Det finns tre saker jag saknar här i naturen. Det är rapsfält vilka getoxalis får ersätta, men de doftar tyvärr inte. Det är fruktträd i blom vilket olivträdens blommor inte kan ersätta då de är så små och oansenliga. Och det är höstpaletten då naturen bjuder på en sprakande, underbar föreställning. Å andra sidan sett tycker jag väldigt mycket om vintergrön natur. Man kan väl säga att man kan inte få allt.
Katharo-platån ger mig fruktträdsblom på våren och paletten på hösten.

Det var med fjärilar i magen som jag körde upp till Katharo i tisdags. Skulle jag få min efterlängtade höstpalett? Detta år som varit nederbördsfattigt och med en het sommar? I lite mer än en vecka har vi haft hård vind (t o m tromber/små tornados som förstört växthus!) – finns det över huvud taget några löv kvar på träd och buskar?

Jag vandrade alltså inte förra veckan pga vinden, men jag offrar hellre vandringsdagar till regndagar, framför allt i år!

När jag kom upp och tittade ut över platån blev jag glad. Jodå, det fanns höstfärger! Men så tittade jag lite närmare och blev både förvånad och ledsen. Många träd hade inga löv alls, kanske de inte orkat utan gått direkt till vissna löv. Och marken på platån var gulbeige, inte ett enda grönt grässtrå så långt ögat nådde! Normala år så väcker regnen i september och oktober markvegetationen till liv och det blir grönt. Men det här är inget ”normalt” år.
(klicka på foton för större format)

Jag började vandra och blev så glad av alla färger och lättad att jag fick njuta av dem så jag fotograferade nästan varje träd de första 100 metrarna. Se’n lugnade jag mig!
Kallt om händerna så vantar på. Jag såg när jag kom hem och tittade på närmaste väderstation (Tzermiadon på Lasithi-platån) att det var ungefär 10 grader när jag började vandra vid 9:30 och som högst nådde det 12 grader mitt på dagen. Solen var mestadels i moln så den hjälpte bara till periodvis, men då var det skönt med värme.
Frisk, härlig vind. Lätt att andas. Den kom liksom i omgångar, kylde lite. Alltid svårt med vind uppe i bergen, den snurrar och förstärks. Klar luft så man ser varje skreva, varje buske på sluttningarna.

Passerade en vingård, troligen planterad tidigare i år. Såg mer ut som en odling av bevattningsanordning eftersom bara en handfull vinstockar var vid liv. Trist.

Första stoppet i solsken med sandwich och varm buljong. Inte helt fel! Jag undrar varför mat alltid smakar mer eller godare ute i naturen. Kanske för att kroppen rört på sig. Eller luften. Eller nå’t annat.

Gick förbi en hage där varje tacka hade nya lamm. De var tydligen bara några dagar gamla så de hade vandrat iväg på egen hand och flera små lamm bräkte efter sina mödrar. Den här krabaten lät väldigt eländig, nästan förtvivlad. Jag har lagt märke till att tackor gärna ställer sig mellan mig och sitt lilla lamm, i alla fall så länge lammet är relativt nyfött. Det är så tydligt att det inte kan missuppfattas: ”Kom inte hit! Rör inte mitt lamm för då…”Men ibland tittar det nyfikna lammet fram så jag får ett foto på båda i alla fall.

Vattendragen brukar ha lite fukt från regn eller från nå’n bergskälla som sipprar ut några vattendroppar. Denna gång var de inte bara torra utan snustorra!

Aj, aj! Det där stora, nästan svarta molnet såg inte bra ut! Och samtidigt lovande! Jag funderade över om grannen, Lasithi-platån, skulle få regn, men molnen drog in över Katharo-platån och upplöstes. Tyvärr.

Sluttningarna får liv när buskarna skiftar och bjuder på sina höstfärger. Det är därför jag tycker så mycket om berg som inte är alltför höga – jag får natur också.

Andra stoppet vid kapell som minsann var nykalkat. Lyste så vitt att det var nästan bländande. Nu var det dags för kaffe och kanelgifflar (Pågens, givetvis). Jag hade den underbaraste vy framför mig! Moln som drog fram över bergen där en hög topp liksom skar sönder, delade molnen. Några hamnade framför, andra bakom och några drog vidare till nästa topp.

Inga seglande rovfåglar, men man kan som sagt inte få allt. Jag fick i alla fall mitt höstbad och jag tänker bjuda in dig till kretensiskt höstbad via foton!
Vi börjar med färgskiftningar:
(bildspel)

Och nu dyker vi ner i höstbadet!
(bildspel)

Tillbaka vid Panda kunde jag konstatera att nya tröjan (fyndet i Iraklio) och nya termosen invigts med beröm godkänt!

På väg ner får man fantastiska vyer! Förutom bergen, dalar och växtligheten. Till vänster Agios Nikolaos vid Mirabello-bukten och till höger tre toppar (den högsta längst till höger) i Thripti-massivet.

På väg hem såg jag två väldans bra vägskyltar! Till vänster gillar jag den i mitten: hårnålskurva. Och till höger en skylt som borde stå tätt, tätt längs de flesta vägar här på ön!

En mycket, mycket nöjd vandrare sjönk ner i soffan med en kopp kaffe efter uppfriskande dusch. Senare på kvällen intogs god middag på ett av stadens matställen och det slank minsann ner vin också. En härlig, avkopplande och givande dag!
Nu är det höst!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Höst även på min flickr-sida!