Det blev inget blogginlägg i torsdags eller fredags pga att jag blev krasslig. Idag blir det kanske inte heller nå’t för internetuppkopplingen är minst sagt fladdrig. Men jag kör på så får vi se om det bara försvinner eller kommer ut i cyberspace.
En utflykt i torsdags fick göras i lördags istället, men den återkommer jag till!

Nu har vi bara nå’n enstaka turist, men sta’n lever ju i alla fall eftersom vi ligger utanför stora turiststråken och inte är en utpräglad turistort. Ierapetra är Kretas fjärde stad av de sex och eftersom vi rullar på året runt är skillnaden mellan turistsäsong och icke säsong inte så stor. Det är skönt för en lokalboende att bo på en ort som inte blir invaderad, övergiven eller icke-fungerande.
I lördags var jag ute och åt med vänner och tavernan var smockfull. På väg hem såg jag att det var gott om folk på alla öppna ställen. Några ställen har stängt över vintern, de övriga har stängt två-tre veckor under vintern för även kretensare behöver semester, speciellt efter årets hemska sommar. För tillfället är det två tavernor som har semester. Jag roade mig igår med att räkna efter hur många tavernor som är öppna just nu och slutade när jag kom till 12. Alla har givetvis inte öppet alla dagar under vintern. Men jag tror nog att vi inte ska behöva gå hungriga och förutom tavernorna har vi kafenio, ouzerior, mezedopolios, snabbmatsställen, caféer, barer mm. Folk ”på sta’n” har vi året runt.

Med tanke på väderprognosen har jag planerat lite fel. Det verkar som om vi äntligen ska få väderomslag och det kommer rätt väder för årstiden. Städdag idag och vandring imorgon, men jag får avvakta morgondagen. Jag skulle ju kunna byta dagar, men det slutar bara med att det inte blir städat. Jag borde faktiskt börja nu. Har fastnat här i bloggen. Hushållssysslor är inte min grej, som det heter. Ok, tvättmaskin sköter tvättandet så det kan jag inte klaga över. Diskmaskin har jag ingen men saknar. Diska är inte heller roligt och den lever liksom sitt eget liv. En mugg, en tallrik och ett glas är inte lönt att diska, men plötsligen har det fortplantat sig på nå’t konstigt sätt så det ser ut som om här bor en hel familj! Stryka är bara så bottentrist så det inträffar två gånger om året då ett gäng dukar måste slätas till.

Nu är det alltså städning som jag måste få ändan loss att göra. Blir något filosofisk och funderar över hur mycket tid och energi i mitt 65-åriga liv som gått åt till städning. Inte 65 år förresten utan 50 år. Mina föräldrar idkade inte barnarbete.
Min mor brukade säga att det var så roligt att städa för det är roligt att ha fint. Jag håller med om det sistnämnda, men kan inte riktigt förstå varför det inte bara kan fixa sig. Liksom.
Det är ju så hopplöst och trist med saker som aldrig blir klara, aldrig färdiga. När man valsat runt med dammtrasan (ja, den är fuktig) och dammsugaren kan man sätta sig i soffan och betrakta skådespelet när allt damm som inte fastnat i dammtrasan och inte sugits in i dammsugaren graciöst och långsamt dalar ner på möbler och golv. Man kan i stort sett börja om efter sisådär en halvtimme! Skulle vara roligt om det var fint lite längre…
Det är så vist ordnat att vi är alla olika och det finns folk som tycker om att städa. Hade jag haft råd skulle jag anlita en så’n människa. På regelbunden basis. Vi hade städhjälp varannan vecka under ett par år på 90-talet och här har jag haft tre storstäd. Så bra att nå’n kommer in och städar annorlunda än jag så allt blir rent. För det är ju roligt när det är fint…
Jag borde givetvis sätta igång nu så det blir klart idag. Det låter som om jag hade ett helt mansion och inte två rum och kök. Städning antar oerhörda proportioner före, jag kan skjuta upp detta bautaprojekt några dagar innan jag kommer till skott. Och jag är alltid lika förvånad över hur snabbt det är avklarat. Se’n vågar jag knappt röra mig för man vill ju att det ska vara fint länge…
Otrolig är den mängd saker som måste göras istället för eller precis före eller en stund mitt i. T ex har jag idag försökt betala wordpress för den här bloggen, men nu är säkerhet på nätet löjligt hög, ungefär som Fort Knox, även när man försöker betala med sina egna kort som bär ens egna pengar. Försök med två kreditkort i tre webbläsare i två omgångar gav städpauser, men tyvärr också irritation och ilska vilka sedan kunde kanaliseras i bl a en mycket effektiv dammsugning. Och det var ju bra och kanske det också skulle firas i några stugor om bloggen försvinner. ”Inget ont som inte har nå’t gott med sig” heter det. Och det är väl så man får tänka när man vill ha fint…
Nej, nu måste jag sätta igång! Tvättmaskinen har redan hunnit en bra bit så jag börjar få dåligt samvete. Här sitter jag och kliar tangenter när jag skulle…vänta, finns det inte nå’t email jag måste besvara…nähä, inte det. Måste jag inte gå och handla…ringa min bilmekaniker…betala den där skulden…nej, sätt fart! Upp till kamp mot damm och lort!

Just det, jag skulle ju berätta om utflykten i lördags! Det får bli i nästa blogginlägg…eller kanske jag kan ta det här…FAN, jag MÅSTE sätta igång!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!