Sommaren har hittills bjudit på perfekt läsväder både här och där. Högsommarhetta här som inbjöd till soffa med AC eller skugga med bris och bok. Norröver regn och rusk som gett lässtunder på inglasade balkonger med värme eller i en skön fåtölj.

Tidigare boktips finns uppe i meny under Boktips!
(ta också en titt på inbjudan sist i detta blogginlägg!)

Som jag nämnde i ett tidigare Boktips planerade jag att läsa ”ikapp” favoriter i sommar. Det fungerade till viss del. Jag använder e-bokläsare och lånar på e-lib där det tyvärr är en del eftersläpning och översättningar tar väldigt långt tid på sig att komma dit. Det har alltså blivit en blandad kompott!

Jag har läst ifatt Clara Hunters Fawley-serie (sex böcker) som jag tycker mycket om. Jämnt tempo och när man tror att man förstått hur Hunter tänker så man kan lista ut slutet så lyckas hon ändå få läsaren att tappa hakan. Skriver om dagsaktuella ämnen.
Arne Dahls Mittvatten är läst, nu väntar Friheten.
Tony Parsons The People Next Door. Ja, vad vet vi om våra grannar, grannskapet och huset där vi bor? Har alla hemligheter? Parsons är mästare på att vända och vrida på en berättelse, men här blev jag lite besviken på slutet. Det kändes lite konstruerat.
Stefan Anheims Byten var en rysare – vad väntar de som byter hus med varandra på semestern? De känner inte varandra, men går rakt in i varandras privatliv och hittar… Skickligt uppbyggd berättelse!
Kan rekommendera alla!

De misstänkta (Paul Cleave)
”De framgångsrika deckarförfattarna Cameron och Lisa Murdoch från Nya Zeeland är ett lyckligt gift par vars böcker topparbestsellerlistorna över hela världen. Under sina bokturnéer har de i flera år skämtat om att de vet allt om hur man kommer undan med mord. Det är trots allt deras jobb att skriva om det. När deras sjuårige son Zach försvinner undrar polisen och allmänheten därför om de har bestämt sig för att bevisa vad de så länge har hävdat, dvs försöker de visa hur man begår det perfekta brottet?” (bokus.com)
Jag hade glömt bort Cleave, måste läsa fler av hans böcker. Återigen en författare som lyckas vända och vrida på berättelsen så man ständigt blir förvånad. Dramatik ända till slutet. Så roligt att läsa!
Rekommenderas till den som önskar en stunds nagelbitare!

Stigen där spindlarna bygger bon (Italo Calvino)
”Tioårige Pin bor tillsammans med sin prostituerade syster i en liten italiensk kuststad under andra världskriget. Han tillbringar så mycket tid han kan på den lokala baren där han roar besökarna med sånger och historier. Ovetandes om att de alla är partisaner berättar han om en av systerns kunder, en tysk soldat, vars pistol de ber honom stjäla. Detta blir början på pojkens resa in i en obegriplig och våldsam vuxenvärld.” (bokus.com)
Det är första gången Calvinos debutverk ges ut på svenska. Hans egna upplevelser som tvångsrekryterad till den Mussolinistödda milisen som han flydde från och anslöt sig till partisaner. Vi får följa Pin som driver omkring, inte accepterad av barn men tror sig accepterad av de vuxna. Hans tillvaro är i mina ögon så övergiven och trist, men Pin verkar må bra. Men så vänder sig alla emot honom och han hamnar hos partisaner. För mig visar berättelsen också hur skadade barn blir av vuxna och av krig. Tankarna går till barnsoldater. Hur ser de på sina medmänniskor när de lämnas alldeles ensamma? Kanske samma tankar som Pin: ”Men en dag kommer Pin att bli vuxen och få vara elak mot alla, hämnas på dem som inte varit snälla mot honom.”
Rekommenderas varmt!

