Neapel kallas Italiens hjärta och Rom dess hjärna. Enligt en italienare som jag träffade här på Kreta 2022 betyder det att Neapel är full av liv och Rom mer dämpat och lite tråkigt (han är själv romare). Om New York kallas ”staden som aldrig sover” skulle Neapel kunna kallas ”staden som ständigt går på högvarv”. Tempot är fascinerande och ger energi, men är också tröttande. Efter mitt besök 2022 tänkte jag inte återvända trots att Neapel med omnejd har en mycket intressant historia med fransmän, spanjorer, kungariket Neapel (som bestod av södra delen av halvön, men periodvis även av Sicilien), i modern tid sönderbombat av de allierade 1943, Pompeji och Herculaneum samt många andra intressanta utgrävningar och sevärdheter.
Men man ska ju aldrig säga aldrig. Det sägs att man inte ska hinna med allt för man ska ha en anledning att återvända. Dags att beta av några ”rester” från förra besöket 2022!

För transport, boende och mat – se https://iamittilivet.com/2026/03/31/neapel-och-rom-praktikaliteter-del16/

Capodimonte
Italienaren, som jag träffade 2022, tipsade om konstmuséet i palatset på Capodimonte-kullen, bl a en speciell Caravaggio. Förra gången blev det inget besök eftersom det låg helt fel i förhållande till det övriga jag ville besöka. Nu blev det av!
Området var jaktreservat för kung Karl av Bourbon som påbörjade palatset 1738. Sonen Ferdinand II färdigställde det och det har tre våningar på totalt 14 000 kvm. Parken, Royal Forest, består av 134 hektar med olika byggnader, trädgårdar och skog. I parken bjuds också på vyer över Neapel och bukten.
Kung Karl ärvde efter sin mor Elisabetta Farnese de farnesiska konstsamlingarna som han 1735 beordrade skulle föras till Neapel (Farnese höll huvudsakligen till i Rom) och de är det centrala i konstmuséet. Jag hade varit igång sedan kl 4 på morgonen och insåg att eftermiddagen och orken inte skulle räcka till för att besöka allt på Capodimonte-kullen plus att jag skulle checka in efter kl 15. Jag koncentrerade mig på konstmuséet.
Muséet har både permanenta och tillfälliga utställningar. Jag hade inte ”läst på” utan traskade bara runt och njöt av allt vackert. Rummet med rustningar och vapen hoppade jag över och porslinsutställningen fick en ganska snabb titt. Många konstverk hade bibliska motiv och de där rultiga Jesus-barnen är ju så go’a så man nästan blir religiös. Som så ofta på utställningar är det en del som fångar ens uppmärksamhet medan andra lämnar en nästan oberörd.
Hur var det med Caravaggio? Jodå, det fanns en. Fantastiskt ljus givetvis, men jag har sett andra konstverk av honom som har gripit mig mer.
Det jag kunde se av parken var att den var nog den renaste och välhållna park jag varit i. Rökförbud i hela parken! Nog inte röken som är problemet utan skräp och fimpar. En lugn oas i den annars så livliga sta’n.
Tips: det är en mycket brant väg upp till Capodimonte. Det var jobbigt från Via Vergini (marknad, caféer, Palazzo dello Spagnolo med sin speciella trapparkitektur) både upp och ner och det tyckte jag som vandrar i berg! Ta taxi eller buss upp, gå försiktigt ner.
Officiell hemsida: https://capodimonte.cultura.gov.it/

Jag är inte så förtjust i att lägga ut konst på nätet för det underminerar museum lite plus att konst gör sig bäst i ”verkligheten”. Jag frågar dock alltid om jag får fotografera för att ha favoriter som minne. Här kommer smakprov! Bildspelet startar med en Greklands-anknytning: det är El Greco som målat Giulio Clovio pekande på bönboken ”Il Libro d’ore” som han illustrerat till Kardinal Alessandro Farnese.

Herculaneum
Den 24 augusti 79 e Kr fick Vesuvius ett stort utbrott som begravde en stor del av det omkringliggande landskapet och städerna (det fanns flera) i lera, aska, pimpsten mm och kratern kollapsade. Herculaneum och Pompeji låg inte på samma sida om vulkanen och drabbades därför olika, bl a drabbades Herculaneum av giftig gas. Jag besökte Pompeji 2022 så nu var det Herculaneums tur.
Herculaneum, eller Ercolano på modern italienska, var en blomstrande romersk hamnstad som grundades av de gamla grekerna runt 400-talet f Kr. Under sin storhetstid, med 5 000 invånare, blomstrade staden som semesterort för den romerska eliten. Den lockade rika invånare och turister med lyxiga villor, lummiga trädgårdar och magnifika kustvyer.
Till skillnad från Pompeji bevarades Herculaneum bättre under ett djupt (nästan 20 meter) lager av het lera och aska, vilket ”konserverade” flervåningshus, trämöbler, intrikata fresker, mat och till och med papyrusrullar i förvånansvärt gott skick. Idag är det en av världens bäst bevarade arkeologiska platser som ger en intim inblick i romarnas vardagsliv.
Arkeologer trodde länge att invånarna hade lyckats fly, men 1982 hittades i båtskjulen skelett av människor som hade flytt, sökt skydd i båtskjulen och kanske väntat på att få plats på en båt.
Jag visste att Herculaneum var mycket mindre än Pompeji, men var ändå oförberedd på hur mycket mindre och kompakt det var. Här mötte en helt annan stadsplanering – spännande med tanke på att de två var samtida och inte så långt ifrån varandra. Hur de övriga städerna och byarna såg ut får vi nog aldrig veta eftersom det skulle innebära tvångsförflyttning av de som nu bor i området. Jag upplevde stadsruinerna som mer intakta än i Pompeji, det fanns både tak och våningar. Övergångsställen som de i Pompeji saknas och på en del gatavsnitt var det höga trottoarkanter – hur klarade de av dem? Jag hade dock i början svårt att ta till mig Herculaneum, det var enklare i Pompeji. Kanske det spelar in vilken man besökt först. Jag upplevde dock ett lugn i Herculaneum, kanske pga att där inte var så mycket folk. Lugnet hjälpte till att utforska och föreställa sig hur det var. Gott om skolklasser som fick historieundervisning på plats! Det är vanligt både i Italien och Grekland.
Tips: enkelt att ta sig till med regiontåg från Neapels centralstation. Gå med guide – de kan levandegöra ruiner och historia vilket berikar ett besök.
Officiell hemsida: https://ercolano.cultura.gov.it/?lang=en

