När vi tänker på påsken är det oftast de fyra dagarna i påskhelgen som dyker upp. Den ortodoxa påsken är betydligt längre och jag antar att även den protestantiska är längre i skrifterna och gudstjänsterna. Även den katolska påsken är längre än fyra dagar.

För ortodoxa utgör påsken kyrkoårets absoluta höjdpunkt, festernas fest. Barnen har skollov i två veckor, många är lediga och reser till familj och släkt. Men varför infaller den inte samtidigt som den protestantiska och katolska? Jo, det som gör att påsken kan infalla på två helt olika datum är att ortodoxa kristna dels använder den äldre julianska kalendern och dels att de fortfarande har som regel att den kristna påsken måste infalla efter judiska pesach.

Det finns gott om lokala seder och bruk, inte minst när det gäller vilken mat och vilka bakverk man äter och när. Det går jag inte in på.

Under påskfirandet fascinerar den ortodoxa kyrkan mig mer än vanligt. Det är otroligt mycket symbolik, viktiga inslag, mystik och mirakel. Den ortodoxa kyrkan menar att den är den renläriga, ursprungliga kyrkan och med en gudstjänstordning som i stort sett är oförändrad sedan 300-talet så har de lite att luta sig emot. Styvnackat och ålderdomligt att inte modernisera? Kanske det. Eller beundransvärt att vara så trogen och stark i tron så man kan hålla emot. Numera är det ju nästan en sport att vara som ett rö för vinden under devisen ”man måste hänga med” och att allt ska vara modernt, framåt. Men historia och traditioner är viktiga rötter.

Fasteboken öppnas
Först kommer Apokries (kan också stavas Apokreas och Apokrias) som är en treveckorsperiod då man ska förbereda sig för den Stora fastan. Det är en period med fest, dans, maskerader och kallas också för karnevalsperioden. Den har gamla anor ända tillbaka till Dionysos. Apo kreas på grekiska betyder ”från kött”. Karneval kommer från latinets carne vale som betyder ”kött farväl”. 
Apokries börjar med att man öppnar fasteboken Triodion. Det är en gudstjänstbok som används fram till Påskafton och har fått sitt namn av de tre sånger (oden) som sjungs under morgongudstjänsterna.

Stora fastan
Apokries avlöses av Stora fastan. Det finns flera fasteperioder i den ortodoxa kyrkan och detta kallas Stora fastan och börjar med Clean Monday eller Kathara Deftera (Καθαρή Δευτέρα). Clean Monday är ”röd dag”, allt är stängt, folk går till stranden och flyger drake. De har picnic eller åker till en bytaverna (bordsbokning absolut nödvändigt!). Stora fastan bryts på natten till påskdagen då Kristus uppstår. Vi inom protestantismen lägger ingen större vikt vid fastan (Luther tyckte tydligen inte om fastan). Nu får man inte äta kött, fisk, ägg, mejeriprodukter eller olja, men tyvärr är det inte riktigt så enkelt. Det finns undantag, lokala regler, olika regler i de ortodoxa kyrkorna. Jag ger min inte in i den djungeln, vill du veta mer så läs här.
Stora fastan handlar inte bara om att avstå mat utan också att visa barnhärtighet, generositet och ge till behövande. Det är en period då man förbereder sig inför Kristi korsfästelse och uppståndelse då ens gamla jag med syndiga vanor dör för att uppstå med ett förnyat och renat jag. Det är en tid av omvändelse och ånger, mycket arbete med sig själv i form av bön o likn.
I dagens Grekland följs inte fasteregler slaviskt mer än möjligen av äldre och religiösa personer. Resten tar de delar som de känner för, t ex är det många som sista veckan följer fastereglerna och på långfredagskvällen serveras inget kött på tavernorna.

Lazarus-dagen
Lördagen före Stilla veckan är Lazarus-dagen. Den ses som en bro mellan fasta och passion och är en förberedelse inför och förebådar Jesu uppståndelse i och med att han uppväckte Lazarus. Det plockas blommor för dekoration, barn går runt och sjunger sånger och det bakas speciella bakverk: Lazarakia. Mer om dagens traditioner kan du läsa här och här.

Palmsöndagen
Så är det dags för Jesus att rida in i Jerusalem. Traditionellt får varje kyrkobesökare att vackert flätat kors med sig vilket man ibland kan se hänga från backspegeln i bilar. Korset flätas av torkade palmblad och ska givetvis symbolisera och påminna om intåget. Här kan du läsa om och se traditionell korsflätning på klostret Exakoustis som ligger mellan Anatoli och Males (nordväst om Ierapetra). Översättningen är lite tokig – det är inte kors av lera eller lagerblad.

