När man gick i skolan hade man lov och när man jobbade hade man semester. Men vad har man som pensionär? Jag jobbar ju lite då och då i min firma så jag kan väl använda ”semester”.

Svårt att veta hur jag ska disponera de fyra dagarna här i bloggen. Ett enda inlägg blir för kortfattat och långt så det blir ett för varje dag med besökta platser, matställen osv.
Jag har bloggat tidigare om vistelser i Rethymno – titta i menyn under ”Rethymno”.

Ofta kör jag förbi Psiloritis-massivet och upp via Spili så denna gång blev det en annan väg. Nej, jag bor inte i Martha, men om Ierapetra skulle vara startpunkt blev kartan för stor. Och strunta i Googles tidsangivelse – jag kör saktare och har en hel del stopp för fotografering, njuta av vyer, fika osv.

När vi, Panda och jag, svängt av och styrt kosan norrut mot Iraklio kom vi in på en till vissa delar ny väg. En hel del tunnlar. Bra, bred väg med fina vyer genom vackert landskap.
Jag var något spänd och sur på Panda för efter Martha började en varningslampa lysa. Jag ringde vår bilmekaniker som sa ”Kör!” och strax innan vi nådde Irakllo slocknade lampan! Då blev jag go’ och gla’ igen.

Det är en del år se’n jag åkte upp till Anogia österifrån och har senare passerat västerifrån. Det är dramatiskt och majestätiskt att köra i Gonies-ravinen som är den längsta i Psiloritis. Då är man också inne i en av Kretas UNESCO Geoparks (Sitia har den andra). Sedan jag körde här har jag upptäckt lika fina, dramatiska och majestätiska sträckor borta hos oss. Det tar inte bort skönheten, men lite av magin för mig. Efter Anogia kommer man in i ett kulligt och vackert landskap.

Det hade varit en festival i Anogia så denna stora graffitti på en mur mötte mig!
Anogia behöver man inte längre köra igenom, i alla fall inte hela byn, vilket gladde mig som inte gillar Anogia. Stannade vid ett litet vägkafé och köpte en Freddo espresso och den största pain riche jag sett = 4 euro. Oj, vad det är dyrt i Grekland….

På facebook såg jag ett inlägg om ett träskulpturmuseum i Axus. Blev inte så imponerad eller intresserad, men hade ju vägarna förbi så varför inte. Det blev ett toppenbesök! Konstnären George Koutantos guidar och berättar om inspiration till skulpturerna, vilken sorts trä, en del eller flera delar osv. Jag kom när han precis startat en guidning, men det var bara att hoppa in. När rundturen var slut visade han mig det jag missat av början. Jag blev så imponerad! Det är inga små saker han snidar fram och det tar en himla tid. Fantastiskt hantverk. Jag tappade hakan, bokstavligen!, inför den stora fågeln som fångat en orm. Den är enormt stor! (på fotot ovan ett bröllop)

Så anlände jag till Rethymno vid 15-tiden, parkerade Panda och började gå mot Rethymno House. Ett hotell i min smak inrymt i ett gammalt, vackert venetianskt hus. Jag vill gärna bo på hotell som har en lokal prägel och det får man här.
När jag kom till butiksgatan i gamla sta’n blev jag förvånad – så många turister! Säsongen är verkligen inne i förändring.

Nikos, ägaren av Rethymno House, har börjat renovera rum och badrum vilket behövdes, men blev något uppskjutet pga pandemin. Han visade mig två rum som blivit så fina och fräscha! Jag fick välja vilket jag ville ha plus att han uppgraderade mig till dubbelrum eftersom det inte var fullt så här i slutet av säsongen. Jag bryr mig inte så mycket om rumsstorlek eftersom jag är där så lite, men uppskattade givetvis gesten!

Ut och äta middag på kvällen! Tänk om jag skulle göra så i år att jag bara åt på för mig nya matställen! Utom sista kvällen då jag visste var jag ville äta. Ska också tillägga att jag gärna äter annat än grekisk mat när jag är iväg eftersom vi har gott om det i Ierapetra och byarna runt omkring och jag bor ju här året runt. Denna kväll blev det Cannibale – mycket god mat och dito service! Se’n hamnade jag såklart på Café Galero för intag av vätska inför natten. Vill ju inte riskera uttorkning.

Fler foton på min flickr-sida!

Ha en bra start på veckan! Var rädd om dig och andra!