Jag tyckte det var morbitt och integritetskränkande att skeletten ligger kvar i båtskjulen. Samtidigt gav det en känsla av hur desperata och rädda de måste ha varit. Och givetvis parallell till dagens båtflyktingar. Det var en häftig och omtumlande känsla att veta att där uppe där jag står och tar fotot var strand och havsbrynet där nere i höjd med båtskjulen. Så tjockt lager begravdes sta’n i och havet har dragit sig längre ut.

Caserta
Palatset beställdes och byggdes under ledning av Kung Karl III av Spanien, som då var kung av Neapel och Sicilien (jodå, samme Karl som ovan startade palatsbygget på Capodimonte – se ovan). År 1752 gavs uppdraget till arkitekten Luigi Vanvitelli, samme man som ligger bakom Fontana di Trevi, och inspirationen kom från slottet i Versailles. Tanken var att palatset skulle fungera både som residens och administrativt centrum. Efter att Karl III hade rest till Spanien 1759 fortsatte byggandet och färdigställandet av palatset under hans efterträdare. Det förblev ett kunglig palats fram till Italiens enande 1861. Efter Bourbonmonarkins fall blev palatset statlig egendom och fungerar nu som kulturarv och museum.
Palatset är världens volymmässigt största kungliga residens med fem våningar, 1 200 rum, ett museum, ett bibliotek och en teater. Park och trädgård sträcker sig över 11 hektar!
Palatset var den plats där tyskarna undertecknade sin villkorslösa kapitulation i slutet av 2:a världskriget. Det har också spelats in en rad filmer på egendomen som t ex Star Wars: Episode I & II, Mission Impossible III, Conclave, The Two Popes. Palatset väljs ofta för att representera Vatikanen eller kungliga residens på grund av dess stora, utsmyckade barocka interiörer från 1700-talet, inklusive huvudtrappan, Cappella Palatina (kapellet) och tronrummet.
Jag var förberedd på att det skulle vara stort, men inte så stort! Lyckligtvis är inte hela slottet öppet för allmänheten, då hade man gått vilse, aldrig blivit klar och kanske bortglömd i nå’t hörn. I rum efter rum vackra fresker, skulpturer, målningar och stucco. Något ”för mycket” för oss idag, men viktiga makt- och rikedomssignaler för en kung. Samtidigt finns så många vackra detaljer att jag började fundera över varför vi är så funktionella idag. Lite trista utan att omge oss med skönhet. Mycket bra informationstavlor i rummen. Drottningens våning var stängd, det är så’nt man får räkna med. Arkitekturen är också en skönhet med perspektiv, valv, öppningar. Slottet kändes inte klumpigt eller tungt i och med de fyra innergårdarna.
Parken och trädgårdarna är väldigt stora! Jag hade sett dem på bilder och insett att jag fick välja – mest tid i slottet eller i parken. Jag gick en bit längs den snörräta gången som leder rakt ut från palatsets baksida. Broar, dammar, planteringar – allt i ett fantastiskt skick. Och perspektiv igen!
Tips: ha gott om tid! Jag visste inte i förväg att det i parken fanns möjlighet att hyra cykel och att åka med minibuss. Ett bra alternativ om man vill se hela parken! Enkelt att ta sig till Caserta med tåg eller buss från Neapels centralstation.
Officiell hemsida: https://reggiadicaserta.cultura.gov.it/en/

Palatset har två stora sidobyggnader. Ett av rummen i Biblioteket är mitt! Tänk att sitta i den vackra miljön med en god bok – ljuvligt!

Caserta är infört på min återvändarlista. Hela området präglades av palatsbygget. Jag vill besöka Caroline Aqueduct, amfiteatern, basilikan, utforska hela palatsparken med San Silvestro-skogen mm. Kanske en övernattning!

Nu lämnar vi Neapel och tar höghastighetståget upp till Rom!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

Foton på min flickr-sida: Album Rome and Naples 2026