Har skånskan gått och blivit dansk? Igen liksom! Man vet aldrig vad man stöter på i de kretensiska bergen och världen är ju mindre än vi tror! I onsdags gav jag mig iväg på en vandring som gäckat mig länge: uppför ett berg vid Lasithi-platån. Det var en del av en vandring som jag fick avbryta i september 2020. Det blev en märklig dag, både bra och dålig.

Jag kom iväg sent, beslutade att köra vackra vägen, dvs Meseleri-Prina-Kroustas-Kritsa-Lato-Exo Lakkonia och vidare. Hamnade bakom en sopbil som var för bred på den smala vägen för att Panda skulle kunna smyga förbi. Så jag började inte vandra förrän 10:30! Alldeles för sent, hela da’n blir fel och huvuddelen av vandringen hamnar på varmaste tiden på dagen, dvs eftermiddagen. Men nu var jag på plats så på med knästöden, kameraväskan i livremmen och hundskrämman i sidoficka.

Upp, upp, upp! Vidunderlig vy mot Lasithi-platån och vid röda ringen är Panda parkerad:

När jag kom högre upp fick jag vidunderliga vyer nordväst mot Kretensiska havet och västerut med Psiloritis-massivet i fjärran:

Jag stod faktiskt i ett län (Lasithi) och tittade in i ett annat (Iraklio län). Då och då dök det upp jeepar från safari-företag (ingen nämnd, ingen glömd). Det var inte störande för de kröp fram så inga höga motorljud, inga dammoln. Fåglarna fortsatte kvittra och lugnat la sig mellan fordonen. Alla förarna hälsade, bara några av passagerarna orkade vinka. En bil stannade och föraren försökte gissa var jag kom ifrån:
”Germany?” Nä, det stämde ju inte.
”Netherlands?” Inte det heller.
Han såg brydd ut så jag fick avslöja:
”I’m from Sweden”. Han lyste upp som ett barn på julafton och sa:
”Jeg kan snakke lidt svensk!” Jag tappade hakan och undrade hur det kunde komma sig. Det visade sig att han är gift med en danska. Efter lite småprat var han ju tvungen att fortsätta och säger då: ”God fornøjelse!”. Tänk, Skandinavien möttes i bergen på Kreta även om det inte var två skandinavier som möttes! Världen är förunderlig.

Mina sinnen gick varma på de fantastiska vyerna. Visst känns det som om man kan drunkna i en vy? Jag hade kunnat stanna kvar länge, länge och bara njutit!

Jag hade fin överblick över Aposelemi-dammen. Det är mycket besvärligt läge på Kreta i sommar pga den nederbördsfattiga vintern. Vi kanske får vattenransonering. Titta så låg nivån är i dammen! Den nivån kan man förvänta sig i oktober-november, inte i maj. Och ödebyn på kanten ska inte synas!

Efter ett tag och fika var det dags att vända om. Hörde getter lite varstans och på vägen ner mötte jag den här mörka skönheten:

De kan verkligen titta både nyfiket och anklagande som ungefär ”Vem är du och vad gör du här?”

Värmen tar hårt så när Panda och jag var tillbaka i sta’n (utan lunch) blev det hopp in i duschen och se’n ut för att äta tidig middag. Somnade lite senare och sov som en stock eller gris eller barn eller vad det nu heter och hörde inte ett ljud av en stad som firade högljutt vid midnatt! Återigen nå’t idrottslag som vann nå’t, men jag var glad över att jag fick en god natts sömn.
Så en dag med mycket ”God fornøjelse”!

Ännu mer ”God fornøjelse” blev det igår kväll! Kretas universitet, Region Kreta, Ierapetra kommun och några till hade ordnat en kväll i integrationens tecken. Min fd språklärare var givetvis involverad. Idén var att människor från olika länder skulle ta med sig mat från sitt land och bjuda på samt att det ordnades en bokbasar där behållningen gick till…ja, det minns jag faktiskt inte. Musiker, kör och dansgrupper medverkade.
Jag får erkänna med skammens rodnad på mina kinder att Sverige var inte representerat. Jag är en usel kock. På onsdagens vandring fick jag en strålande idé, men det var ju så dags! Jag har dock meddelat min fd språklärare att jag hoppas evenemanget upprepas och då kommer Sverige att vara representerat!

Foton från kvällen! De inledande fotona har jag fått låna från Manolis Petasis facebook-inlägg, dansfotona är mina egna (och väldigt dåliga – folk står ju inte stilla….). En fiffig sak var att musikerna och kören var ute bland oss i publiken! Till höger på dansfotona kan du skönja dignitärerna, bl a vår borgmästare och vår biskop.

Mina tankar gick givetvis till Malmöfestivalen som startades 1985 för att lyfta fram föreningslivet och de olika kulturerna i Malmö bl a genom matstånden. Festivalen har sedan växt över alla bredder och numera tycks artistuppträdena vara det huvudsakliga. Lite synd när något nästan blir ”för stort” och tyngdpunkten förskjuts, men så är tidens gång, antar jag.

Nu är det helg och den här veckan har verkligen sprungit iväg! Planer för nästa vecka är igång, bl a en bilutflykt österut! Vandring…nja, temperaturen ska stiga några dagar så jag får avvakta.

God fornøjelse i helgen! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida!