Så är det dags igen för boktips! Tidigare boktips hittar du uppe i menyn under Boktips.
Jag vet att det finns de som tycker att jag bara läser kriminalromaner, men det stämmer inte riktigt även om jag tycker kriminalromaner ofta har ett oförtjänt dåligt rykte. Inom den genren är det som inom andra – det finns bra och dåliga böcker. Deckare läser jag väldigt sällan och det är också sällan jag läser svenska deckare och kriminalromaner. Jag tycker de är alltför ytliga, fantasilösa, PK och enspåriga.
I denna skörden är andra genrer representerade! Allra först en bok som slår ut alla andra böcker:

Blir du ledsen om jag dör? (Nicolas Lunabba)
En bok som alla borde läsa! Den höjs till skyarna av flera, bl a Guillou, Leif GW, Maria Persson Giolito. Lunabbas språk är utan krusiduller och omskrivningar, nästan reportageaktigt. Det gör att allt går rakt in i hjärta och hjärna på läsaren. Den rör om, ställer på ända, öppnar ögonen och jag blev både heligt förbannad och väldigt ledsen.
Boken handlar om Sveriges nya underklass och berättas inifrån. Lunabba tar hand om en 12-årig kille i Nydala i Malmö och det för med sig att mycket av hans egen uppväxt kommer fram – han som varken räknades som blatte eller svensk. Han tar oss med in bland tonåringarna som borde utgöra en del av vår framtid, men som vi har svikit. Och Lunabba vet vad han talar om efter flera års arbete i organisationen Helamalmö.
Vi är många som tror att vi vet hur de utsatta (Lunabba kallar dem försummade istället för utsatta) områdena fungerar, men den information vi får av politiker och media är snedvriden och ytlig. Vi tittar med ögon färgade av fördomar, förutfattade meningar och avstånd. För mig gav den här boken en värdefull inblick i en del av Sverige vilket resulterade i att bilden av Sverige som jämställt, tryggt och välordnat fick en rejäl knock out. Samtidigt ger boken hopp och är full av empati.
Läs – dessa fattiga, undanskuffade, skuldbelagda är våra landsmän. Eller?
Jag ska läsa Lunabbas andra bok: ”Dagbok från 20-talet”.

I dina händer (Maria Persson Giolito)
Dogge hämtas för förhör om en skjutning på en lekplats där hans lekkamrat Billy skjutits där de brukade hänga när de var små. Men vad hände se’n? En annorlunda berättelse där vi vet vem som är gärningsman så vi kan koncentrera oss på hur det kunde hända. Vem är ansvarig? Här finns en engagerad lokalpolis, ensam mamma, föräldrar som bara har tid för sig själva, ägaren av livsmedelsbutiken som gett upp om att ringa polisen. Och ett samhälle som bara sviker.
På sitt sätt hänger den här boken ihop med ”Blir du ledsen om jag dör?”. Giolito berättar visserligen ”utifrån”, men frågan om ansvar är tankeväckande. Och viktig!
Läs!

Städerskan (Nita Prose) och Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (Gail Honeyman)
Dessa två har gemensamt att huvudpersonen är vad vi skulle kalla ”egen”. De är båda ensamma och osociala. I Städerskan arbetar Molly på Regency Hotel. Hon bodde med sin mormor som dött och en fd pojkvän lurade av henne alla hennes besparingar. Så Molly mår inte bra alls, men är en fantastisk städerska och plikttrogen. När hon hittar en affärsman död på sitt hotellrum vänds allt upp och ner, men kanske det var precis vad Mollys tillvaro behövde!?
Eleonor lever i en otroligt välplanerad rutintillvaro. Klär sig likadant varje dag, äter samma mat till lunch och firar helgen med frusen pizza och vodka. Men så stiger en it-kille på hennes jobb in i hennes liv och de räddar en gammal man som fallit omkull. Värme och gemenskap kommer in i Eleonors liv.
Båda berättelserna är sorgliga och komiska på samma gång. De reflektioner som de båda damerna har om oss andra ”normala” är ofta så otroligt mitt i prick och stämmer till reflektion. Båda får, via att deras bubblor går sönder, insikten att de visste hur man överlever men inte hur man lever. Och som läsare känner jag att vi kanske inte ska vara så snabba med att döma och kanske vi kan vara lite mer inkluderande med människor som vi upplever som udda. Kanske det kan ge oss nya insikter, perspektiv och djup!
Rekommenderas varmt!

