Detta var en lite farlig serie, minnet triggas igång och det ena efter det andra dyker upp…det här får bli sista inlägget i serien för annars slutar det väl aldrig…

…som i början av 90-talet, så jetlaggad och överväldigad att jag somnar i hotellsängen på Mark Hopkins i San Fransisco medan sambon duschar. Och det går inte att väcka mig. Festlig första kväll…

…eller ressällskapet som gömde sina pengar på hotellrummet. En eftermiddag börjar hon gå runt planlöst i hotellrummet och jag undrar vad som är på gång. Hon har glömt var gömstället är och håller på att leta efter pengarna. När jag fnissat färdigt har pengarna lokaliserats…

…inför eventuell flytt husletning i en by på kinesiska landsbygden i början av 90-talet och vi blev hembjudna till mamman till en i personalen. Hon bodde i ett så’nt där traditionellt hus i gamla delen av byn, så’nt man nästan bara ser på film. Ett pyttekök, ett litet rum och ett stort rum för butik, verkstad eller nå’n annan verksamhet. Intryckta 4 personer i hennes lilla sovrum drack vi te, knaprade på söta kakor och försökte hålla igång någon form av samtal…

…Jannis’ järn- och diversehandel i Ierapetra på Kreta där vi efter stängningsdags druckit mycket rakí med rätt tillbehör: kronärtskocka, citron och oliver. Skrattat gott, fått veta hur man blir gammal och håller sig frisk, pratat om allt mellan himmel och jord och fått ta del av några ”kvinnohistorier” med tveksam sanningshalt. Eftersom tillbehören var de rätta var vi alltid lika fräscha dagen efter…

…”Titta nu inte till vänster!” och då far huvudet uppochner, fram och tillbaka, utom till vänster, ser inte ett dugg konstigt ut.
”En av dina favoriter sitter 2 bord bort.”
Jag vänder väldigt naturligt huvudet till vänster, liksom bara av en händelse. Himmel, Phil Collins och jag på samma restaurang! I Genève, var annars…

…den lilla tjejen som gick omkring och sålde rosor en kväll på Kreta, kom in på baren där vi satt och sambon köpte alla 20! Full av hopp men kanske inte med så smart försäljningsstrategi stod hon plötsligen där igen med en STOR bukett…

…många resor har jag gjort ensam, men också med olika resesällskap. Det ger gemensamma minnen att skratta eller förfäras över. Ibland finns olika versioner…

…alla oräkneliga, minnesvärda möten med underbara människor som hjälpt, roat, irriterat, förvånat, varit generösa och ibland skönt galna, spridit sin värme, piggat upp. Vi människor bär alltid med oss alla vi mött eftersom vi gör avtryck i varandra…och det bara fortsätter, det pågår hela tiden! I kväll ska jag hämta hyrbil – ut på nya äventyr, nya möten!