Måndag – onsdag har Panda och jag varit på resande fot. Eller hjul för hans del. Jag tänker berätta om dagarna och ge några tips. Mycket bilkörning så jag delar upp dagarna i två blogginlägg: del 1 är bilturerna och del 2 är vistelsen i Rethymnon.
Först vill jag höja ett varningens finger till dig som i vår och sommar ska hyra bil på Kreta. ”Var försiktig” heter i vår och sommar ”Var mycket försiktig”. All nederbörd har gjort vägarna dåliga med hål här och var, svaga kanter, sprickor och se upp för ras och lösa stenar. Det är inte farligt att köra och du behöver inte avstå, men var försiktigare än vanligt. Det kommer att ta lite tid att åtgärda alla skador och när jorden torkar kan det komma nya ras och lösa stenar.
Det var en del under turerna som inte blev som jag tänkt eller förväntat mig, men vad gör det när så mycket annat blev bättre!? Tidsangivelserna på kartorna nedan är Googles – jag tar mycket längre tid på mig, stannar ofta och har inte gasen i botten.
Klicka på foton och bilder för större format!
Dag 1
Precis som när jag körde till Iraklio för cirka två veckor sedan valde jag stora vägen. Jag tycker mycket om att köra lite mindre vägar så jag ville ha lite omväxling och enklare körning. Det är en märklig känsla att komma ut på Mesaraslätten omgiven av kullar och i fjärran berg. Det visar så tydligt hur omväxlande den här ön är, det är inte bara stränder och berg.
Det första stoppet blev Agia Galini, en liten by som ligger väldigt vackert. Byn i sig var en besvikelse då den var mer som en skyltutställning än en by. Här var det Hotel, Rooms, Tavern, Bar, Café, Shop osv i all oändlighet. Allt var stängt och igenbommat. Man hade också farit fram ganska rejält med vitt och blått så jag undrade ett tag om jag lyfts bort till en ö i Kykladerna. Det här var ingen ort som tilltalade mig, alldeles för tillrättalagd och exploaterad. En del turister efterfrågar ”genuint”, ”äkta” osv och jag förstår inte riktigt vad de menar, men det kan i alla fall inte vara detta. Vilken skillnad det måste vara för den lilla skara som bor här med sömnig vinter och sedan bli mer eller mindre invaderade.
- Byn gör sig bäst på håll – här utifrån hamnpiren!
- Påminner inte om Kreta och de har gått hårt fram med den blå färgen – titta på hängrännan! Fast de missade krukorna…
Jag lyckades hitta det enda öppna stället som var ett café nere vid hamnen. Lyckligtvis hade de även hamburgare så jag fick lite mat i magen. Hamnen var fin och där var det aktivitet med fiskare som höll på att reda ut och laga nät.
Fortsatte norrut, stannade för att ta foto av floden Potamis som tydligen är vattenfylld året om. Nu är den fylld till bredden. Det porlade lite överallt runt mig och det rinner i dikena längs vägarna. Nästa stopp var ett kapell där de höll på att bygga ett litet hus på baksidan och dörren var låst. Så det blev ett kort stopp och jag körde snart in i Spili där jag aldrig varit. Här skulle jag träffa några svenskar, mer om det i del 2.
Jag var givetvis nere vid de kända fontänerna där källvatten forsar ur lejongapen. Jag kan rekommendera att inte bara stanna och titta på fontänerna utan strosa i gränderna. Vi hörde vatten porla och forsa lite varstans, ovanliga ljud i en kretensisk by.
Dag 2
Nu skulle jag ut på en tur till de minoiska gravarna norr om Armeni och sedan till några byar som jag tyckte var intressanta efter att ha konsulterat min guidebok (som är världens bästa guidebok). I en kurva på vägen dit lämnade jag de majestätiska Vita bergen bakom mig och när jag kom ut ur kurvan hälsade Psiloritis-massivet välkommen. Andlöst. Spektakulärt. Vackert.
När jag kom fram till gravområdet så var det stängt. Det satt ett gäng där och fikade, de hade lyckats få information om att numera var området inte stängt på måndagar utan på tisdagar. Nätet var givetvis inte uppdaterat med nya öppettider. Jaha, då blir man inte så glad, men gravarna lär inte flytta på sig. In i bilen igen!
Vägarna var i sämre skick än jag trodde och det rann vatten här och där över vägbanorna. Det gjorde att jag ganska snart förstod att jag inte kunde, ville eller skulle hinna den runda jag planerat så den fick modifieras lite.
Kom in i Roustika där jag stannade och strosade runt. Blev fascinerad av husen som var en annan stil än borta hos oss på östra Kreta. Större, i två våningar och med stora fönster. Det kändes lite venetianskt på något sätt. Och jag började fundera på om folk varit mer välbärgade här där det finns mer odlingsbar mark än borta hos oss. Man får ju rätta mun efter matsäck. Inte så gott om pengar – mindre hus. En fin by!
