På kurs med Kurt

25 september 2013
Så går jag kurs: ”starta eget” i 6 veckor. Vi är 15 st som infinner oss varje dag, alla med sina idéer. Några har kommit så långt att de är beredda att starta, andra har en eller flera vaga aningar. Rolig blandning av branscher och där är nog en del som kan knyta värdefulla kontakter.

Och ändå sitter jag här med huvudvärk…..Jag har nämligen den märkliga uppfattningen att när man anordnar någonting så ska det vara organiserat, planerat och proffsigt. Dels är man skyldig deltagarna det, dels är det en del av marknadsföringen. Det är helt enkelt ens förbannade plikt att leverera något med kvalité!

Nu skulle jag kunna rada upp en massa exempel här, men det tänker jag inte göra. Istället funderar jag över om ett relativt stort och känt utbildningsföretag verkligen anser att så här ska deltagare behandlas? Eller, skrämmande tanke, är det för att vi är arbetslösa och ändå inte har något bättre för oss? Och med denna amatörmässiga attityd till deltagare och vad man erbjuder – hur kan företaget överleva?

Det jäser i gruppen vilket är glädjande. Någon form av ”utbildningsplanering” ska göras med oss en och en. När det var min tur så framförde jag mina åsikter och fler tog tillfället i akt. Vi har också lämnat lite tips och önskemål. Jag trodde inte att det var vi som skulle sköta alltihop.

Men jag kan ju vända på allt…”allt har två sidor”…Jag kom just på att vi kan använda detta som ett exempel ur verkliga livet, dvs hur ett företag absolut inte ska agera! ”Praktisk övning” eller ”case study” kan man kanske kalla det. Hepp!!!

Imorgon kl 9 är en ny kursdag då ingen vet vad som ska hända….det hade i alla fall varit roligare om Kurt varit med!

7 thoughts on “På kurs med Kurt

  1. Usch….jag håller med dig, blir otroligt irriterad när saker inte känns organiserade och planerade. Det kan förstöra så mycket och det känns som slöseri med tid för den som lägger sin tid på att gå en kurs, utbildning eller vad det nu är.

    Gilla

    • Samtidigt som jag blir arg och irriterad för egen del så tycker jag det är trist och sorgligt när människor inte känner mer stolthet och glädje i sitt jobb, liksom bara struntar i det. De förminskar ju sig själva….

      Gilla

      • Jo, så är det ju dessutom. Det här kan man diskutera länge…Men inte på nätet! 🙂 Det är vktigt att vara stolt över sitt jobb och den insats man gör!

        Gilla

  2. Nu förstår jag vad du syftade på igår. Plocka de bästa russinen ur kakan och gå vidare är mitt tips!
    Ps. Hur mycket pratas det om att hitta sin ”passion”?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s