Jag gick runt och sa ”eftersommar” och tänkte att vad konstigt att det inte finns ett svenskt ord för det med tanke på att ”försommar” finns. Idag gick det upp ett Liljeholmens: det heter ju sensommar! Här är nu skördetid inledd på säsongsväxter som t ex frukt. Grönsaker har vi året runt då de odlas i växthus och även apelsiner har vi året runt (med mycket skiftande kvalité) trots att de bara blommar tidig vår. Ett mysterium som jag inte vill ha svar på för ibland är det så skönt att inte veta. Och det är så mycket man måste hålla reda på i skallen ändå.

Sensommar betyder lägre temperatur och detta år är den extra efterlängtad och välkommen! Jag har idag haft min sista stranddag för i år för nu går det att göra en mängd andra saker utan att rinna bort i en energilös svettflod. Tänk att Greklands hetaste sommar någonsin faktiskt tog slut! Ett tag kändes det hopplöst.

Igår var jag ute på vandring på östra Kreta! Startade tidigt, gav mig upp och in från kusten till svalare nejder. Skulle vilja vandra varje dag, men förståndet säger ifrån att lusten får lugna sig lite tills kropp och knopp återhämtat sig och fyllts med ny kraft efter den dränerande sommaren.

Vill du följa med ut? Kom så går vi!
(klicka på foton för större format)

Jag tycker om att vandra på bra underlag så jag kan se mig omkring, njuta av landskap och natur. Att gå med näsan i marken för att se var jag sätter fötterna är inte min grej. Man kan få syn på allt möjligt, t ex en vacker påfågel som svassade omkring på ett skjultak och vilande gäss (eller kanske stora ankor):

Så här välkomnad blir man i liten by! (det står ”1000 Välkommen”)

Så här långt är några frukter, bär och annat färdigt att skörda, annat behöver lite mer tid. Här i bildspelet ser du kvitten, granatäpple, ekollon och vildpäron (långt ifrån mogna, attans sura!).

Det är fortsatt väldigt torrt och vattenbrist. Bruna, vissna olivlundar syns här och där (sorgligt) och så här ser det ut på en av platåerna jag passerade:

Troligen har det varit betesmark på en del av de torra åkrarna och stått säd på en del. Jag hoppas att de fick någorlunda bra skörd. När jag var uppe på Lasithi-platån i slutet av augusti och tog havrevippor i handen så var axen tomma, bara tunt skal.

Den lilla grusvägen bjöd på toppen på den här fina vyn över Libyska havet och ön Koufonisi:

I Goudouras fikade ett motorcykelgäng och några turister åt lunch. Man kan bo i byn, men det finns inga stora hotell eller anläggningar. Jag körde längs havet i oförstörd natur. Här finns flera små fina badvikar så här och där stod en bil parkerad. Så gott och skönt att några delar av den här ön klarar sig från exploatering, i alla fall än så länge. Så kom jag fram till Analipsi/Makri Gialos och det var som en käftsmäll att glida in i ”turistland” bland stora och små hotell, stora anläggningar, lägenheter, rum, villas…..visserligen inte fullt så illa som en del andra orter på denna ö, främst på nordkusten, men tillräckligt för att Panda och jag skulle se till att snabbt komma därifrån.
Anlände hem mycket nöjd och glad! Det är så trist med torkan, men det finns liv därute bara vi får regn. Och det kändes bra i kroppen så det blir vandring igen i nästa vecka!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Grannhuset ska hålla bröllop och det används förfärliga ”bomb-smällare” så det slår lock för öronen (vilket betyder att de har musiken på HÖG volym…) och man tror att turken kommit. Får se om jag lever på måndag…. Hoppas de får en härlig fest!! DS.