I torsdags på stranden fick jag telefonsamtal. Jag tror att det var en släkting till den franske polisen jag berättade om i inlägget Reseminnen – värsta. Hon var helt övertygad om att ifall hon höjde rösten lite och pratade tydligt och långsamt och upprepade och upprepade så skulle jag förstå vad hon sa. Allt jag förstod var ”IKEA” så det var ett ganska viktigt samtal. Jag, otacksamma människa, bara tjatade: Fortsätt läsa →