strosa upp till Amalia’s Kitchen för lunch. Där serverar de dels grekisk mat, dels mat från Texas (Amalia är från Texas). Jag tycker prosecco är överreklamerat, men där drack jag en himla god blandning! Prosecco med granatäpplejuice och granatäpplekärnor simmade omkring och gav extra smak. Friskt, fräscht och matchade väldigt bra fläskkotletterna som var marinerade i Jack Daniels.

Ett snabbesök på Praktiker och sedan National Road hem till Ierapetra! Trött men nöjd och välmående äntrade jag hemmet tidig kväll.
Dagen efter tänkte jag att det hade inte skadat med en dag till….

Tips om Iraklio

De flesta går 25th Avgoustou och Odos 1866 (där ligger basaren) samt Dikaisynos till Frihetstorget. Gör det för all del, men när det blir dags att fika och äta så leta dig ut från 25th Avgoustou!

Detsamma, alltså Google maps förstorat, gäller parkeringar i centrala sta’n. Här finns gott om små parkeringar!

Fika inte vid Lejonfontänen eller ät i närheten av den såvida du inte vill betala mer än vad det är värt.

Gillar du att shoppa så gäller också att ta dig bort från de stora stråken som t ex Odos 1866. Väster om den finns en mängd butiker av alla slag. Centrala Iraklio säger sig ha 970 butiker!

Går du ut på piren så besök borgen. Den är mycket fint renoverad. Fortsätt ut på piren och vänd dig om för att se hur vackert Iraklio ligger med bergen i bakgrunden.

Vill du ha fler tips så titta på sta’ns officiella sida eller här i min blogg under TTT – Tips Till Turist.

Ha en skön och fin helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida!