Det har varit en märklig vinter vädermässigt och jag har varit sjuk. Det har blivit väldigt få vandringar. Det ostadiga vädret under mars fortsatte att ställa till det. Osäkra väderprognoser uppmanar att vara försiktig och ibland har jag kunnat konstatera på kvällen att det hade fungerat att vandra, men när vädret är ostadigt är det självklart att vara försiktig. Våren har kämpat på, men i torsdags, alltså för en vecka se’n, upptäckte jag att den nått upp i bergen så nu kan vi säga att Kreta har vår! Förutom de snöklädda topparna, men snön har vi nytta av om den får töa långsamt.

Jag gav mig alltså upp i bergen i torsdags, närmare bestämt till Lasithi-platån (som är Kretas största platå och lite av ”Kretas kornbod”). På vägen upp blev jag lite orolig över byiga, starka vindar. Tänkte att jag får i alla fall en biltur!
Skir vårgrön färg på buskar på sluttningarna blandat med mörkgröna pinjeträd och gult ärttörne här och där. Vackert! Lövträden är i knopp och brister när som helst.

Uppe på platån började hassel och andra buskar spricka och här är det Plymouth-päron som vågat släppa loss:

Några lantbrukare var igång ute på av åkrarna.

Inte så många blommor som vanligt, de har också haft en tuff vinter då de blev väckta i januarivärmen för att sedan få en köldsmäll i februari. Jag stötte på en för mig ny blomma! Tänk att man inte sett allt, det finns fortfarande mycket att upptäcka och uppleva! Här kan jag presentera Morgonstjärna, en medlem av hyacintfamiljen, och den finns tydligen även i Sverige:

Och över alltihop vaktar bergen med snö på topparna. Det blir så underbara kontraster mellan vinter och vår!

Efter några timmar var jag tillbaka vid Panda och valde en annan väg hem. Begav mig upp i bergen i västerut.

Vägen ringlar sig fram och vyerna är fantastiska! Jag såg t o m Psiloritis snöklädda topp i fjärran (finns foto på min flickr-sida)! Här uppe hade vinden bra fart och tog tag i mig och Panda.

Hur gick det med vinden nere på platån? Jo, jag var rädd för att det skulle snurra starkt, men blev förvånad. Bitvis var det vindstilla, bitvis tog vinden i och då bildades ibland små vägdammstromber. Märkligt med tanke på att platån är helt öppen och omgiven av berg. Det var stört omöjligt att bedöma varifrån vinden kom, men det snurrar ju som sagt. Men jag tackade så mycket för de lugna bitarna!

Det var mulet när jag kom upp, men under vandringen drog molnen sakta bort och den blå himlen tittade fram mer och mer. Skönt med moln så man slipper alltför mycket direkt sol under vandringstimmarna.

En härlig vårdag då jag på vägen till och från platån och på platån fick njuta av blommande mandelträd, vildpäronträd och mimosa. Jättefänkål har börjat blomma, åkersenapen bara fortsätter och fortsätter. Judasträden börjar spricka. Ärttörne och ebanus cretica (finns inget svenskt namn) färgar sluttningarna gula respektive röda. Och så ska vi inte glömma blommorna på marken! Fåglarnas kvitter, insekterna, fjärilarna…
Nu vill man vara ute i naturen ofta och se de olika stegen så imorgon ska jag ut igen!

Ha det gott! var rädd om dig och andra!

PS. Det händer en hel del i Grekland just nu – finns intresse för en Nyhetsbulletin?