Den som kallar TV för dumburk måste titta på andra program än jag och har t ex aldrig hittat dokumentärer. Igår kväll skulle jag se dokumentären om Muammar Kadaffi, beduinsonen som blev statschef. Milt uttryckt påverkade han en hel del människor och händelser under sin regeringstid. Var mannen galen eller hade han ett eget spår, ett eget tankesätt, en annan logik? Ibland tror jag att stämpeln ”galen” sätts lite snabbt, kanske för att vi ska slippa försöka förstå eller av rädsla för att det vi tror på utmanas och prövas.

Han störtade dåvarande makthavaren 1969, införde sharia på 70-talet men hade kvinnliga livvakter och en fru som äger ett flygbolag, han tjänade miljoner per vecka och sparade inte på sin och familjens lyx samtidigt som befolkningen levde i fattigdom, han startade ”den gröna revolutionen” där han förespråkade respekt för jämställdhet och rättigheter samtidigt som han förtryckte folket och understödde terrorism och krig. 1988 instiftade han Internationella al-Gaddafi-priset för mänskliga rättigheter (utdelas inte längre) och 2009 besökte han USA för första gången och då höll han ett långt tal i FN där han förkastade det mesta av organisationen, bl a kallade han FN:s säkerhetsråd för ”Terrorrådet”. Det är så svårt att få ihop det, att förstå hur ytterligheterna kan rymmas i en och samma person.

Så det var med stor förväntan jag bänkade mig i soffan för att se den BBC-producerade dokumentären. Kanske skulle lite bakgrund och sammanhang kunna tydliggöra och t o m förklara något. Nu är jag lite åt det tröttiga hållet pga flytten, men jag skäms i alla fall över att behöva erkänna att jag slumrade till då och då i soffan under programmet. Det jag såg var inte en högkvalitativ dokumentär enligt min mening utan lutade mer åt ”skandaldokumentär”. Det handlade mycket om hur han med hjälp av oljepengarna kunde realisera sina drömmar, blev en redovisning av övergrepp, sex, presenter, vapenköp osv.

I början av programmet säger en kvinna att diktatorer är sig lika: de menar nog väl i början, sedan blir de besatta av makt och pengar och alla dödas till slut av sitt eget folk. Kanske det är rätt tänkt från början, men skruvas till under resans gång?

Man kan också fundera över vad som är rätt och fel, vem som kan komma undan med att vara ”tokig” om en person bara är på ”rätt” plats och i ”rätt” omgivning….I ett klipp i inledningen sitter Hillary Clinton och skrattar när hon säger: ”We came, we saw, he died!”.