Svärsonen (T M Logan)
Är Ryan den perfekte svärsonen? Abbies pappa Ed tvivlar, det är något som känns fel. Bröllopet närmar sig och Ed gör vad som krävs för att hinna avslöja Ryan före bröllopet. Familjen i övrigt blir alltmer irriterade över Eds misstänksamhet.
Så mycket mer kan jag inte berätta. Boken ställer på sin spets hur beskyddande man får och bör vara. Vem är egentligen mest störd? Stundtals upplevde jag fadern som närmast neurotisk, kunde bli riktigt irriterad på honom. Här får läsaren fundera över hur lite vi vet om andra människor, om att andra har rätt att fatta sina egna beslut utan inblandning, om familjedynamik.
Rekommenderas!

Natriumklorid (Jussi Adler-Olsen)
Jag älskar Adler-Olsen, framför allt hans underbara ironi. Hans böcker är spännande, men bjuder på så många glada skratt. Jag föll direkt för Carl Mörck och hans gäng nere i källaren bland olösta fall: Assad och Rose. Men jag lämnade Avdelning Q när Adler-Olsen rörde ihop en märklig historia om Rose och hennes tvillingsyster. Nu har jag återvänt och det var ett kärt återseende!
En kvinnas självmord på sin 60-årsdag drar fram ett fall från 1988 och så rullar det igång. Komplext och coronaepidemin gör det inte enklare.
Rekommenderas!

Italiensk dagbok (Kristina Kappelin)
Har alltid tyckt om Kappelin, men inte läst någon bok förrän nu. Tycker du det är intressant och roligt med kulturfunderingar från svenska utomlands och älskar du Italien så är detta en bok för dig! Och även om du inte älskar Italien så finns här tankar och information kring bl a ledare som Berlusconi och påve Fransiskus (hon har skrivit böcker om båda!).

Så har vi de som inte riktigt föll mig på läppen
Samtal från en ängel (Guillaume Musso) – jag tycker mycket om Musso, men han är så himla ojämn. Jag har skrivit om honom i tidigare Boktips. Den här börjar så fyndigt och intressant. Av misstag får två personer med sig varandras mobiler. Att byta tillbaka tar lite tid med en person boende i Paris och en i San Fransisco och de börjar utforska varandras mobiler. När de gräver lite djupare finns något som binder dem samman. Och se’n går berättelsen åt skogen! Det går liksom inte ihop och det blir rörigt och våldsamt.
Cirkusflickan (Pam Jenoff) – bygger på verkliga händelser, utspelar sig under andra världskriget. Noa har blivit utkörd hemifrån pga att hon är gravid, hon måste lämna ifrån sig sitt barn och arbetar som städerska på en järnvägsstation. En dag hör hon gråt och upptäcker en tågvagn full med övergivna judiska barn. Hon tar ett av barnen och springer iväg. De räddas av ett turnerande cirkussällskap och får stanna mot att Noa blir trapetsartist. Och det är här nå’nstans jag tycker boken tar en märklig vändning. Det är som om kriget är borta, berättelsen fastnar i relationen mellan Noa och hennes trapetstränare Astrid för att sedan bli alltför naiv.
Järnblomma (Frida Skybäck) – oj, så besviken jag blev! Jag lockades av att handlingen utspelar sig i Lund och på S:t Lars där jag jobbade en kort period samt att jag bott på Klostergården och gått många promenader i parken både med och utan hund genom åren. Jag vet att författare får ändra om för att det ska passa handlingen, men här var dessutom en hel del fel. S:t Lars är inte en stadsdel utan ingår i stadsdelen Klostergården. Sjukhusets egen kyrkogård slutade användas på 50-talet, men i boken har det skett en begravning på 80-talet. Beskrivningen av sjukhusområdet gjorde mig förvirrad för det stämde inte. Skybäck skriver själv att hon dessutom tagit en del från Vipeholmshemmet, en institution för utvecklingsstörda. Varför blanda ihop två helt olika inrättningar? Och så vidare. Dessutom tyckte jag inte om Fredrika Storm och var inte ett dugg intresserad av hennes personliga problem. Henry Calment, hennes kollega, fick däremot några pluspoäng.

Lämna gärna tips på böcker i en kommentar!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!