Då kom dagen för hemresa! Jag hade gärna stannat några dagar till, finns så mycket i området att upptäcka och jag har lite kvar i sta’n. Aldrig fel heller med en extra strosadag. Men tyvärr. Som en klok person sa en gång: man ska inte hinna allt för man ska ha en anledning att återvända!

Jag disponerar de fyra dagarna här i bloggen på så sätt att det blir ett blogginlägg för varje dag med besökta platser, matställen osv. Sist i detta blogginlägg några sammanfattande tankar.
Jag har bloggat tidigare om vistelser i Rethymno – titta i menyn under ”Rethymno”.

Stadig frukost hos Stella. Såg på en skylt att Stella’s Kitchen varit igång se’n 1996. Det var inte länge, tänkte jag. Men så räknade jag efter och det blir ju 28 år! Det betyder att det är 28 år se’n min far dog och det känns inte alls så längesen. Både han och mor är med mig ofta, framför allt på vandringar. Tid är ett märkligt fenomen, inte minst vår uppfattning om tid.

När jag passerade skolan på min väg till Panda verkade det som om de små barnen slutade skolan tidigt. Hm, vad är på gång? Under hela färden hemåt var det grekiska och ortodoxa kyrkans flaggor uppe i alla byar. Hm igen? När jag tittade efter på nätet såg jag att det var Agios Dimitrios dag på lördagen så aha! Bra början på en långhelg att sätta igång att fira dag 1. Inte lätt att hålla reda på alla helgon och i helgonhierarkin är vissa viktigare än andra plus alla andra kyrkliga högtider. Och att kyrkan internt har egen kalender vilket rör till allt ännu mer.

Jag hade beslutat att köra via Amari-dalarna, Zaros och se’n hemåt. Samma sträcka som i mars? Kan verka tråkigt, men sträckan ner till Zaros är lika vacker vår som höst samt att jag ville besöka ett kloster och se spåren efter sommarens stora brand. Jag funderar nämligen på att vandra i området till våren så jag ville se vilka områden som klarat sig undan branden. Så här körde jag:

Först måste jag för fjärde gången dessa dagar passera den västra avfarten. Där sammanstrålar totalt åtta av- och påfarter samt andra vägar! Alla korsar varandras väg. Inga trafikljus. Det finns en liknande korsning vid Agios Nikolaos och det skämtas om att den som konstruerade korsningen var full för ingen nykter, sansad människa kan komma på nå’t så idiotiskt. Antagligen samme fulle snubbe som konstruerade den vid Rethymno. Efter flera olyckor begåvades korsningen vid Agios Nikolaos i somras med trafikljus! Ett tips i all vänlighet till Rethymno.

Inte några höstfärger! Vi får inte så många, men olika gula nyanser som går över i guld brukar lövträden bjuda på. Det finns också en del buskar som blir röda innan de fäller sina löv. De träd som gått in i hösten här i Amari-området var bruna. Verkar alltså som om de vissnat direkt utan att passera olika stadier. Lite trist, men de regn som trots allt fallit här på västra Kreta efter sommaren har nog gett träden extra kraft eller så är deras rötter bra på att leta upp vattenådror för det var grönt och frodigt.

En del olivlundar såg vissna ut, men det är ett stort problem över hela ön detta år.

Jag har många gånger passerat klostret Asomatos och läst om platsen på nätet. Här har funnits kloster i evinnerliga tider och 1927 var här en lantbruksskola. På en del av klostrets område huserar National Agricultural Research Foundation. Här bor fem nunnor som svarar för restaureringen av klostret. Hur de ska lyckas med det övergår mitt förstånd. Byggnaderna är tomma, inga fönster eller dörrar, tak har rasat in. Mitt i alltihop står ett nyare cementhus som jag misstänker slogs upp till skolan, det är också tomt. Jag fattar inte var nunnorna bor och jag såg tre nunnor – två gamla som knappt kunde stå på benen och en ung. Hur ska de orka med dessa nergångna byggnader? Kyrkan är renoverad och väldigt vacker inuti.
På fotona nedan en av de gamla nunnorna som var ute i grönsakslandet när jag kom och nu kanske ska ta en paus samt en av de sidobyggnader som såg ut att vara i sämst kondition.

