En resa med ett häpnadsväckande slut

Det var en gång en pappa och hans son. De var som folk är mest. Pappan levde tillsammans med sonen sedan skilsmässan från mamman. Pojken var 5 år, snart 6 år, pratade med alla, log gärna och hade tufft taggigt hår. En glad, intelligent unge sa de som träffade honom. Han drömde om att bli polis när han blev stor. Hans och hans pappas relation var inte bara förälder-barn utan de var också som vänner och bröder. De stod varandra nära. De hade ju bara varandra.
Pappan var sliten och trött. Han lämnade sitt hemland när han var 9 år och hade levt i Turkiet i många år. Nu var han 25 år och hade fått avslag för andra gången på asylansökan. De var tvungna att ge sig av för tänk om de blev deporterade. Där fanns ingenting och ingen, ingen framtid så vart skulle de bege sig? Pappan hoppades att det skulle finnas en framtid västerut, kanske hans son skulle kunna få gå i skolan och lära sig läsa och skriva. Och bli polis.

En dag fick pappan en lapp av grannen med ett telefonnummer till en man som ordnade så människor kunde ta sig västerut. Pappan såg det som ett tecken. Det var nu eller aldrig. Han berättade för sin son att de skulle resa till en bättre plats.
– När jag går i skolan ska jag visa dig, pappa, hur man skriver och läser, sa pojken och log.

I ett hus i Izmir träffade pappan och sonen de andra 22 passagerarna. Männen som ordnade resan hämtade gruppen på kvällen den 7 november. Det var en mörk, blåsig, kall och molnig kväll. Sonen pratade och skämtade med alla. Sonen hade aldrig åkt båt så han var spänd, glad och förväntansfull.
Alla steg upp på lastbilsflaket och kördes till en skog vid kusten. Där såg de att havet var inte lugnt. Sonen märkte inte de vuxnas ängslan över havets vågor. Många kunde inte simma och de frågade männen om det verkligen gick att åka över. De försäkrade att det var ingen fara för vädret skulle förbättras under natten.
Det var inte inget bra läge att protestera för en av männen hade en pistol.

Passagerarna fick sina flytvästar och steg ner i den uppblåsbara gummibåten. De var för många passagerare, men sonen tänkte inte på det. Hans pappa höll honom i famnen och nu skulle han ut på havet! Vilket äventyr! Tänk om de mötte en sådan där pirat som grannpojken pratat om. Det fladdrade lite i hans mage för pirater var spännande. Och farliga. Fast mest spännande, trodde han.

Efter en stund överlät en av männen rodret till en av passagerarna.
– Styr mot ljuset där borta, sa han.
De båda männen hoppade överbord och simmade mot land. Uppblåsbara gummibåtar kan man både ha och mista.

Timmarna gick och vädret blev sämre och sämre. Vågorna större och större. Passageraren vid rodret var orutinerad och kämpade för att parera vågorna. Vågorna slog över båtens sidor och den tog in vatten. Nu bröt oro och panik ut. Människorna började skrika.
– Vi kommer att dö!
Pappan höll hårt i sin son. Bränslet i båtmotorn slut. För att hålla kostnaderna nere var den bara tankad med den mängd som krävdes för överfart. I normalt väder. Samtidigt som motorn drog sina sista suckar såg passagerarna skuggan av ett berg en bit bort. Ingen ville dö till havs så de styrde mot skuggan. Mot Samos.
Men kusten var full med mindre klippor och vågorna slog båten mot klipporna. Den gick sönder. Alla föll i vattnet. I fallet slets sonen ur sin pappas famn. Pappan kunde inte simma, men flytvästen tog honom upp till ytan. Han tittade efter sonen, ropade hans namn, men ingenstans. Han sjönk igen. Då tog någon tag i hans flytväst och drog upp honom.

Det var kaos. Människorna ropade på varandra: fruar, bröder, barn, vänner. Frustade, spottade och kräktes saltvatten. Då kom en båt som tände sökljus. Människorna lyfte sina händer och ropade, men båten körde iväg. Pappan letade efter sin son. Återigen kom en båt med sökljus, kanske samma båt, och den körde också iväg. Människorna tog sig iland, pappan fortsatte leta efter sin son. Han ville så hjärtans gärna dyka i och leta, men han kunde ju inte simma. Han gick runt och ropade. Han fick med sig några personer som hjälpte honom leta, men de insåg efter ett par timmar att de behövde hjälp.

På förmiddagen den 8 november hittades en gravid kvinna och en pojke på en svårtillgänglig plats på kusten. Ungefär samtidigt hittade en patrull 10 människor på ett berg. Det var pappan och de som hjälpte honom att leta. Pappan försökte få patrullen att leta och visade med hjälp av sin mobil den troligaste platsen för olycksplatsen.
Pojken var sonen. Han och den gravida kvinnan fördes till sjukhus, de övriga till ett flyktingläger. Först fick pappan veta att sonen låg i koma, senare att han var död redan när man fann honom. Pappan togs iväg till intervju och det dröjde tre dagar innan han fick se sin döde son. Personal från kustbevakningen eskorterade honom dit, i handbojor. De fick bära honom därifrån eftersom han kollapsade. Pappan släpptes mot borgen med krav att han inte lämnar landet och fick tillfällig asyl.

Sonen begravdes den 30 november vid byn Iraion där andra offer för skeppsbrott ligger. På hans grav sitter en nallebjörn. På hans gravsten står:
”He drowned in a shipwreck. It wasn’t the sea, it wasn’t the wind, it is the policies and fear.”

Pappan är åtalad för ”child endangerment”, dvs att ha utsatt ett barn för livshotande fara. Han riskerar 10 års fängelse. Hans fall är det första kända fallet i EU där en förälder åtalas för sitt barns död i ett skeppsbrott under flykt. Pappan är tilldelad advokat, men säger att han inte bryr sig om vad som händer för sonen var hans allt.
Att pappan blivit åtalad sägs vara ett utslag av Greklands striktare invandringspolitik. Kanske han används som en markering gentemot Turkiet och övriga EU. Kanske båtarna med sökljus var kustbevakningen som underlät att agera. Jag vet inte. Jag har gjort ett sammandrag. Hela artikeln finns här på ekathimerini.com.

En sak vet jag och det är att två medmänniskor, två liv, två framtider har släckts. Helt i onödan. Och så meningslöst.

Ha en skön och fridfull söndag! Var rädd om dig och andra!


Koppla av, upplev och njut av sydöstra  Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

PS. Finns också på facebook

8 tankar på “En resa med ett häpnadsväckande slut

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s