Saltkråkan-Stinas uttryck stämmer inte riktigt för jag bor i ”gamla sta’n” (Κάτω Μερά) i en gränd och inte en gata. Ingen genomfartstrafik, bara nå’n vespa nå’n gång då och då som ska leverera beställd mat. Här hör jag oftast barn som leker, grannar som sitter och pratar utanför ett hus, när det ringer i Agios Nikolaos kapell och när nå’t barn ropas hem till middag. Jag brukar säga att det är som att bo i en by fast den ligger i sta’n. Lugn miljö med service av alla slag på 5 minuters gångavstånd. Från balkongen ser jag till vänster Dikti-massivet och till höger Thripti-massivet och en liten, liten flik av havet. Och som grädde på moset har jag en väldigt bra hyresvärd. Ekonomisk men snabb service. Jag kan inte tänka mig att bo bättre!

Men då och då händer det saker även i våra lugna kvarter. År 2020 hade vi två renoveringar. En i huset som är hopbyggt med mitt hus så det var en pina och en i huset snett mot mitt hus vilken också var bullrig. I år har vi haft en renovering några hus bort som inte stört mig så mycket och det har blivit så fint. De har hållit sig till traditionellt kretensiskt så stenhus med mörk, mörk bruna fönster och dörrar.

Ibland kan vi se lite förvirrade människor, dvs turister som försöker hitta Napoleons hus eller bara hitta ut. Döm om min förvåning i september då det plötsligen stod en hel grupp med guide i lilla gränden framför mitt hus! Givetvis roligt, men väldigt ovanligt. Så ovanligt att jag aldrig sett nå’t liknande på mina 9,5 år här. Var tvungen att ta ett foto:

För egen del har jag börjat fundera på att sluta med min stadspromenad. Intresset är väldigt lågt trots att den är gratis. Jag trodde att människor skulle vara mer intresserade av att veta var de befinner sig och vilja veta lite om trakten. Får se vad jag kommer fram till!

En dag i förra veckan hängde jag tvätt och bjöds på ett riktigt drama! En kyl/frys skulle upp i en lägenhet, men trappan var för smal. Vad gör man då? Jo, man hissar upp den till balkongen och tar in paketet den vägen. Kanske…hoppas…jag var nog inte den enda som höll andan.
De började med ett gäng på balkongen och en man på marken som stabiliserade paketet. När de fått upp det till balkongen kom de inte längre utan två män fick gå upp på taket och hjälpa till att lyfta. Observera att balkongen är smalare än paketet!

Efter en stund fick de upp paketet på balkongräcket:

Eftersom paketet var bredare än balkongen klämdes männen fast och allt stod stilla en stund. Vad och hur göra nu? Väldiga diskussioner!

Den som stod närmast balkongdörren lyckades krångla sig fram så paketet kunde styras i riktning mot dörren:

Jag tänkte att jag hoppas att de mätt balkongdörrsöppningen, men det gick som smort:

Värt att nämna är att vid ett tillfälle kom kvinnan i huset ut på balkongen, skrattade och gick in igen. Ingen hjälp från henne och det var kanske lika bra – vad vet jag.

Till sist några foton från gårdagens vandring på Lapathos-platån. Det är en lite märklig platå för den är kuperad. Mest grus och sten men vackra träd. Frisk, kylig, underbar luft där uppe på cirka 1 250 möh! Underbara vyer på väg upp och ner. Hösten börjar visa sig där uppe: mogna vildpäron och färgskiftningar.

Ha det bra! Var rädd om dig och andra!