Böcker är fantastiska! Med hjälp av dem kan du besöka fler platser och möta fler människor än du någonsin skulle kunna i levande livet. Dessutom lär du dig massor och berörs. När en riktigt bra och gripande bok tar slut kan det hända att du ser dig förvånat omkring. Det är ett bra tecken, det betyder att du släppt loss och låtit dig forslas bort, att du varit engagerad.

Under lockdown blir det, för mig, ännu mer läsande än vanligt. I perioden juli-augusti går det inte att vandra eller ägna sig åt några aktiviteter så då läser jag också mycket, gärna under parasoll på en strand eller med en kopp kaffe på ett café. För en tid sedan fick jag två kassar med böcker, mest kriminalromaner, från ett hotell som ska byta ägare. De kassarna har jag redan börjat nosa på och de kommer att vara perfekta under högsommaren.

Jag fortsätter beta av alla tips jag fått på facebook, messenger och e-post. Det är inte alltid jag hinner samla ihop tipsen och lägga in dem i en bloggkommentar (titta bakåt i tidigare Boktips!) så jag är tacksam om tips lämnas här. Gå bakåt och se lämnade tips i kommentarer!

Och ursäkta bildernas storlek och placering – jag har inte riktigt fått kläm på det i WordPress nya verktyg.

Revolutionens barn och I mörkrets skugga (Peter Robinson)

• 

• 

”Flickan i brevet” utspelar sig på 50-talet och i nutid. Ett brev hittas om en kvinna som blev gravid, skickades till ett hem för ogifta mödrar där hon födde barnet som adopterades bort. Den som hittar brevet börjar gräva i historien. Handlingen utspelar sig i England och är inspirerad av verkliga händelser, bl a de s k Magdalenatvätterierna.
”Vad hjärtat aldrig glömmer” utspelar sig i Polen i början av andra världskriget och i USA 2019. Den lugna, familjekära polska landsbygden ockuperas av tyskarna, motståndsrörelsen växer och man måste fly. I USA 2019 ligger en mormor på sin dödsbädd och kan bara få fram några kryptiska ord. Ett pussel läggs av barnbarnet Alice (något irriterande självupptagen, tycker jag) och spänningen stiger.
Varför kopplar jag ihop de här två böckerna? Jo, därför att de båda handlar om lögn och satte igång mina funderingar. Hur kan man leva med en lögn? Hur känns det att leva ett liv som inte riktigt är ens eget? Hur formar det en individ? Hur lyckas man hålla det intakt? Vad känner människor runt omkring – svek, förståelse, ilska, främlingsskap…ja, vad? Och jag tror inte att de här livsödena i dessa böcker är unika.

Kodnamn Alice (Kate Quinn)

Här utspelar sig handlingen i två perioder: första världskriget och strax efter andra världskriget och är inspirerad av verkliga händelser. År 1947 skickas en gravid collegestudent till Europa för att ta hand om sitt lilla ”problem”. Hon har dock andra planer, hon ska leta upp sin kusin som hon förlorat kontakten med. Hon har ett namn och när hon söker upp personen visar det sig att kvinnan varit spion under första världskriget. De ger sig ut för att leta, men har egentligen olika syften…eller?
Den här boken lämnade mig också med funderingar. Denna gången hur en felaktig uppfattning kan leda till skam och dåligt samvete som förstör nästan ett helt liv. Det är djupt tragiskt och så förbaskat onödigt. Om hon bara hade visst hur det verkligen låg till….
(Kate Quinns första bok var Jägarinnan som jag skrev om i förra Boktips)

Mordkonsulten (Elly Griffiths)

Alltså, det finns de som försöker skriva mysiga och/eller roliga kriminalromaner, men de lyckas inte. Det blir ofta ytligt och enbart löjligt. Här har Griffiths lyckats! Grunden är en kriminalroman (hon har ju skrivit några stycken) som hon sedan vridit lite och i stort sett ersatt polisen med en fd munk (numera caféägare), en pensionerad BBC-anställd och en hemsjuksköterska. De är kärnan och kring dem dyker det upp andra figurer. Det är inte vrålroligt eller mysigt utan har en underhållande glimt i ögat som gör att man ofta drar på munnen mitt i all spänning! Du som är lite trött på ”vanliga” kriminalromaner eller inte tycker om genren – prova denna!

Sockerdöden (Unni Lindell)

Jag är inte förtjust i Lindells karaktär Marian Dahle känns inte trovärdig. Hon såg dagens ljus före Stieg Larssons Lisbeth Salander, men Salander är en mycket mer genomarbetad och facetterat karaktär. Varför läste jag då denna bok? Jo, den låg i den där kassen som jag nämnde ovan. Det finns få som kan driva en handling så konstant och snabbt som Lindell. Det är så roligt att läsa! Vi får följa alla inblandade parallellt utan att det blir rörigt. Det innebär bara att vi hela tiden har full överblick och det är det ingen annan som har. Själva historien är tragisk och det slår mig nu att den faktiskt också i grunden handlar om en lögn. En lögn till ett barn som förstör hela dennas liv.

Utmarker (Arne Dahl)

Här möts för första gången Berger och Blom, polisen respektive SÄPO. Intrigen är skicklig, men den går lite ”överbord” för min del. Den bottnar i en nästan 30 år gammal mobbinghistoria och den aspekten känns inte orimlig, men vad den utmynnar i blir lite för mycket. Jag hade inte tänkt läsa nästa bok i serien, men slutet är en riktig och oväntad cliff hanger. Dahls styrka och det som gör att det är en fröjd att läsa boken är hans språkbehandling. Helt underbart med målande beskrivningar och omskrivningar som han friskt blandar och ger utan att bli högtravad eller förlora fart. En högtidsstund för någon (t ex jag) som älskar ett bra och vackert språk!

Några böcker som inte föll mig på läppen:
Dominodöden (Jonas Moström) – trist, ytligt, segt, engagerar inte utan en så’n bok där man ofta frågar sig ”har jag många sidor kvar?”. Blir inte mer läst av honom.

Samlade verk (Lydia Sandgren) – jag orkade till sidan 58, sedan hade jag tröttnat på Martin samt de tråkiga tillbakablickarna på hans liv. Berättelsen lyfte inte, det gick inte framåt. Jag vet att den är hyllad och vunnit pris, men det hjälps inte.

Till sist
Jag har precis börjat läsa en bok som hittills är en pärla: ”När bergen sjunger” av Nguyen Phan Que Mai. Jag återkommer till den i nästa Boktips, men så här långt skulle jag vilja kalla den en vacker, rörande och rak berättelse om livet under främmande härskare och olika krig i Vietnam.

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Vill du ha fler boktips? Titta in på författarinnan Kim Kimselius blogg!