Vintervår eller vad man ska kalla det

Nu är vi inne på finalen i Apokries! Imorgon stora karnevaler över hela landet (faktiskt över hela den katolska och ortodoxa världen!) och på måndag börjar Stora Fastan med Clean Monday och drakflygning. Läs mer här

I tisdags och onsdags drog ett oväder in. Igen. Här i Ierapetra nådda vindbyarna 9 Bf, uppe i Iraklio 10 Bf. Skyfallen föll horisontellt med stormbyarnas hjälp. Återigen skador på mat- och fikaställen längs kusten. De börjar tröttna nu. Förståeligt.

Torsdag och fredag såg det väldigt fint ut i prognosen så jag beslutade att ge mig ut. Men skulle jag vandra en heldagsvandring eller två halvdags? Längtan var stor att få vara ute och njuta en hel dag, men det är inte så längesen jag hade ett svullet knä…och varför inte ta tillvara båda dagarna? Så det blev två halvdags.

(som vanligt – klicka på foton för större storlek)

Det är sorgligt och inte alls bra att den varma vintern satt igång växterna alltför tidigt, men det får man svälja och ändå njuta. Blommorna kommer att vara över- och utblommade tidigt så det gäller att vara på hugget.
Ett bra sammanfattande foto där vinter (gul Getoxalis) står sida vid sida med mandelträdsblom (brukar vara ett vårtecken i slutet av februari-månadsskiftet februari/mars):

På torsdagen föll valet på min blomvandring längre österut. Det var på med jacka när jag steg ur Panda. Kallt, vindstilla och sol. Genom byns gränder upp i bergen. Underbar hög och klar luft! Fåglarna tokkvittrade.

Fick syn på mina första anemoner som tillsammans med Getoxalis är vinterblommor, men jag har inte varit i närheten av dem denna vinter. Anemoner växer inte överallt som Getoxalis.

Getoxalis kallade jag ”soldyrkare” i början innan jag tagit reda på deras namn. De öppnar sig nämligen bara när solen gassar på dem, men då är de som tokiga. Och de brer ut sig i gula mattor. Jag brukar säga att de är mina substitut för blommande rapsfält, men tyvärr doftar de inte. Man kan inte få allt! Deras gula, rikliga solmattor utspridda i landskapet gör mig både glad och rik. Vilket överflöd! Vilken generositet!

Inte bara växterna är förvirrade! I mandelträden surrade det av insekter, i luften flög pyttesmå flugor (?) omkring, fjärilar jagade runt. Korparna flög omkring och skrattade som vanligt.

Plötsligen var jag tvungen att stanna till och titta närmare på blommor på marken! Aldrig sett dem tidigare. De verkade inte ha nå’n stam, verkligen marktäckare. Men se det var de inte! Det var mandelträdsblommor som i senaste ovädret slitits loss och landat långt ifrån mandelträden. Det kostar att vara för tidig!

Hoppsan! Inte så ovanlig tyvärr och inte speciellt vacker, i alla fall inte här på fel plats. Men man kan ju inte ha skräpigt inne i bilen så… Att ha en påse med sig för att samla skräp i som se’n slängs i soporna tycks vara rena kärnfysiken för en del. Jag som vandrare har lärt mig att se förbi.

De vårblommor jag såg verkade frusna och lite tvekande. Några knoppar hade slagit ut som om de skulle kolla läget. I skuggan på en plats hittade jag iris som rullat ihop sina kronblad ungefär som om ”nä, nä, det är för kallt!”.
Och inget överflöd än utan de enstaka plantorna kanske är utskickade av de andra. Eller bara dumdristiga.

Go’ fika vid gammal källa. Av med jackan och härlig värme på ryggen från solen.
Återvände nöjd, tacksam och mycket belåten efter lite mer än fyra timmar till Panda.

På fredagen bar det upp närmare nordkusten med ett uppdrag i ett av mina vandringsområden: undersök hur mycket anläggningsarbetet med National Road stör.

Liknande som da’n innan. Kyligt, framför allt i skuggan, vindstilla, sol från blå himmel med bara några små moln. Tokkvittrande fåglar. Det behövdes ingen jacka och efter en timmes vandring åkte också den långärmade tröjan av. Så årets första vandring i kortärmat (och vandringsbyxor och kängor – jag blev inte helt skogstokig!).

Anläggningsarbetet störde friden så det området får vila ett tag. Kanske kan fungera på söndagar, förresten! Ljud från de stora maskinerna, mindre sprängningar, lastning av större stenar och grus. Visserligen inte nära, men inte tillräckligt långt borta. Nej, inget vidare.

Det känns i skuggan att det är inte vår än för där är det kyligt. Solen värmer, men lyckas inte värma upp luften. Så vi befinner oss i ett konstigt läge som jag döpt till ”Vintervår”. Det är faktiskt lite av en kollision och inte en årstidsväxling.

Nu avslutar jag med ett galleri med en del av de blommor, t o m orkidéer, jag fick njuta av dessa två dagar. För en gångs skull har jag inte tagit reda på deras namn utan det får du göra själv. Håll tillgodo!

Fler foton på min flickr-sida!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

Koppla av, upplev och njut av sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september – juni.
Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för information
om rabatter!
Välkommen!
inspirewiz.comfacebook

Lämna en kommentar