Så var det dags för mitt numera årliga besök i Rethymno! För att inte fastna i ”same procedure as last year” så bestämde jag mig för några nyheter. Fast även några gamla rutiner fick plats…för säkerhets skull liksom. Man behöver ju inte vända uppochner på allt eller bli löjligt övermodig, eller hur!?

Jag är inte så förtjust i ren transport utan vill upptäcka och uppleva även när jag är på väg nå’nstans. Det sägs ju att det är vägen som är resan. Vägen dit upp – jag kunde inte avstå att köra Amari-dalarna! Så Panda och jag styrde kosan västerut via Ano Viannou – Martha – Asimi (traditionellt fika-stopp! går inte att hoppa över). Bara en liten bit efter Gortyn svängde vi höger in på Epar.Od. Gortinas-Kato Zarou (Eparchiaki Odos [Επαρχιακή Οδός] betyder landsväg/länsväg, vanligtvis en gammal motorväg eller huvudväg).
Strunta i Googles tidsangivelse – det gör jag! Det tar den tid det tar med alla stopp och låg fart. Har du bråttom så väljer du givetvis en av de stora vägarna och inte denna.

Se’n är det bara att följa vägen! Jag körde rakt igenom Zaros – ingen lunch där ”som vanligt”. Jag har tidigare påstått att vägen ska köras på andra hållet för det är vackrast. Men jag får ta tillbaka det! Allt på den här ön är vackert, men det finns det som är vackrast och den här sträckan, oavsett riktning, är en av de vackraste jag vet. Ida-massivet finns i bakgrunden med kala sluttningar och toppar, men landskapet är öppet med stora vyer som sträcker sig så långt ögat når, gröna dalar, byar här och där. Och det är grönt, grönt! Man får helt enkelt lite av allt!
Inga foton från landskapet och vyerna – det blir bara platt hur man än försöker med inställningar och vinklar!

Tänk på att Ida-massivet (Psiloritis) är en av UNESCOs Geoparker på Kreta (den andra är Sitia) så det finns mycket information på nätet, bl a på en UNESCO-sida läs här, om sevärdheter, bilrutter, cykling mm.

Nya stopp denna gång:

Det där med skyltar, hänsyn och respekt är svårt. På en del platser, bl a i Italien, försöker de istället för text med överkryssade bilder. Vi har en så’n skylt uppe i en liten vik på nordkusten. Där är bl a en husbil överstruken, men gissa vad som ofta står parkerat vid den lilla stranden?
Ibland säger folk att det där med helig plats kvittar för de är inte själva religiösa. Så då behöver man inte visa hänsyn? Man kan ju tänka på att just kloster är också nunnornas och munkarnas hem. Vi har väl alla åsikter och rutiner om uppförande i våra egna hem, t ex hos mig får man inte gå in med skor.

Jag är väldigt förtjust i stenkapell så det fick bli ett stopp. Kapellet är så nytt att det inte finns på kartan än och tyvärr tittade jag inte efter namnet. Men det går inte att missa för det ligger precis i en kurva.

Längs vägen, med början efter byn Platanos, passerar man också området för den stora branden förra sommaren. Naturen har ännu inte återhämtat sig. Påminde mig givetvis om den stora branden öster om Ierapetra i somras. Och hur mycket arbete som en brand för med sig efteråt. Vilka stora värden, inte bara monetära, som går förlorade. Kanske det är nyttigt för oss med bränder och översvämningar för att vi ska förstå hur sårbara vi är och att vi inte är herrar över och på planeten.

Det blev lunch på Ταβέρνα Ο Σουβλατζής (Taverna Souvlatzis) i utkanten av byn Apodoulou. Aldrig fel med en kretensisk dakos!

Σιμά γέφυρα, Sima-bron, är den högsta bron i sitt slag på Kreta. Den påbörjades 1910 då Kreta var en egen stat och slutfördes 1913 då Kreta gick in i union med Grekland. Namnet Sima kommer från konstruktören. Den är ett riktigt konstverk, anses konstruktionsmässigt unik för sin tid och den förbinder Rethymno med Amari. Men nu får man skynda sig om man vill se den för nu byggs det en ny bro:

Och det kanske är bra för att spara den gamla bron från tung trafik, men det kommer inte att gå att se den gamla bron! Den nya byggs alltför nära:
(snabbt foto pga trafiken)

Mycket sorgligt! Om de bara flyttat nya bron en bit längre ut så hade den gamla bron inte blivit inklämd och skymd.

Sen eftermiddag anlände jag till Rethymno, parkerade Panda och gick för att checka in. Skulle som vanligt (inga nyheter där, inte) bo på Rethymno House Hotel. Perfekt läge, trevlig ägare och stilen är kretensisk. Jag tycker om att känna i min omgivning var jag är så ”Boutique Hotell” o likn anonyma hotell är inget för mig. Renovering av rummen startade ifjol och går framåt siga, siga. Här deras hemsida! Där serveras inte frukost, men ett litet kök finns där man kan fixa en egen enkel frukost. Jag frukosterade som vanligt på Stella’s Kitchen (serverar även lunch – mycket hemtrevligt och gott mitt i sta’n!) och Cul de Sac Cafe!

Jag har precis skapat ett Rethymno-album på min flickr-sida! Ta en titt (manual till flickr i högermarginalen här i bloggen)!
Tidigare besök i Rethymno finns under Rethymno under TTT-Tips Till Turist i menyn. Olika stopp på väg dit och hem finns i inläggen.

Nästa blogginlägg kommer att handla om vad jag gjorde i sta’n! Och nästnästa blir om vägen hem.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!