I förra veckan brann cirka 10 000 hektar vid Amari här på Kreta. Elden startade vid lunch på onsdagen, man trodde att man fick kontroll men på torsdagsmorgonen blossade den upp igen. Hårda vindar, skrevor och raviner samt att det brann på så stort område och utspritt försvårade släckningen. Den höga värmen matar elden som får bra fäste och spridning i torkan.

Nio byar evakuerades. Över 20 helikoptrar och specialflygplan hjälpte till med släckningen. Det kom räddningstjänsthjälp från Rhodos och Aten. Utöver dem hjälpte frivilligorganisationer och frivilliga till. Grekland har en specialgrupp som släcker till fots, dvs de skickas in där fordon inte kan komma in.

Olivträd, fruktträd, biodlingar, får och getter, byggnationer osv förstördes i ett område som är makalöst vackert. Naturen kommer tillbaka, men katastrofen för människorna i området kommer att påverka deras tillvaro länge, länge.
En huvudroll i släckningsarbetet fick Potami damm. Nära brandområdet och inte saltvatten. Dammar är bra och användbara till mycket, speciellt när de är fulla vilket de flesta inte är i år.

Hur är det i ett så’nt inferno? I en artikel i neakriti.gr återgavs igår ett inlägg på facebook gjort av Kostas Paradisanos, utbildare och ordförande för Cultural Association of Agios Ioannis, Amaria. Det är givetvis svårt att återberätta allt under så katastrofala och kaotiska dagar, men det är så nära vi andra kan komma.
Översättningen är gjord av Google med några små justering av mig, men jag har bara bytt ut nå’t ord mot synonym. Jag vill inte peta för mycket i texten, även om meningsbyggnaden är lite märklig så tycker jag att det kommer fram hur hemskt det var. Och att mitt i allt det eländiga hjälper alla till på olika sätt.

Jag skulle väl egentligen kalla honom för ofrivillig gästbloggare fast han är vidtalad.
Här är Kostas Paradisanos berättelse:

”Om den brinnande katastrofen (som vi levde den)

Onsdagen den 7 augusti middagstid.
Brandkårens siren skriker när den passerar Agios Ioannis. Nyheten lär sig blixtsnabbt: Eld i ”Kommata”! Herregud! Igen!
Jag tar på mig mina kampanjkläder och går.
Aigianni, Agioparaskians och Kontohorians möts mitt emot elden och bedömer situationen med den hårda vinden.

Luft- och markstyrkor har lanserats och är i drift.
Jag, Manousos (ordförande), Pantelis (lärare) passerar framför elden och vi möter George (Kalogerakis) som arbetar frivilligt med sin professionella vattenskoter i Kommata, Hordakiu-området.
Vi hjälper brandmännen som är igång.

Branden, trots luftens fall, tränger igenom Kato Farangi och Platisfloden. Vi är förvånade över denna oväntade utveckling.

Vi springer till platsen ”Chigounia”, där det finns andra bybor och vi är de första som vågar oss på vägen. Förgäves. Den starka vinden lämnar inget utrymme för förbättringar.

Vi går sedan upp till ”Fragioudi”-positionen och med bevattningsslangar, sprinklers och även grenar provar vi Manolis, Spyridos, Stelios, Giorgides, Lasthenis, o…, o… Små resulterar i rök och lågor.

Bitter smak av rök och tårar och smärta.

Vi drar oss tillbaka. Solrosorna brinner där, lastade med den ljusa skörden. Branden rör sig med stor hastighet mot Agia Paraskevi och bosättningen evakueras.
Striden fortsätter med luft- och markmedel och byn är räddad. Där möter vi borgmästaren Pantelis, vice borgmästaren Giorgis, presidenten för Agia Galini Manolis, starka brandstyrkor, många frivilliga, Agioparaskians, alla uppenbarligen testade. ”Vi kommer att vinna”, sa jag. ”Vi kommer att vinna”, upprepade Manolis.

Den första striden verkar vara vunnen. Byn räddades, men inte fastigheterna.

Kampen fortsätter och det kommer att bli en stor kväll. Från Aigianniotiki Korfi övervakar vi genom att patrullera ofta hela natten. Ett ”full-light state” framför oss ligger backarna med små blossar.

Det gryr torsdagen den 8 augusti.
”Bright State” tar form: grått och svart och rök överallt. Vinden laddar. Den kvävande lukten av brännande, genomträngande. Många blossar, söder om Korfi. Antenner fungerar omedelbart. Branden kommer snabbt undan. Vi försöker stoppa den på landsvägen i ”Amygdalos” där vi hade tagit ställning, men utan framgång och den klättrar snabbt mot Pateli av Korfi. Vi är inom andningsavstånd från frontlinjen, men svaga. Våra ansikten är röda, våra ögon suddiga och oförmögna att möta lagren. Lefteris och Pantelis frigör sina djur och leder dem till byn. Ett litet lamm har dött, men vi har tur med oss.

