Det dags igen för något att läsa! Vädret har slagit om (vi hoppas att det håller i sig!) så vi har fått svalare nätter och några grader lägre dagtid. Ganska normalt för september. Nu är det snart dags att börja vandra igen när min skadade lilltå (varför finns möbler?) är helt läkt. Bergen kallar! Då blir det inte fullt så mycket tid att läsa, men en bok är alltid på gång!
Tidigare Boktips hittar du i menyn!

Idén om att varva favoriter och för mig kända författare med för mig okända författare fortsätter med en del nya bekantskaper: Gert Nataliespappa, Maggie O’Farrell och Gretelise Holm.

Snapphanejävlar (Gert Nathaliespappa)
Jag har börjat intressera mig på allvar för min historia, dvs den jag inte fick i skolan där jag bara fick den svenska historien. Jag minns att jag tänkte i tonåren att varför har vi inte lärt oss nå’t om Danmarks historia, vi som var östdanskar i många hundra år. Nathalispappa tar här avstamp i Sthen Jacobsens Den Nordiske Kriigs Krönicke som prästen Jacobsen skrev samtidigt som kriget mellan danskar och svenskar pågick och skiftar till nutid (lite flummigt på slutet, men han vill nog knyta ihop de olika tiderna). Krönikan förvaras förresten av någon underlig anledning i Uppsala och inte i Lund. Under själva kriget var båda sidor lika goda kålsupare, men när svenskarna ”befriat” (!) Skåne stod de som segrare och som vi vet är det segraren som skriver historien.
Det finns mycket att säga om detta, mycket som behöver komma fram i ljuset. T ex att det var svenskarna som kallade friskyttarna för snapphanar, att svenskarna på 1800-talet ”uppfann” att skåningarna kallat danske kung Christian för Christian tyrann och att danskarna kallade honom för Christian den gode vilket inte stämmer nå’t av det (och de ”glömde” att svenske kung Karl kallades för Folkmördaren redan då när det begav sig). Kanske du visste att den tidens tre stormakter – Frankrike, England och Nederländerna – var inblandade i fredsförhandlingarna? Jag hade inte en aning.
Jag tror att det framöver får bli ett eget blogginlägg när jag lärt mig lite mer.
Läs boken om du är intresserad av historia!

Ö-morden (Gretelise Holm)
”Mitt under 86-årige Gustav Kwiums begravning uppstår oro i kyrkan. En senil gammal dam vacklar fram mot kistan och slår sin krycka så hårt mot kistlocket att blommorna flyger iväg. ”Nej”, avbryter hon prästen. ‘Han har inte kallats hem till Gud. Han blev bortröstad av Örådet. Som i Robinson i teve.’ Journalisten Karin Sommer befinner sig på den lilla ön Skejø i utkanten av Sjællandspostens distrikt. Hon är där för att skriva några artiklar om livet på ön och hör snart rykten om en serie märkliga dödsfall på ålderdomshemmet. Först bryr hon sig inte om dem. För vem skulle vara intresserad av att ta livet av döende människor?” (bokus.com)
Först tyckte jag att boken var en ”lättviktare”. Inget större litterärt tillskott. Men snart hade Holm mig engagerad! Hon har ett härligt persongalleri där var och en beskrivs både med humor och värme. Det är väldigt ”danskt”, beskrivs som trivsam vilket är mitt i prick, och det är absolut en stor tillgång! Upplägget påminner om Agatha Christie för givetvis måste mördaren vara någon på ön. Eller? Hennes sätt att beskriva människor påminner mig om Karin Brunk Holmqvist. Själva gåtan blir jag ner och mer indragen i och har flera alternativ, men lutade åt rätt håll fast jag anade inte hur det skulle knytas ihop…
Jag tycker väldigt mycket om Karin Sommers tant Agnes. Slog upp danskans ”tante” som otsvarar vår moster/faster. Kanske jag kan bli en ”moster Agnes” till min systerdotter: röka cigariller, ta en hutt då och då (ganska ofta, faktiskt) som medicin, klar i knoppen, mycket livserfarenhet och förståelse med humor.
Låt dig underhållas en stund så läs! Jag kommer att läsa fler av hennes böcker.

