Dags att stanna i sta’n, kameran på axeln, några platser jag vill besöka och i övrigt bara strosa runt.

Jag disponerar de fyra dagarna här i bloggen på så sätt att det blir ett blogginlägg för varje dag med besökta platser, matställen osv.
Jag har bloggat tidigare om vistelser i Rethymno – titta i menyn under ”Rethymno”.

Frukost, bl a väldigt god och fräsch yoghurt med frukt, på Cul de Sac.

Marknaden är större än vår i Ierapetra, men har ungefär samma varor. Traskade runt en stund och sneddade se’n genom stadsparken och vände in i gamla sta’n. Dags för ett besök jag ville göra: Galleri Morfes som hade en utställning med cykeltema. Jag cyklar inte, men lockades av det ovanliga temat. Fick syn på en tavla inne på lagret som var alldeles underbar, men bad inte att han skulle ta fram den. Risken alltför stor att jag skulle vilja köpa den och jag får inte, kan inte. Den föreställde en man som satt på en stol vid ett bord utanför ett hus och vilade huvudet i handen. En tavla som sa så mycket – vila? bekymmer? djupa tankar? en stunds slummer?

Jag drog vidare till Moderna museet (Museum of Contemporary Art of Crete) som hade en utställning av två konstnärer som också samarbetat. Verken på markplan lämnade mig oberörd, men en våning upp fanns verk där en av konstnärerna jobbat med fotografier i sin konst. En del verk var väldigt starka.

Över huvud taget känns Rethymno som en konststad. När jag åt frukost kom några tjejer med stafflier och dukar, inne i Neratzé-moskén spelade någon piano när jag passerade, från ett öppet fönster på en gata hördes sång. Det finns en del gallerier, teatersällskap och det lär finnas musikställen där vem som helst kan spela en kväll (enligt Nikos på Rethymno House).

Jag har aldrig lagt mycket tid på Mindre Asien-torget (Mikrasiaton Square) så det gjorde jag denna gång. Rethymno anses som Kretas finaste renässansstad men är, precis som Chania, väldigt nerklottrat vilket är synd, men på detta torg fanns några fina graffitti. Där finns också en gammal osmansk skola (som används) och ett minnesmonument över folkutväxlingen. I övrigt är torget i behov av lite uppsnyggning, men jag tror inte att det går att sätta ut alltför mycket utsmycknader eftersom skolan tycks använda torget.

Jag strosade vidare, valde små gränder. Kameran i högsta hugg. Gärna gränder utan människor eller med lokalinvånare som gör något i sin vardag. Lugnt inne i gränderna, men när jag kom ut på en av de större butiksgatorna vid lunchtid så var där fullt med turister. Eftersom det var så lugnt på kvällarna undrar jag om en del av turisterna är dagsbesökare. Mängden butiker får mig att fundera. Kan de verkligen gå runt? En del av dem är ju bara öppna under säsongen. Tavernor, caféer och butiker samt mindre hotell på Kreta har signalerat att det var en sämre säsong än ifjol, i alla fall fram till september. Köper turister verkligen så mycket saker? Jag menar, det kostar ju och ska transporteras hem. Vad ska vi ha alla saker till? Det blir sådana kontraster mellan kommersens gator och grändernas lugn och ro.

Den shoppingsugne kan anteckna att i augusti är den stora rean i vanliga butiker (alltså inte i turistshoppar) och vid säsongsslut rear turistshopparna. Jag såg massor med erbjudanden. Det är ju sista rycket innan de stänger för vintern.

För att få lite paus från hus och gränder sökte jag mig ner till havet. Dels vid fortet, dels vid marinan för att fotografera delfin-skulpturen. Därifrån har man fin sikt längs med stranden.

Jag pausade också på Den Okände Soldatens Torg. Ljuvligt att folkglo, sippa på ett glas vin, läsa lite i e-boken. Funderade över torget. Antar att det är användbart för olika evenemang, men det är ju egentligen bara en stor, tom platta. Trist! Den stackars soldatstatyn är liksom undanskuffad i ett hörn. Skulle det inte gå att mjuka upp med några blomplanteringar el likn? Skulle ju kunna stå i kärl som går att flytta.

En annan fundering: att Grekland nu ska satsa på lyxturism är känt, men jag fick i en gränd syn på ett för mig nytt uttryck, nämligen Elevated Urban Living. Gick ut på nätet och tittade på ”villan”. Ingenting som påminde om Kreta eller Rethymno i inredningen mer än några valv. Privat pool så klart. Det skulle kunna ligga precis var som helst – är det så vi vill bo när vi reser? Opersonligt och karaktärslöst i nå’n sorts internationell stil typ ”Boutique Hotel” och samma design har smugit sig in i airbnb. Jag säger bara en sak: måtte de små hotellen och de som i inredning och stil satsar på lokal historia och kultur klara sig så de finns kvar!

Tillbaka på Rethymno House mötte jag ägaren Nikos. Vi började prata om allt möjligt, bl a filobagaren (där var ingen aktivitet idag, i mars var han dålig). Nikos förklarade att filodeg som man köper i super market är bara en blek kopia till den som bakas på bageri och är färsk. Han tyckte att jag skulle besöka Mona Lisa och äta Galaktoboureko, bakad på plats. Jag gör som jag blir tillsagd! Nu är grekiska bakverk inte min grej, de är alldeles för söta (jag lyckades i ren artighet trycka i mig två Loukoumades igår efter forellen). Galaktobourekon var helt okey, inte så läskigt söt men inget jag kommer att längta efter. Men alltid bäst att prova – man kan ju missa nå’t som är fantastiskt!

Middag på kvällen – det var givet att den skulle intas på Petite Fleur! Sista kvällen ville jag ha ett ”säkert kort”, men blev så förvånad! Jag vet att det är slutet på säsongen och att vi överlevt den hetaste sommaren nå’nsin i Grekland, men att det kan vara så’n skillnad mellan mars och oktober. Servicen och stämningen var inte som i mars, dvs det där lilla extra. De olika olivoljorna och smaksatta salterna som man kan smaka på medan man väntar serverades inte. Förrätt? Nej, nu hette det ”rätter att dela på två”. Jag försökte få en förrätt genom att de gjorde en ”rätt att dela på två” lite mindre och jag var beredd att betala samma pris. Nej, det gick inte, däremot kunde jag ju ta den som huvudrätt. Fast där hade jag redan bestämt nå’t annat….så det blev huvudrätt och dessert. Jättegott som vanligt så standarden på maten var densamma. Hoppas det övriga bara var ett utslag av säsongströtthet!
(tanke efteråt: hur fungerar ”dela på två” om de två inte vill ha samma förrätt?)

Fler foton på min flickr-sida! Ett av mina kvällsfoton har rönt uppmärksamhet på flickr och bjudits in till grupper, minsann. Så roligt! Det finns här.

Ha en skön och fridfull Allhelgona! Var rädd om dig och andra!