Om nå’n så’n där ”positivist” som tycker att människor som inte jämt är glada och positiva är ”negativa” läser detta så sluta med en gång. Jag önskar att jag kunde glädja er med en fängslande beskrivning om hur livet stannat upp, jag insett det ena eller andra, hur tacksam jag är över det, att jag värdesätter livet och dess innehåll mycket mer, att olyckan hade en inneboende mening och syfte osv. Men jag kan inte, jag fungerar inte så. Jag vill ha det ogjort Fortsätt läsa →