Jag har gått ner lite i bloggfrekvens och det är en bra tid på året för det, tror jag. Nu njuter en del av advent, tända ljus, julklappsfunderingar medan en annan del stressar och fyller sin tillvaron med (egna) ”måsten” och så finns det de som struntar i högtider över huvud taget. Kort sagt: de flesta är upptagna med annat än bloggläsning.

I lördags fick jag min dos 3 av vaccinet och hade hört att en del fått häftig reaktion, framför allt de som, precis som jag, fick Astra i de två första doserna och nu fick något annat vaccin. Så när jag traskade iväg till sta’ns sjukhus var hemmet städat, balkongen rengjord och adventspyntet framme. För även om jag blev utslagen så skulle jag banne mig ha första advent!
Jag fick ingen reaktion alls utan mådde gott hela helgen av att ha fått påfyllning på motståndet och skyddet! Men när jag tidigare på lördagen hängde upp adventsstjärnor, monterade svenska mosskransen på dörren och gjorde plats för adventsljusstaken så seglade tankarna iväg på egen hand. De landade i funderingar kring paradis och ålder.

”Paradis”
Ibland får jag kommentarer i stil med ”så underbart att bo i paradiset!”. Och jag blir lika förvirrad och mållös varje gång. Jag inser att de som säger så tänker på sitt semesterparadis där de lever semesterliv i semesterväder. Men hur kan någon tro att leva här permanent är 52 veckors semesterliv! Det är vardag då man måste träffa personer som inte jobbar inom service och turism. En del av de där andra människorna är som en del människor på alla andra platser – sura, ovänliga, otrevliga. Det gäller att vara beredd på att det händer saker som man, i alla fall inte som svensk, är beredd på.
Och inte kommer det nå’n hotellstäderska och ingen samlar ihop tvätten för att returnera den ren och fräsch. Kort sagt: vardagen är närvarande som överallt annars.
Så har vi det här med vädret! På sociala media läser jag ofta vid denna tiden kommentarer som ”jag önskar att jag var på Kreta nu!”. Det gör du inte alls för här är inte klarblå himmel och solsken året om. Nu är vi inne i det halvår som jag tycker bäst om för vi har väder! Blåst, regn, mulet, solsken – kort sagt variation. Igår var jag i Agios Nikolaos där temperaturen kl 13:00 var 29 gr. Är du avundsjuk? Den höga temperaturen berodde på att ön var insvept i Sahara-damm som sätter sig i halsen, näsan, ögonen, täpper till huden, ger huvudvärk. Det går ut varning att folk med luftvägsbesvär ska stanna inomhus. Definitivt inte ”behagligt”. Ett annat väderfenomen som många av oss (även kretensare) tycker illa om är hettan i juli-augusti. Det finns de semestrande som tycker det är skönt varav de flesta stannar 1-3 veckor. Efter 10 veckor med hög temperatur och luftfuktighet vilket betyder dålig sömn och en kropp som fungerar allt annat än bra (framför allt för de stackare som måste jobba!) så vill vi bara ha moln och regn!
Och nu när det lackar mot jul så tänker jag som vanligt att jag som älskar advent, jul och nyår bor i helt fel land! Försök få mysig stämning med levande ljus en söndagseftermiddag uppkrupen i soffan med en god bok när solen gassar!
Och nu är det givetvis nå’n lustigkurre som kommer att kommentera ”varför bor du där, varför flyttar du inte om det är så jobbigt?”. Det är inte jobbigt och jag trivs på min plats på jorden. Men det är inte semester och det är som överallt annars – både plus och minus. Jag önskar att folk kunde försöka förstå det.

Ålder
Det sägs ibland att förtjusningen, magin och stämningen med jul avtar med åldern. Jag väntar fortfarande vid 63 års ålder på att det ska hända. Det finns de som menar att julen är barnens högtid – alltså är jag fortfarande ett barn. I alla fall när det handlar om jul.
Så flög tankarna iväg till hur ologiska vi ofta är. Jag tillhör de som blivit åldersdiskriminerad på arbetsmarknaden och tycker att det är förfärligt att arbetsgivare och ett land tycker sig ha råd att kasta bort kompetens i form av ackumulerad kunskap och erfarenhet. Men samtidigt som det ropas om ”ålderism” och några kändisar går ut och berättar hur förödmjukade de är över att räknas som ”äldre” under pandemin så underblåser vi ju själva hela ålderstänket. Plattityder som ”70 är det nya 50” (numera tydligen det nya 20), ”ålder är bara en siffra”, ”det viktiga är hur man känner sig och inte åldern”, ”det viktiga är att vara ung i sinnet” osv osv. Visst, jag är framför allt yngre fysiskt än vad mina mor- och farföräldrar var som arbetade, och ofta slet, fysiskt livet igenom. Och (till vissa delar) förbättrad kost har gynnat våra kroppar och vår mentala förmåga. Och sjukdomar har besegrats med ökad medicinsk kunskap och forskning.
MEN det betyder inte att en 70-åring är 20 år! Kan inte en 70-åring få vara en 70-åring? Kan vi inte tagga ner lite och njuta oftare än att jaga en illusion? Jag trivs med varje ålder jag har, den ger min tillvaro och mitt liv sina speciella förutsättningar och perspektiv. Jag ska väl erkänna att jag inte tyckte det var kul att fylla 30 och inte 50 heller, men annars är jag fri från åldersnoja. Och att vara ”ung” i absurdum. För mig är det viktigaste att få vara frisk och mitt bråkiga vänsterknä, min kroniska bronkit och början till hallux vulgus på en fot är väl så’nt en 63-årig människa får räkna med.
Jag har fortfarande det absolut viktigaste och mest värdefulla: livet.

I korthet
Knyter an till förra blogginlägget och Nyhetsbulletin.
– missa inte ett sakligt och informativt reportage om de åtalade volontärerna som finns på Sveriges Radios ”Godmorgon världen”. Inslaget varar 8 min 18 sek. Lyssna här Tänk att EU, detta fina fredsprojekt, stillatigande ser på när människor åtalas för att de, inom EU, hjälpt en medmänniska. Skrämmande – vart är vi på väg?
– regeringen har lagt förslag om åtgärder vilka det ska röstas om i parlamentet. Det gäller bl a obligatorisk vaccinering för de över 60 år. Om de inte bokat tid före 16 januari börjar böter ticka. Vidare ska det upp om munskydd utomhus. Någon ny lockdown är inte aktuell.

Och till sist – min fd språklärare skickar även i år ut till pågående och gamla elever att eftersom vi inte kan träffas på ”julfest” i år heller så samlar han istället ihop pengar. Det går till barnhemmet i Neapoli, behövande barn och barn med speciella behov i Neapoli, Agios Nikolaos och Ierapetra. Ifjol ställde flera butiker upp med att dessutom skänka olika saker så det blev en stor hop med leksaker, böcker osv. Så om du känner för att ge ett barn på sydöstra Kreta ett leende i jul så hör av dig till mig!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!