Elden når Korfi och passerar norrut, nu synlig från Agios Ioannis, men lyckligtvis mot nordanvinden. ”Vänta på min order att evakuera byn” säger borgmästaren per telefon till mig och presidenten. Lyckligtvis ger dock den starka nordliga vinden elden tillbaka till söder. Tyvärr för Agia Paraskevi som är hotad igen och håller på att evakueras.

Lågorna omsluter byn som även nu luft- och markstyrkor räddar den. Den brinnande branden är nu på väg sydväst mot Apodoulou. Vi tar position vid första svängen mot Agios Fanourios, Aigianniotes och Nithauriani. Bönder med tankar, folk redo att ingripa. Med hård vind och stor fart närmar han sig Apodoulou. Vi flyttar till Apodoulou, som Stella bad mig om. Människor på alla sätt, planerar, vid ingången till byn, försvaret. På andra sidan byn mot Vathiakos ligger resten. Vi börjar gå dit för att få hjälp och jag ser alla komma emot oss. Apodoulou har evakuerats. Jag hör borgmästaren ge ordern: ”bryt strömmen till Apodoulou, evakuera Platanos. Se till att Vathiakos och Rizikas är evakuerade.”

Ett stort antal luft- och markstyrkor opererar. Tungorna är tjocka och svart rök tvättar Apodoulou. En öronbedövande explosion fryser oss, kanske av strömtransformatorn.

Branden fortsätter mot Vathiakos, Rizika, Platanos och är inte längre synlig, bortom den tjocka svarta röken.

Totalt tömdes nio byar. Satsningen på ingen mänsklig förlust och hem vann. Egendomen gick dock förlorad.

Jag återvänder till Agios Ioannis på kvällen. Sorg, sorg…

Vi börjar patrullera våra Korfi-brännskador och hittar en återtändning. Vi nöjer oss med allt vi hade i min lastbil och efterlyser förstärkning från byn. Aigiannios och Nithaurians anländer och vi börjar. Här fick vi ett positivt resultat.

Det börjar bli mörkt. Vi fortsätter nattpatrulleringarna i vår Korfi. Den ”ljusa staten” har flyttats ikväll till Apodoulou. Bloss och ”ljusa ljus” tillsammans med brandfyrarna utgör nattens avskyvärda landskap. Och med den hårda vinden ikväll verkar elden njuta av det.

Fredagen den 9 augusti gryr.
Från Aigianniotiki utspelar sig Korfi framför oss ett hisnande landskap. Agia Paraskevi, Apodoulou, Vathiakos, Rizikas och varhelst ögat kan se svärta och rök, medan luft- och markoperationer fortsätter. Vi fortsätter med landsbygden, vi korsar vägar och frigör landsbygdskorsningar från brända olivträdsstammar. Vi passerar en gång till och kontrollerar den stora vattenreservoaren i Korfi för dess tillräcklighet, som också var testad.

Fortsättningen från vår by där vi förses med kallvatten från vår förening och delar ut det till brandmännen.

Första kvällen bjöd vår Förening ”O Kiminaris” på mat, vatten, kaffe och allt annat som släckningsstyrkorna och polisen behövde.
Den andra dagen gick vi tillsammans med president Manusos igenom alla fronter där styrkorna verkade och bjöd på vad vi hade i våra hem: ett mellanmål av smörgåsar, ägg, ost, bröd, oliver, vatten och mod med hopp.
Den tredje dagen erbjöd vi vatten till styrkorna som opererade i Agios Ioannis och Agia Paraskevi. Han samarbetade också med Amari kommun i allt som efterfrågades av oss.
Tårarna i brandmännens ögon var vår belöning.

Längst fram vid elden träffade vi också samordnaren för norra, södra Egeiska havet och Kreta, generalmajor George Tsikalas som framgångsrikt koordinerade brandstyrkorna, där vi fick korta instruktioner.

Epilog
Stora strider utkämpades av luft- och markstyrkor av stor styrka, av frivilliga och lokala invånare. Slag vann, strider förlorades, vi kom ut sårade, men kriget var vunnet.

Alla förtjänar ett stort TACK och enorm TACKSAMHET.
Vår jord kommer att hitta sin väg igen, eftersom MÄNNISKAN finns.
Det är vi skyldiga den nya generationen.”

Några av hans foton som han lagt på inlägget på facebook:
(klicka för större format)

Tidningsartikeln med hans inlägg finns här.
Inlägget på facebook finns här.

Jag har sett en siffra på 2 000 bränder hittills i år. Vi får vara glada och tacksamma över att inte alla blir storbränder.
Sedan igår rasar en stor brand vid Aten, Attica. Följ släcknings- och evakueringsarbetet på ekathimerini.com. Här finns den senaste artikeln innan jag publicerade detta blogginlägg sent måndag eftermiddag.

Ha en bra fortsättning på veckan! Var rädd om dig och andra!