#Blogg100 var väldigt stimulerande och roligt, men det känns trots allt ganska skönt att idag själv få bestämma om det ska bloggas eller inte. Klart att den friheten fanns tidigare också, men då hade jag ju svikit mig själv i utmaningen. Inte kul.

Det är kul att höra att man är smal, har gått ner i vikt! Den kommentaren fick jag när jag kom ner den 28 april. Samma person kommenterade i förra veckan att nu är mina kinder minsann runda! Ja, minsann. Och det är inte ett dugg kul. Har märkt det själv och funderat. Äter som i Sverige, dvs lika nyttigt med mycket grönsaker osv. Man måste ju titta på helheten så nästa fråga: rörelse. Jag går morgonrundor och vandrar lika mycket här som där. Egentligen bör jag göra av med mer här eftersom landskapet är mer utmanande.

Vad sjutton kan det då vara? Det var det där med helheten… 14 månaders ekonomisk oro pga arbetslöshet. Stänga ner och packa ihop sin tillvaro. Det tar. Det vore konstigt om det inte märktes. Så nu mår jag alltså alldeles för bra, utan oro. Har du några bekymmer så skicka hit dom – jag behöver gå ner i vikt!

På tal om mat så pratas det ibland i Sverige om att Grekland är så ”dyrt” (för oss som besökare, alltså). Ibland blir jag alldeles snurrig och konfunderad över hur jämförelser görs, t ex jämförelser med 80-talet. Det har hänt lite både här och där sedan dess… Här är i alla fall mina inköp på marknaden i lördags för 7:60 euro:

• 2 kg apelsiner
• 1 liter jordgubbar
• 3 gurkor (hälften så stora som vanlig gurka)
• 3 zucchini
• 6 morötter
• 3 tomater
• 1 litet knippe vårlök
• 3 nektariner

På kvällen drog jag till med lite dyrare middag, det var ju lördag:

• husets sallad (å den är go’, den…), 2 kotletter med sås, ris och potatis, halv liter vin, halv liter vatten för 17 euro (inte inräknat fava och paprika som serverades medan jag valde i menyn)

Och växlingen är till vår fördel. Välkomna!