Samma visa idag som igår, planerat blogginlägg läggs på is pga annan händelse. Ett fartyg kom i sjönöd utanför Kretas kust i tisdags, det blåste hårt. Det var lastat med 700 personer och kom närmast från Turkiet. Så kom det uppgifter från alla håll: det fanns ingen kapten ombord, det var risk för ebola osv. Personerna kommer inte från västra Afrika så det där med ebola förstår jag inte. Googlade för att se om detta uppmärksammats i Sverige och hittade detta: ”700 migranter räddade till Kreta”.
Idag tas de iland i Ierapetra i omgångar med hjälp av frivilliga, hjälporganisationer, militär osv. Tält är uppslagna, gymnastiksalar förberedda. Det är otroligt vad denna lilla stad kan mobilisera. Det är avstängt där båtarna lägger till vilket jag tror är bra så de kan få komma iland i lite lugn och ro. Några har åkt vidare till sjukhuset i Aghios Nikolaos, en kvinna har fött barn på sjukhuset i Ierapetra. Livet går vidare trots allt.
När jag parkerade bilen kom 2 bussar förbi med passagerare från fartyget. De tittar ut genom fönstren, försöker kanske få en bild av var dom hamnat. Marken gungar under fötterna på mig. Här står jag, flyttade hit för att ändra min tillvaro, planerade och organiserade i lugn och ro. Jag är trygg och välbehållen, med ryggsäck, hyrbil och matkasse. Lite sur för att kreativiteten flytt sin kos och det är kyligt i min lägenhet. Med inte större problem än så känner jag mig priviligierad. Jag har så mycket att vara glad och tacksam för, så lite att gnälla över.
Bara några meter ifrån mig passerar människor som kanske fått lämna sina hem hals över huvud, betalt ”resan” med sina sista slantar, suttit inklämda ute på ett fartyg och nu fått fast mark under fötterna. De vet inte var de hamnar till slut, det talas om att de ska stanna i Ierapetra i 2 veckor. Vad har de upplevt? Är de ensamma och var tvungna att lämna resten av familjen? Orkar de ge barnen en kram? Vad väntar dom framöver? Blir de skickade tillbaka? Till vad??
Så olika liv så oändligt nära.
Bild från hxonews.gr. Fler bilder finns här!
Livet är skört och hårt på samma gång.
Hoppas det går bra för dem alla!
GillaGillad av 1 person