Foton och att fotografera ligger mig varmt om hjärtat. I sommar har jag besökt ett antal fotoutställningar där jag berörts och inspirerats. I en serie blogginlägg med tema Fotografi delar jag med mig mina upplevelser och summerar i sista delen. Hoppas du också berörs och inspireras!

World Press Photo Exhibition 2019, Palazzo delle Esposizioni, Rom

Varje år ger sig World Press Photo ut på en världsturné med vinnarna och bidrag från årets tävling. De besöker då ett hundratal städer i 45 länder och jag hade turen att vara i Rom samtidigt som de var där.
World Press Photo Foundation startades 1955 av en grupp holländska fotografer som ett försök att nå ut med sitt arbete. Den första tävlingen hölls samma år. Organisationens grundbult är vikten av att visa och se kvalitativa visuella händelser och historier. Det har givetvis hänt en del under åren:

For six decades, the World Press Photo Foundation has been working from its home in Amsterdam as an independent, nonprofit organization. In that time, the world has changed continuously, and new developments in the media and technology have transformed journalism and storytelling. Our mission has expanded, and we draw on our experience to guide visual journalists, storytellers, and audiences around the world through this challenging and exciting landscape.

Our purpose is to connect the world to the stories that matter.

Skillnaden mellan en filmsekvens och ett foto är att i filmen går handlingen vidare medan fotot står stilla i ett ögonblick. Allt stannar upp och som betraktare ställs du inför en situation. Du är fast i ögonblicket och måste ta ställning. Du kan titta bort, det är också en reaktion och ett ställningstagande. Om du fortsätter titta och sedan se så händer det saker inom dig. Du kan inte värja dig. När du blir ledsen, upprörd, glad, arg, hoppfull, rörd så måste du stanna i det. Det fladdrar inte förbi eller avlöses av nästa bild och nästa bild, handlingen går inte vidare.

Varje ögonblick, och därmed varje foto, är ett utsnitt av ett händelseförlopp, en representant för något pågående. När du känner till det får fotot fler dimensioner. Alla ögonblick/foton kommer inte att beröra dig lika mycket eller lika starkt eftersom de också handlar om dig. Se i lugn och ro, vila i ögonblicket.

”Crying Girl On The Border”, photo: John Moore, winner of World Press Photo of the Year fine art 2019.

Känner du hur rädd och ledsen hon är? Avgrundsdjupt och gränslöst rädd och ledsen. Hör du den krampaktiga gråten som bara barn har? Och bara när de totalt förlorar kontrollen och är så trötta, så trötta. En situation som hon inte förstår, hon känner bara faran. Polisen. Mamma. Vad är det som händer? Varför är mamma så konstig? Vem är farbrorn?

Jag kan berätta för dig att hon är 2 år, från Honduras och har precis passerat Rio Grande på en flotte. Vad hon, mamman, du och jag inte vet är vad som händer efteråt. De transporteras till något asylläger och det är möjligt att de blir åtskilda.
Det här är ett förtvivlat hjärtskärande ögonblick som blir ännu värre när tanken slår en att detta händer varje dag vid gränser, i oroshärdar. Barn som far så illa. Människor som far illa. Det gör så ont.

Foto: Mike Wells / Starving boy in Uganda / Vinnare 1981

Detta foto var en av vinnarna i tävling 1981. Det är en hemsk bild av två världar: svältens och välmåendet. Fotot togs i Uganda 1980. Men det är också en bild av hopp, faktiskt även av glädje. För mig illustrerar den konkret och mycket vackert talesättet att ”sträcka ut en hjälpande hand”. Och att ta emot den. Att ge och ta. Det är ju en tvåvägskommunikation. Så länge vi kommer ihåg det och sträcker ut en hjälpande hand finns det hopp för mänskligheten, för oss.

Många av fotograferna på World Press Photo är fotojournalister. De får ofta höra att de bara betraktar, inte hjälper. Jag tycker det är helt fel! De ger ovärderlig hjälp till de som inte har möjlighet att själva höras och synas ut i världen. De levererar händelser och människor rakt in i våra hem, lägger det i våra knän. ”Titta! Titta på vad som händer någon just nu, någonstans!”. De kortar avstånden mellan oss. Det går att tänka på annat medan man läser en text eller en artikel, men ett foto är så konkret, så fångande att vi inte kommer undan. Det tränger sig på, nästan kräver att vi tittar och ser och tar in.

(foton på denna sida kommer från Getty Images och Rare Historical Photos, mer information och foton finns på World Press Photo’s hemsida)