På en vägg i klosterbyggnaden har någon kreativ och finurlig människa knackat ner puts i form av en karta över Kreta!

Jag brukar tycka om att besöka kloster. Där finns ro och frid, allt får ta sin tid. Här kände jag mig bara beklämd och sorgsen. Men tänk om de lyckas! Hoppas att de vet om att de kan söka pengar för det dryga arbete som ligger framför dem. Var ska de börja? Egentligen borde de börja med att riva skolbyggnaden för den passar inte alls in, men jag överlämnar alltihop med varm hand till nunnorna.

Ibland vid bränder uttrycker människor lättnad över att ingen dött, men katastrofen är så mycket bredare. Tänk på alla olivträd, bikupor, getter och får, stallar, elcentraler osv som slukas av elden. Och då har vi inte börjat fundera över allt som är rökskadat.
Det blir väldigt tydligt när man står där, omgiven av svarta sluttningar fulla med aska. Titta på fotona nedan och föreställ dig hur de sluttningarna såg ut före sommarens storbrand! Träd, buskar, örtväxter, bikupor, betande får och getter, olivlundar….

Om du tittar riktigt noga på fotot till vänster ser du att där ligger ett hus. Det låg i utkanten av brandområdet. Gissa om de var nervösa!

I en av byarna, jag tror att det var Plátanos, kunde de stå på första parkett och titta på branden. Ungefär som invånarna i lilla Prina borta hos oss för två år se’n. Jag undrar hur det känns. I denna stora branden denna sommar fick nio byar evakueras. I en by bodde bara gamla människor (12 stycken) – undrar om de evakuerades snabbt och lätt eller gjorde motstånd för att vakta sina få ägodelar.
När de evakuerade kom tillbaka till sina byar fungerade inte el och vatten.
Visst, naturen kommer tillbaka, men allt annat. Och träd dör om eld når deras rötter, annars är träden de sista som återhämtar sig.

Jag bara stod där en stund. Överväldigad. Ledsen. Stum. Frammanade fotona av rök och eld, svettiga brandmän, civila som hjälpte till, helikoptrarna i luften. Tyckte mig höra eldens fräsande, knasterljud och smällar från vegetationen, motorsurr och rop. Och nu en oändlig tystnad i ett till synes dött landskap.

När jag och Panda rullade in i Zaros var det dags för lunch. Jag längtade efter en riktigt god byomelett med potatis och ost. Taverna Oasis erbjuder precis det och det är en lite annorlunda taverna. Det pratas mycket om matmor och kvinnornas matlagning, men på Oasis är det hustrun som tar upp beställning och maken som lagar maten. Omelett enligt ovan+7up+bröd = 9 euro. Oj, vad Grekland är dyrt…

Efter lunchstopp var det i stort sett raka vägen hem!

Sammanfattning
Fina dagar med många upplevelser och intryck. Nya sevärdheter och härliga återseenden.
Bra blandning mellan å ena sidan landskap och natur och å andra sidan stadsliv och byar.
Rethymno är lite dyrare än Ierapetra vilket jag givetvis kände till från tidigare besök. Sta’n ligger på turiststråket från Agios Nikolaos västerut längs med nordkusten så det är inte så konstigt. Ju fler turister – desto högre priser.
Eftersom den heta sommaren, som varade i tre månader, hade en sorts ”inlåsningseffekt” då det inte gick att göra så mycket så var det skönt att komma iväg, komma ut!
Vilka är då mina favoriter bland Kretas sex städer? Jag får ibland den frågan. Vet inte om man kan rangordna, det finns ofta både plus och minus, men om plus ska överväga så blir det: givetvis kommer Ierapetra först, se’n Iraklion och Rethymno på delad andra plats, Agios Nikolaos och Sitia på delad tredje och Chania sist. Favoritbyar? Å, det finns många!

Fler foton på min flickr-sida!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!