Det har varit tyst från mig några dagar. I torsdags kom jag ut från frissan med fräsch, pigg och 10 år yngre utsida, men insidan kändes lite snurrig, varm/kall, tjock och konstig. Det fick bli en helg med vila, läsa, sova. Kort sagt slå ifrån omvärlden och låta kroppen ta hand om förkylning eller vad det nu var för nå’t som var på gång. Blir en lugn vecka utan vandring, se’n är jag nog på rätt köl igen.

Helgen ägnades också åt lite funderingar, framför allt på två saker som är aktuella och som jag funderat på ett tag. Och som berör mig på flera sätt. Irriterad, arg, upprörd, skamsen, orolig. Plus lite till.

Ekonomiska krisen

Blockaderna och strejkerna i februari har slutat. Den grekiska ekonomiska krisen är långt ifrån över. Jag har utlovat att hålla ett öga på när förändringarna i pensionssystemet ska beslutas vilket skulle gjorts i februari. Jag har inte hittat något datum och det förvånar mig. Ändringar i pensionssystemet var ett av de fyra villkoren i första delen av utbetalningen av tredje stödlånet. Eftersom det inte hänt något med pensionssystemet så avslutar inte kreditgivarna utvärderingen av första delen vilket betyder att utbetalning av del två inte kan göras. I dagarna har den grekiske finansministern uppmanat kreditgivarna att avsluta utvärderingen senast 1 maj och att inte låta pensionsfrågan bli avgörande. Jag tror att det just nu är mycket rävspel på gång. Från båda sidor.

Nyheter är svårt, det är mycket som slåss om utrymmet. Det blir inte lättare av att folk börjar läcka. ”Någon” från kreditgivarnas sida läckte att man absolut inte kommer att acceptera att det inte blir några ändringar i pensionssystemet. Det fick en minister i grekiska regeringen att ”läcka” att några ändringar i pensionssystemet absolut inte är aktuella för regeringen. Suck. Regeringen har en svår sits redan före sådana här ”uttalanden” eftersom de förlorat mycket av folkets stöd. Opinionsmätningar leds nu av oppositionspartiet Nea Demokratia (Ny Demokrati). Lite lurigt är det med siffrorna för de har en nyvald partiledare och det drar ju alltid till sig lite extra intresse.

I förra veckan kom en ”idé” (också en läcka eller bara skvaller?) om att kreditgivarna ska öppna ett kontor i Aten för att närmare kunna följa Grekland. Jag studsade till. Många greker upplever att landet är omyndigförklarat eftersom avtal om stödlån styr många interna frågor via de villkor som är angivna. Strejker, protester osv har gått kreditgivarna förbi totalt? Det räcker som det är, de behöver inte tränga sig på ytterligare. Landet är fortfarande en suverän självständig stat om ock i ekonomisk kris. Ha lite fingertoppskänsla, stanna hemma!

Grekerna kämpar på och extra drabbade är de som bor på de östra öarna, dvs längs Turkiets kust. De har förutom sin egen ekonomiska kris arbetat med att ta emot flyktingarna. På facebook for det runt ett ”upprop” att de borde tilldelas Nobels fredspris. Det är rörande att se att människor uppskattar att andra människor engagerar sig och agerar. Det är upprörande att avbokningarna från charter mm på dessa öar är uppåt 80 %. Åttio procent! Vad ska de leva av? En invånare på Lesvos (Mytilini) skrev ett brev till en tidning. Ta en stund och läs, det är inte så långt! Det finns här.

Flyktingkrisen

Mycket är märkligt med flyktingkrisen. FN har inte fått in de pengar man behövde till läger i närområdet och se’n påstår många ledare att de är ”förvånade” över flyktingströmmen. Jag har inte hört något om att det pågår arbete med att försöka lösa den verkliga krisen, dvs kriget i Syrien, men det kanske vi får veta i efterhand. Det brukar vara så och måste antagligen vara så. Allt kan inte torgföras. Dessutom lär det finnas lösningar och planer om hur flyktingfrågan kan hanteras inom EU, men det har inte beslutats och genomförts. Gör det!

Mycket uppmärksamhet riktas mot Grekland och kritik har framförts om bristfällig registrering osv. Kanske hade varit bättre om EU-länderna bistått landet med personal mm. Man behöver inte heta Einstein i efternamn för att räkna ut att ett land med så stora problem som Grekland redan har inte på egen hand kan klara av en av de största flyktingströmmarna i modern tid. Eller?

Jag tycker att uppmärksamheten i själva flyktingfrågan borde riktas mer mot Turkiet. Vet du att Turkiet har 2,5 miljoner flyktingar från bl a Syrien inom sina gränser? Det lär vara den största flyktingpopulationen i världen. Hur mycket hjälp och medel får Turkiet av det internationella samfundet? I Jordanien finns 1,4 miljoner flyktingar. Hur många tog EU-länderna emot under 2015?

Gränser stängs och nu varnas det för att Grekland blir en mänsklig parkering av flyktingar. Det är siffror som får marken att gunga! Snart sitter 30 000 fast, om några månader kanske 70 000 och till sommaren nämns 200 000. Sanningen är ju att ingen vet.

Idag är det EU-toppmöte. Låt oss hålla tummarna. Men hoppas inte för mycket. Detta är egentligen inte bara en EU-fråga utan en internationell fråga.

Det är de stängda gränserna, taggtråden, murarna som gör mig riktigt orolig. Och Englands omröstning i sommar. Oavsett vad jag tycker om EU idag så ställer jag mig bakom grundtanken: ”att underlätta handel och samarbete i vissa frågor för att binda de europeiska nationerna närmre varandra, för att på så sätt säkra freden”. (källa här) Jag tror på människan, på samarbete och samverkan. Vad är det vi ser nu? Vad är det som händer när varje land börjar agera som en egen modul? Diplomatisk personal kallas hem (Grekland har kallat hem sin ambassadör från Österrike). Ska det lovvärda, hoppingivande fredsbevarande samarbetsprojektet falla samman? Vad kommer sedan? Vill man bara vara en i gänget så länge allt går bra och är kul? Aldrig har uttrycket passat bättre: I nöden prövas vännen.

Och vad händer med oss människor och våra samhällen när vi vänder oss bort från varandra, vänder oss inåt. Väljer inskränkthet istället för öppenhet. Förlorar empati och medkänsla. Vad är vi då?
Vi människor har så mycket kraft och styrka att vi kan lösa det som en del människor ställt till så vi kan hjälpa drabbade människor. Vem ska annars rädda oss?

Några av mina källor:
www.ekathimerini.com
www.reuters.com
www.theguardian.com 25 februari
www.theguardian.com 1 mars
bloggen Politik i Grekland