Ibland bara måste man fånga tillfällen som är så speciella och ovanliga att de absolut inte kommer tillbaka. Utställningen av 62 Picasso-objekt från hans dotter Palomas privata samling är ett så’nt tillfälle. Det är fina Eleutherna-muséet som bjuder på utställningen. Bara ett problem: jag bor i Ierapetra och Eleutherna ligger på andra sidan Psiloritis, inte långt från Rethymno. Långt iväg på denna stora ö, men som sagt: tillfället kommer inte tillbaka.

Jag lyckades få vännen Pat med på noterna så vi hade sällskap av varandra. Så här efteråt kan jag säga att jag kommer inte göra fler så’na här utflykter. På hemvägen slog vi fast att om vi ska färdas så långt igen vid nå’t tillfälle så blir det med en övernattning. Jag är ingen vän av långa transporter där det inte finns tid att göra stopp vid fina vyer, charmiga byar och annat som fångar ens intresse. Så övernattning hade varit perfekt. Allt man gör i livet är lärdom på ett eller annat sätt!

Vi körde Ierapetra – Mithi – Arkalochori – Iraklio – Sfakaki – Eleutherna. Hem blev det Eleutherna – upp till National Road – Iraklio – Kastelli – Mithi – Ierapetra. Vi hade lite gps-strul när vi skulle av National Road mot Eleutherna och omvänt (små vägar), men totalt körde vi minst 377 km. Malmö – Göteborg är 272 km, motorväg/motortrafikled hela vägen, bara att trycka plattan i mattan. Inte lika enkelt och snabbt här, men vi höll oss mestadels på stora vägar.

Så till muséet. Detta var mitt tredje besök och jag tycker mycket om det lilla muséet. Det kan tyckas att det ligger utslängt i ingenstans, men det ligger i det område som var gamla Eleutherna (vilket jag hoppas utforska till våren). När man besöker muséet är man alltså på samma plats som folket en gång levde och där alla fynd har gjorts! Utgrävningar pågår!

Pablo Picasso har väl inte varit riktigt min favorit, jag har lite svårt för kubismen. Här fick vi se en annan sida av honom. Verken var mestadels i lergods och från cirka 1935-1957. I presentationstexten framhöll Paloma Picasso sin fars lekfullhet, gränsbrytande och kreativitet. Många av verken var så fiffigt placerade – de var inne i utställningsmontrarna tillsammans med de arkeologiska fynden. Tillsammans med dotterns text kunde jag ta till mig Picasso mycket mer än tidigare. Och jag kan förstå att han hade många kvinnohistorier – han måste ha varit en fascinerande man!

En anledning till att verk var placerade tillsammans med fynd var för att visa att han var mycket inspirerad och intresserad av antikens former och motiv. För mig blev det också en tanke om hur lika vi människor är varandra trots att det passerat många år. Vi väljer samma motiv och former och utför dem ungefär likadant.

Här har han lekt med både form och motiv. Visst är alla fyra vackra – både hans två och de gamla?

I ett avskilt rum fanns bara verk av Picasso. Där fanns teckningar som visade de olika stegen i att skapa en kubistisk tjur – så läckert! Från enkel skiss till färdig produkt.
Picasso var mycket inspirerad av Faun som fanns på flera lergods. För mig gjorde det motivet att jag plötsligen tyckte mig vara i Fauns hus i Pompeji. Det är märkligt men häftigt när saker och ting liksom knyts ihop!

Muséets arkeologiska objekt är också fulla av skönhet och fantastiskt hantverk. Vad sägs om den här skönheten? En dubbel relief (amphiglyph) där på ena sidan finns en sovande figur (kvinna?) och två satyrer varav den ena lyfter på figurens klädnad (fotot till vänster).
(tid: runt år 0)

Bredvid stod ett verk av Picasso där en faun tagit tag i en kvinnas klädesplagg. Är det inte underbart? Utgrävningarna i Eleutherna startade 1985 och Picasso dog 1973. Förstår du min tanke att vi människor binds samman av tankar, motiv, former som är ganska lika eftersom vi är lika oavsett avstånd i tid eller geografi?

Eleutherna Arkeologiska museums hemsida finns här.
Utställningen The Joy of Life pågår t o m 20 oktober. Är du på Kreta så åk dit, du kommer inte att ångra dig! Men kör inte så tokigt långt över da’n som vi gjorde….

När vi kände oss mätta på Picasso och arkeologiska fynd var det dags att styra hemåt. Vi följde gps en annan väg än den vi anlände på förmiddagen och plötsligen passerade vi Tsikalario – keramikverkstad, museum och utställning – en bit utanför Margarites. Självklart blev det ett stopp. Deras friluftsmuseum är intressant, där får man veta vilken lera som används, hur olika lergods konstrueras, deras namn och användning osv. Allt står på fyra språk vilket är ovanligt men så smart eftersom det då är tillgängligt för fler. Stanna om du har vägarna förbi, det är värt ett stopp.

Tsikalarios hemsida finns här.

Summering av dagen: ångrade vi denna långa utflyktsdag med så mycket transport? Absolut inte! Utställningen och muséet var värt det. Intrycken och upplevelserna uppvägde bilåkandet. Men som sagt, nästa gång gör vi ett annorlunda upplägg.

Tidigare blogginlägg från Eleutherna, Tsikalarios och krukmakarområdet:
https://iamittilivet.com/2024/04/04/minisem-rethymno-ii-sevardheter/
https://iamittilivet.com/2018/05/28/nolletripp-dag-1/

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!