Så styrde jag söderut och nu skulle jag få den ena chocken efter den andra! Vägen gick ganska brant ner till Mountros och sedan upp och in i ett ravinliknande landskap. Vackert och imponerande! Var nära att köra över några får som låg stilla och halvsovande en bit ut på vägen, fick stanna en stund för en stor fårflock som skulle passera. Och efter det blev jag mållös! Ett fantastiskt vackert landskap öppnade sig med berg, snöklädda toppar i fjärran, gröna ängar, träd, några olivlundar, gott om olika lövträd! Påminde lite om en del kulliga, gröna landskap man ibland ser på bilder från England. Där stod jag en stund och bara njöt!
Så tog vi, Panda och jag, oss upp till Argiroupoli (det antika Lappa). Den byn ska få ett besök vid ett senare tillfälle, denna gången tog jag en kort avstickare till källorna som på engelska kallas Green oasis. Det är ett område som klassats som ”outstanding natural beauty” så mina förväntningar var ganska höga. Här kommer flera källor upp i dagen och bildar en mängd mindre vattenfall på ett ganska stort område på en sluttning. Jag är övertygad om att sluttningen skulle kunna vara väldigt vacker, men vad har man byggt runt omkring och mitt i alla vattenfall? Jo, tavernor och tavernor. Så jag blev både besviken och arg. Varför bygga sönder något som skulle kunna vara så vackert? Tavernorna skulle väl kunna ligga runt omkring, men inte mitt i!!
Dags att dra mig mot Rethymnon igen efter en makalöst fin tur!
Dag 3
Dags att styra kosan hemåt! Jag har inte kört National road mellan Rethymnon och Iraklio på flera år så den fick det bli. Tog av i Iraklio och upptäckte snart att det blivit fel. Vägarbete på ny stor väg gjorde inte saken bättre. Det tar en stund att lokalisera sig, vända ut och in på tankeapparaten och sätta ihop en ny plan. Till slut var jag på rätt spår vilket var på väg till klostret Angarathos (jag vet att det står Agarathos på Google maps, men jag litar på deras egen skylt). Jag har varit där en gång tidigare, men då inte gått in. Efter mitt snurrande för att hitta rätt väg såg jag fram emot en stunds klosterfrid och ro. Men icke! Här pågick reparationer med borr, slipmaskin och annat bullrigt. Ett fint kloster är det med ett underbart läge. Kan rekommenderas!
Minns du att jag tidigare skrivit om krukmakarbyn Margarites? Av de fyra krukmakarcentra som funnits på Kreta är två fortfarande aktiva och det är Margarites och Thrapsanon. Och har man varit i den ena vill man se den andra, eller hur? Jag väntade mig ungefär samma stuk som i Margarites och tappade hakan totalt! Utanför byn ligger en del krukmakerier som gör stora urnor och krukor. I byn fanns ingenting, jag hittade i alla fall inga krukmakerier, verkstäder eller butiker när jag promenerade omkring i byn. Inte ens några som såg ut att vara stängda för säsongen eller liknande. Kanske det är så att de två byarna har olika specialiteter, vad vet jag.
Så siktade jag in mig på Martha, men körde så nära Dikti-massivet jag kunde utan att komma in på alltför små och snirkliga vägar. Tjusigt med höga berg och nedanför nästan helt platt område fullt med olivodlingar. Det blev sista dosen skönhet och njutning för kropp och själ för efter Martha ville jag bara hem.
Många fina bilder uppe i minnesarkivet! Den här ön bara ger och ger, bjuder på det ena efter det andra. Jag har tidigare tänkt att jag måste göra en tur i april för att få se när alla lövträd spricker ut. Det finns fler och många olika träd på centrala Kreta än vad vi har på östra Kreta. Något att se fram emot!
Imorgon kommer del 2 på min tripp, då håller vi till i Rethymnon!
PS. Fler foton på min flickr-sida!
Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Härligt att få veta lite om västra Kreta. Har bokat en vandringsresa dit i vår, ser fram emot denna!
GillaGilla
Nja, fast jag var inte borta på västra Kreta utan mer centrala/mellersta Kreta. Ha en bra vandring! Välkommen att vandra hos oss i sydost nästa gång!
GillaGilla
Spännande, målande och intresseväckande läsning. Jag förstår att det finns mycket att se och uppleva om man tar sig utanför de vanliga turiststråken.
GillaGillad av 1 person
O ja, det finns massor! Stor ö och de flesta turiststråken är längs stränderna. Här finns massor av historia, fin natur, fotomöjligheter, kloster……
GillaGillad av 1 person
Pingback: Tredagarstripp, del 2 | ia mitt i livet