Fredag blev en händelserik men varm dag! Vi börjar med solskenshistorien. En så’n där som vi berättar alltför sällan utan är snabba att berätta när det inte fungerar, när nå’t gått fel.

Jag och trogne Panda startade hemifrån strax efter kl sju för att huvuddelen av mitt besök skulle vara under förmiddagen innan det blir för varmt. Men det var ändå jobbigt för värmen stannar mellan husen och byggs på samt den utlovade vinden märktes det inte mycket av. Stads- och bybesök är inte så himla skönt eller smart när det är hög värme!

Solskenshistoria
Jag fick mail på tisdagen att mitt pass fanns på Svenska ambassaden i Aten (som jag besökte 13 juni – läs här) och att de skulle skicka det till konsulatet i Iraklio. På onsdagen beslutade jag att på fredagen köra upp till Iraklio för Art Festival som skulle avslutas på söndagen. Mailade till konsulatet att jag skulle vara i sta’n på fredagen om mitt pass skulle anlända då till dem. På fredagen höll jag ett öga på min email och minsann kom det inte ett mail att mitt pass anlänt och jag kunde hämta det! Ringde upp och fick en tid. Det visade sig att konsulatet egentligen var stängt, men eftersom jag mailat att jag var i sta’n gjorde de ett undantag! Så bussigt! Alltså behövde jag inte köra upp en gång till nu i denna vecka. Så skönt!
Se’n kan jag fundera över varför det ska vara så dyrt för oss utomlandsboende att få ett nytt pass (150 euro ansökan på ambassaden + 18 euro uthämtning på konsulatet) och varför svenska pass bara varar i fem år. Med tanke på kostnaden blir passet en värdehandling på mer än ett sätt…

Art Festival
Jag hade tittat på programmet och beslutat att ta del av utställningar utomhus till största delen. Det blev tre fotoutställningar, två konstutställning, en mosaikutställning och street art/grafitti. Det enda som jag fick stryka var konsthantverksmarknad i Georgiadis-parken. Den var helt enkelt inte igång.
Jag tror att festivalen i år haft otur med vädret dagtid, kvällsarrangemangen har kanske fungerat bättre. Det har helt enkelt varit för varmt och det var väldigt lite folk på sta’n trots att det var fredag.

Så häng med mig på Art Festival! Nu blir det många foton, klicka för större storlek.

Fotoutställningar utomhus! Till vänster tema Landskap (tre sidor), till höger tema Havet.

I Markus-basilikan fanns mosaikutställning. Det var vackra bord, kända tavlor och ikoner som förlagor, egna motiv:
(bildspel)

Mosaik är lite lustigt att titta på. Står man nära ser man tekniken, står man en bit ifrån framträder motivet.

Precis bredvid Markus-basilikan finns en smal gång in till Art Café som användes som utställningsplats.

På stadsbiblioteket Vikelia (Βικελαία), som ligger vägg i vägg med Info Point, fanns en fotoutställning med tema Porträtt. Så vackra och inspirerande porträtt! Det finns så många sätt att fotografera en människa än den vanligaste, och som jag inte är förtjust i, ”Titta hit och de glad ut!”.
(bildspel)

En liten parentes: på väg till fotoutställningen med tema Havet passerade jag en hundfrissa som hade detta i ett av sina stora fönster. Vilken hund skulle inte gladeligen gå in där!?

När jag virrade omkring för att hitta en fotoutställning hamnade jag i ett område med nya och inte så nya street art/graffiti. Visst är de härliga!
(bildspel)

Den här graffitin är en dikt av Georgos Seferis och är översatt/tolkad (inte Google) så här:
Whether it’s dusk
or dawn’s first light
the jasmin stays
always white.
Trösterikt att något är oföränderligt i vår föränderliga tillvaro.

OTE (grekiska ”Televerket”) hade upplåtit sina gröna serviceskåp till festivalen och nog blir miljön lite roligare och trivsammare med färg!

Fler målade skåp kan du se här! Jag passerade taxen (hade inte kameran uppe) som var gjord med glimten i ögat – läcker!

På Frihetstorget håller de på att lägga nytt underlag så det omges av ett grönt, trist nät. Men det går ju också att använda!

Tyst historia
Vad menar jag med det? Jo, att det finns historia runt omkring oss som inte gör något väsen av sig, t ex kyrkogårdar. När jag gick upp till konsulatet var jag tidig och behövde en stunds skugga så jag gick in på Iraklions äldsta kyrkogård. Blev så förvånad över det lilla templet! Inte byggt i bysantinsk stil utan antik stil. Det byggdes vid förra sekelskiftet och syftet var att dels ha det som ossarium (benhus), dels som förberedelselokal för begravningsentreprenörer.

Idag är det museum som tyvärr var stängt, men det går fler tåg!

Jag hade turen att komma i samspråk med en person på kyrkogården som kunde berätta och svara på frågor. Mitt emot templet ligger Helige Konstantins och Heliga Elenis kyrka som byggdes ungefär samtidigt som templet. Här gifte sig Nikos Kazanzakis första gången 1911. Kyrkogården används inte mer, det finns en nyare. Familjegravar finns kvar, men ungefär hälften av kyrkogården är de enskilda gravarna som är tomma. Det byggdes ett större ossarium där deras ben ligger, några är flyttade till nya kyrkogården. Det har varit olika förslag till vad den ”tomma” marken ska användas till och det senaste är att de tomma gravarna ska tas bort och ersättas med gräs. Några familjegravar ska tömmas. När det inte finns några ”blodanhöriga” eller anhöriga har flyttat, t ex till USA, och begraver där istället så töms (benen läggs i ossarium) graven efter 10 år.

På kyrkogårdar finns många ledtrådar till historia.

Vill du läsa mer om kyrkogården och historia så finns dess hemsida här.

En mycket givande dag på många sätt! Men det tog lördagen av vila och dryck och mat och vila att ”komma igen” som det gör efter fysisk aktivitet i hög värme. Men jag ångrar inte da’n – så många upplevelser och så inspirerande!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!