Stora veckan/Stilla veckan/Heliga veckan
Kärt barn har många namn. Ordagrann översättning av grekiskans μεγάλη εβδομάδα är stora veckan, men Stilla veckan passar bättre. Nu ägnas varje dag åt ett tema på Jesu väg mot korset och uppståndelsen. Till exempel
Oljeceremonin
På Heliga onsdagens eftermiddag och Heliga torsdagen firas oljeceremonin. På onsdagens eftermiddag hålls gudstjänsten för välsignelsen av oljan och ceremonin för tvättandet, som också är morgongudstjänsten på Heliga torsdagen och hänvisar till fyra evenemang: Den heliga tvätten, det vill säga tvättningen av lärjungarnas fötter av Kristus, den sista nattvarden, Herrens bön på Oljeberget och Judas förräderi. Här kan du läsa mer om ritual och symbolik.
Påskdagarna
Långfredag – en sorgens dag då Jesus döms av Pontus Pilatus, Golgata-vandringen, korsfästelsen och begravningen. Idag har prästen burit ut korset och ställt det mitt i kyrkan, senare ikväll kommer Epitafen (som symboliserar Jesu grav och har dekorerats med blommor under de tidiga morgontimmarna) att bäras runt (vilket inte är ett ”måste” enligt föreskrifter utan upp till prästen att besluta) i byar och städer . Genom att gå under Epitafen får man välsignelse. Under dagen ringer det då och då i kyrkorna vilket är båda vemodigt och vackert. Klockorna uppmanar till reflektion och stillhet. På grund av dagens sorg ägnar husmödrar sig inte åt hushållssysslor och undviker till och med att laga mat. 
Årets Epitaf i Panagia Vidiana klostret på Lasithi-platån:

Påskafton – En lugn dag då man förbereder inför den stora festen. Den ortodoxa kyrkan skiljer sig från den protestantiska på många sätt, men en stor skillnad är tron på mirakler och deras betydelse. Det innebär att uppståndelsen är något väldigt stort och glädjande, större än korsfästelsen och döden. Boken Triodion används för sista gången denna påsk. Vid midnatt sker det stora undret: Jesus är uppstånden! Ljuset i kyrkan släcks ner, prästen kommer fram med ett stearinljus (som hämtats i den heliga graven i Jerusalem) och församlingen skickar ljuslågan vidare mellan sig. Därefter går prästen och församlingen ut och ”Kristus är uppstånden” proklameras för världen. Så ska alla in i kyrkan igen och det är dags att knacka på kyrkoporten tre gånger igen för att bli insläppt i kyrkorummet. Knackandet symboliserar Jesus som vill in i himlen och på andra sidan är Djävulen. Alla dörrar i ikonostasen är nu öppna (och de förblir öppna hela veckan). Ljuset ska man se till att få hem för att tända oljelampan vid ikonen med Madonnan och barnet för att få ett välsignat bra år. Nu bränns det av smällare så öronen blöder och en docka föreställande Judas eldas upp (han blev väl straffad så det räckte när det begav sig, kan jag tycka). Stora fastan är slut i och med uppståndelsen!
Ljusets ursprung och väg: efter att ljuset självtänt i kryptan i Jerusalem lämnas det till de väntande ärkebiskoparna från ortodoxa länder som sedan flyger hem med lågan som därefter sprids runt om i respektive land. Under pandemin fick de inte närvara vid den heliga graven utan ljuslågan trasporterades ut till flygplatsen där ärkebiskoparna väntade. Läs här om den heliga eldens mirakel i Jerusalem.
Påskdagen – ritualerna i kyrkan fortsätter. Dagen ses som en familjedag. Nu är det fest och givetvis ska det ätas lamm!

Påskveckan
Lite oklart för mig om den börjar med Annandag påsk eller på tisdagen.
Annandag påsk – ritualerna i kyrkan fortsätter. En stilla dag då familjer fortsätter umgås, allt är stängt.
Under veckan firas uppståndelsen och förlåtelsen i olika texter i gudstjänster och högmässor.

Sammanfattning (strunta i datumen – bilden är gammal):

Några påsktankar
Mitt i det här firandet så funderade jag över varför så många svenskar tycker att det är fantastiskt att uppleva påsk i Grekland. Den ortodoxa påsken är i första hand en religiös högtid i en del av kristendomen som anser sig vara det mest ursprungliga och har en stor tro på mirakel. Vad är det i detta som tilltalar sekulariserade svenskar?
Martin Luther skalade bort väldigt mycket i sin reformation. Oljeceremonin ovan kallade han ”sagoceremoni”. Ikoner, mirakel osv tyckte han var mest hokus pokus och drog bort uppmärksamheten från det viktiga. Tyvärr betydde det att tyngdpunkten las på synd och straff. Och i mitt tycket blev den protestantiska kyrkan tråkig för visst livar det upp med lite mirakel, symbolik, glädje och förlåtelse!
Dessutom så upplever jag att firandet av högtider i Sverige bara minskar och minskar. Många klagar på vardagens tristess och på stress, men när högtid bryter av tycker man det är jobbigt. Varför inte ta tillvara de egna högtiderna? De är ju faktiskt en stor bit kulturhistoria.
Och tänk så härligt och välgörande att allt stannar upp! Några dagars återhämtning. Umgås. Reflektera. Guden Mammon tillber vi så många andra dagar så han får sitt med råge.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!