Såld på en måndag (Kristina McMorris)
Jodå, det har sålts barn även i västvärlden. Detta utspelar sig i USA under depressionen. Ellis, som vill komma sig upp i tidningsvärlden, fastnar för de två pojkarna som sitter bredvid skylten ”2 barn till salu” och tar ett foto. Men fotografiet förstörs, redaktören vill ha historien så vad göra? En spännande berättelse med mycket historia, öden (var blev barnen av?) och var går gränsen mellan hjälp och förolämpning. Och förväntar vi oss att journalistik ska vara ”sann”? Hur långt kan man bli pressad, till vilka handlingar kan man tvingas?
Boken startade givetvis också tankar kring fotografi. Hur naiva är vi, framför allt på nätet och nu med AI-bilder, när det gäller att tro att ett foto eller en bild visar ”sanning” eller inte. Hur kritiskt granskar vi ett foto eller en bild? Del ett har den fantastiskt träffande underrubriken:
”Fotografi är konsten att iaktta. Det har inte så mycket att göra med vad du ser, men allt att göra med hur du ser. Elliott Erwitt”
Rekommenderas varmt! Vill du ha mer bakgrund att utgå ifrån så läs författarens kommentar i slutet av boken.

Den siste greken (Aris Fioretos)
”Möt Jannis Georgiadis – leende, muskulös och med Robert-Mitchum-grop i hakan. En vinterdag 1967 kliver han in på den kirurgiska mottagningen i Kristianstad, och blir kvar i Sverige. Vi får träffa honom som plattfotad son och drömsk herde, som byggherre, make och far, men även som bilist på E70 utanför Zagreb en blytung novembereftermiddag. Han visar sig spela krocket som en (halv) gud och veta det mesta om vatten i dess olika former.” (bokus.com)
En mycket ”grekisk” bok! Berättelsen om Jannis är nerskriven av en fiktiv författare som skrev på registerkort(!). Händelserna i Jannis liv förs inte fram i kronologisk ordning. Den är en väldig blandning (eller röra) av visdomsord, sorg och glada skratt. Komisk och tragisk på samma gång. Jannis har en tro att vi människor består av händelser och andra människor så det gäller för var och en att hitta sin mittpunkt för att inte gå sönder. Arv är viktigt, minnen mycket viktigare. Fast kan platser minnas? Många roliga och träffande uttryck eller vad sägs om ”Känna sig som våt tvätt på ett tvättstreck”?
Boken ger också en bild av hur det var att vara arbetskraftsinvandrare i Sverige på 60-talet. Troligen skiljer det sig inte mycket från de konstigheter och tankar som möter invandrare och flyktingar idag.
Läs, skratta, fundera och njut!!

Sillastryparen (Björn Jacobsson)
”Den sovjetiske specialutbildade GRU spionen Alexejev Rostov landstiger hösten 1979 ifrån en sovjetisk ubåt på den skånska ostkusten. Det Kalla kriget mellan öst och väst är inne i en av sina mest intensiva perioder. En tid då Svenska Marinen jagade okända ubåtar, polska tavelförsäljare sålde tavlor till Flygvapnets piloter och det stod mystiska ryska lastbilar parkerade längs Sveriges vägar. Alexejev ikläder sig rollen som svensk yrkesfiskare från Göteborg. Han får snabbt smeknamnet Sillastryparen och är verksam i denna roll under ett antal år. ” (bokus.com)
Mitt intresse för boken var, givetvis, att den utspelar sig på Österlen. Men också det faktum att det är ingalunda nu som ryssarna börjat intressera sig för Sverige och Östersjön. Många historier berättades när jag var barn om fiskare som fångat upp konstiga meddelanden, blivit bordade, t o m fiskare som försvunnit spårlöst och därför misstänktes ha tillfångatagits av ryssarna. Berättelsen i boken bygger på faktiska händelser, historier och författarens egna erfarenheter. Visst finns det idag satelliter och internet, men vem vet om det fortfarande bedrivs spioneri på ”det gamla sättet”. Bland lokalinvånare finns kanske nå’n figur som egentligen inte är den vi tror….
Jag rekommenderar boken trots att den är besvärlig att läsa. Den är nämligen i stort behov av korrekturläsning. Där finns gott om särskrivningar, stavfel och slarvfel. Det finns också enstaka sakfel som att ett inbrott vid Brösarps Gästis längre fram nämns som Ravlunda Gästis (som inte ens har nå’t gästis). Försök se förbi detta!

