Då var besöket till ända – nästan! Hade ju hemvägen kvar. Det var bra dagar! Lite lustigt att jag alltid hoppar till över priser när jag kommer till orter med många turister och utpräglade turistorter. Det är högre priser än jag är van vid. Strosade runt med kameran, men det blev inte så många foton. Man kan inte fotografera hur många fönster, dörrar, bougainvilleor och gränder som helst. Det blir för enahanda.

Visst är sta’n förändrar sedan mitt första besök 1991. Jag önskar att de var mer rädda om att bevara sitt fina byggnadsarv. Och tvätta bort allt klotter.
Jag tycker mycket om Rethymno, men skulle faktiskt inte vilja bo där. Bl a tror jag att det beror på att de nästan blir invaderade under några månader, det är folk överallt i gamla sta’n. Men de flesta rör sig på shoppinggatorna så man kan hitta lugna, fina gränder att strosa i nästan ensam. Positivt om vi turister smetar ut oss i tid, men vi behöver också göra det på platser.
I Ierapetra kan vi ta emot fler turister innan det blir ”för mycket”. Flest besökare i augusti och då kommer mestadels greker. Dels fastlandsgreker, dels utflyttade greker som har familj och släkt i sta’n och området.
Nästa besök blir tidigt på våren eller senare på hösten än årets besök. Nedan syns skillnaden på shoppinggatan Antistaseos vid 8-tiden på morgonen respektive vid lunchtid. Ytterligheter, men jag vet vilken jag föredrar.

Det finns saker kvar att utforska i sta’n så jag kommer igen! Som nå’n klok människa sa: ”Man ska inte hinna med allt för man ska ha en anledning att komma tillbaka.”

Jag körde österut på National Road och hade några planer. Den första var att köra gamla vägen mellan Rethymno och Iraklio.
Strunta i Googles tidsangivelse – det gör jag! Det tar den tid det tar med alla stopp och låg fart. Har du bråttom så väljer du givetvis en av de stora vägarna och inte denna.

Det finns skyltning från National Road till gamla vägen, men jag valde att fortsätta en bit till och svänga ner till Perama. Här kan man välja olika vägar. Den gamla vägen heter Palea EO Rethimnou Irakliou (står också Παλαιά Οδος 90 på karta), landsväg/länsväg. Den är lugnare, kurvigare och roligare att köra än National Road, men var beredd på att en del lastbilar väljer denna väg!

Panda och jag seglade fram i ett grönt hav med kala berg i bakgrunden. Så vackert! Vingårdarna börjar gulna, några träd skiftar så hösten är på gång. Här är, tyvärr, inte samma höstpalett som i norra Europa, men det som ändrar färg blir desto intensivare mot allt det gröna.

Vägen delar sig på en plats och där kan man välja att hålla höger och köra över Anogeia, men jag höll till vänster och fortsatte på gamla vägen.

Vid Damasta ändrar sig natur och landskap totalt! Nu öppnar sig bergen och dalarna och bjuder på fantastiska vyer. Och där händer det flera saker, bl a väldigt fina väggmålningar.

Men vad är det för nå’t där nere? Ser ut som en stor anläggning utkastad ”i ingenting”?

Bildsök på Google när jag kom hem: det är en anläggning i projektet som ska överföra el från Attika till Kreta! Det är ”det största och mest komplexa elöverföringsprojektet som någonsin byggts i landet” och provdrift i slutet av maj. Hoppas det gick bra! Här och här kan du läsa mer om anläggningen och projektet.

Färden fortsatte och det känns verkligen som man kör uppe i bergen. I ett gapp får man en vy över Iraklio och ser hur vackert sta’n ligger.

När jag närmade mig Gazi insåg jag att mina andra två planerade vägar fick skrotas pga vad klockan visade. Det blir en biltur vid senare tillfälle. Så jag körde söderut på väg 97 Iraklio – Moires. Fin, ny väg där jag till höger hade Ida-massivet och till vänster det typiska landskapet på centrala Kreta: kullar. Täckta med grönska, olivlundar och mängder av gula vingårdar.

Magen gjorde sig påmind så jag körde av till Agía Varvára (Αγία Βαρβάρα). Hade ingen aning om hur stor byn var så vid första bästa matställe stannade jag. Det var ett snabbmatställe. Jag beställde kycklinggyros och höll mig till den mindre för jag vet ju…och mycket riktigt. Det var en så’n där mer modern gyros som är stor och full med en massa pommes frites. Ingen grönsak så långt ögat nådde och knappt kryddat. Men personalen var jättetrevlig och magen lugnade sig.
Såg på väg ut ur byn att det låg en taverna. Lite dumt av mig att inte först köra genom byn för att recognosera och se’n vända!

Jag körde inte ut på väg 97 igen utan valde spontant mindre väg söderut mot Agioi Deka (Άγιοι Δέκα). Bra val! Fin och varierad väg!
Därifrån blev det stora vägen som ibland kallas Södra leden via Asimi – Martha – Ano Viannou hem till Ierapetra.

Det finns inte bara saker att utforska och uppleva i själva Rethymno utan också många olika alternativ på rutter dit och hem samt jag har mycket kvar i Rethymno län!

Det känns verkligen som en ynnest och privilegium att få bo på denna vackra ö! Du som reser hit – besök olika delar. Ön är stor och varierad. Ta det lugnt och njut – många hyrbilar far omkring som om de hade eld i baken.

Jag har skapat ett Rethymno-album på min flickr-sida! Ta en titt (manual till flickr i högermarginalen här i bloggen)!
Tidigare besök i Rethymno finns under Rethymno under TTT-Tips Till Turist i menyn. Olika stopp på väg dit och hem finns i inläggen.

Ha det gott och en skön helg! Var rädd om dig och andra!