Au revoir Agneta (Emma Hamberg)
En fortsättning på Je m’appelle Agneta som jag tipsat om tidigare. Jag tyckte mycket om första boken, framför allt all livslust som dröp från sidorna. Och jag älskar alla sparkar åt det hälsosamma, det förnuftiga. Njut! Lev livet! Det räcker inte att älska livet – man måste älska att leva det.
Fortsättningen är lika ljuvlig! Agnetas tillvaro har fallit på plats, men inget varar för evigt precis som sandslott (men de har varit där!). En dag knackar det på klosterporten, myndigheterna hälsar på, allt ser mörkt ut när Agneta samlar och får fart på styrkorna. Men så avbryts räddningsprojektet när Einar tackar för sig så vad ska Agneta göra då? Stanna kvar? Återvända till Sverige? Ge sig ut och skapa en ny tillvaro?
Jag måste få skicka med två visdomar från Einar om att kasta sig ut:
”Att det är bättre att leva och sen dö än att inte leva det allra minsta för att ändå dö på slutet.”
”Det sägs ju att man ska prova allt en gång, sen kan man känna efter om man vill fortsätta.”
Och Agnetas…förlåt Annjetás fundering kring att ”hitta sig själv” där hon helhjärtat bejakar utveckling, framåt, att bli någon annan, att ”bara” leva, bara få vara rakt upp och ner! Och inte minst att varför titta inåt när det är i samspel med andra människor och i gemenskap som vi går vidare, påverkas, formas!

Rekommenderas varmt! Vem kan stå emot en injektion livsglädje!?

Så har vi de som inte föll mig på läppen
I fel sällskap (Viveca Sten) – jag har inte gillat tv-serien som bygger på hennes böcker, men ändå tittat på en del avsnitt för där är så vackert och det är som ett vykort av ”sommarsverige”. Första boken jag läst och det blir inte fler. Själv kallar hon den ”kriminalroman”, på baksidan kallar någon den ”gastkramande thriller” och jag skulle vilja kalla den en olycklig blandning av lärobok och deckare. Spänning – ja, ungefär 10 sidor. Däremot får vi till livs det mesta om kvinnomisshandel, kriminalitet och invandring. Med pekpinnar. Det känns som om hon tror att läsaren inte vet nå’nting!
Blod på snö (Jo Nesbö) – jag gillar Nesbö, men den här långnovellen eller kortromanen förstod jag inte. Vi följer en expeditör (dvs en som tar livet av folk) som blir kär i det offer som hans chef sagt att han ska expediera. Det lyfter aldrig, känns ytligt, lite skrivet med vänster hand. Onekligen ett ovanligt och spännande perspektiv. Kunde nog ha blivit riktigt bra.

Lämna gärna tips på böcker i en kommentar! Och glöm inte inbjudan som du hittar nedan.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Två somrar i rad har jag bjudit in dig, läsare, att välja ett foto som jag ska skriva om. Dels om en rolig (tyckte i alla fall jag) idé, dels för att hjälpa mig med inspiration nu i högsommaren när det inte händer så mycket. Vi spetsar till det lite i år: du ska välja två foton och de ska vara från två länder (t ex Grekland – Sverige, Italien – Grekland osv) som jag ska försöka knyta ihop.
Du kan välja från mina album på flickr. Skicka länkar till valda foton på Messenger eller email. Kom igen – utmana mig!
(tidigare blogginlägg med foto från 2021 och 2022 finns i menyraden under Tankar kring ett foto uppe i menyraden under Teman)