Denna heta Greklandssommar lyckades jag, utan att leta speciellt efter det, få tag på två böcker med värmeböjor! Sommardöden och Sommaren utan regn.

Sommardöden (Mons Kallentoft)
”Det är den varmaste sommaren någonsin i Östergötland. Linköping dallrar i hettan och i de omgivande skogarna rasar de värsta skogsbränder trakten sett. Tidigt en morgon hittas en fjortonårig flicka irrandes naken och våldtagen i stadens största park. Flickan själv minns ingenting och kriminalinspektör Malin Fors och hennes kollega Zeke tvingas försöka nysta i de få ledtrådar som finns. Malin, som själv har en dotter i samma ålder, berörs mycket illa av det som hänt. Samtidigt anmäls en annan flicka försvunnen av sina föräldrar och kort därpå görs en fasansfull upptäckt vid en badplats utanför staden.” (bokus.com)
Jag fastnade inte så mycket för själva brotten och lösningen utan mer för alla hans vackra och träffsäkra beskrivningar av hetta vilket tydligt visar att läsarens person och situation präglar läsandet. Hör här: ”torka livet ur marken”, om fuktig värme: ”som om det dansar en osynlig djävul i luften”, ”oförlåtlig värme”, hettan beskrivs som ormlik, doftlös och skimrar syrelös. Och kanske det vackraste av dem alla: ”dagen verkar matt och trött på sig själv”.
För övrigt ägnar Kallentoft, som så många andra svenska deckar- och kriminalromansförfattare, alldeles för stort utrymme åt Malin Fors privata liv och våndor.
Läs den – om inte annat så för prosan kring hetta och värme!

Sommaren utan regn (Maggie O’Farrell)
”London, juli 1976. En värmebölja som verkar oändlig har svept in över staden. Det har inte regnat på månader när den pensionerade Robert Riordan säger till sin fru Gretta att han ska gå och köpa tidningen, men aldrig kommer tillbaka. Robert försvinner och de tre vuxna barnen måste återvända hem, döttrarna Monica och Aoife som slutat tala med varandra och sonen Michael Francis som står på randen till skilsmässa, var och en med egna idéer om faderns försvinnande. Inget av syskonen anar att deras mor tror sig ha en förklaring, som hon väljer att behålla för sig själv.” (bokus.com)
En familj i kris väldigt fint berättad av O’Farrell. Personerna blir människor med både goda och dåliga sidor. Jag pendlade mellan att tycka om än den ene, än den andre. Även om jag tyckte synd om Gretta i början så blev jag mer och mer tacksam över att hon inte var min mor. Det är viktigt för Gretta med vad andra tycker så hon har en mycket stor hemlighet. Prata om dubbelmoral! Här finns så många bottnar, så många hemligheter. Berättelsen blir inte tung för den är skriven med glimten i ögat!
Läs!

Kriminalromaner, och andra böcker för den delen, får att annat djup och annan tyngd om de grundar sig i verkliga händelser. Jag har under denna period stött på två sådana böcker: X och Flickan under gatan.

X (Pascal Engman)
”En internationellt känd fotbollsfru hittas mördad i sitt hem på Lidingö börjar fallet gäcka den tidigare polisinspektören. I en förort på andra sidan stan kämpar 17-åriga Herish för en ljusare framtid. Drömmen om att bli fotbollsproffs gör honom till ett enkelt byte för matchfixare och agenter. Det visar sig snart att flera öden är sammansnärjda i en omöjlig ekvation och Vanessa Frank måste hitta den okända variabeln X innan det är för sent.” (bokus.com)
Utifrån ett gediget förarbete med intervjuer mm inom fotbolls- och spelvärlden har Engman satt ihop en historia om ”spelet bakom spelen”. Precis som i hans tidigare böcker gör förarbetet att berättelsen känns vederhäftig och berör. Det är inte ”bara” en kriminalgåta som ska lösas utan samhällskritiken finns med. Jag har tidigare liknat honom vid Sjöwall/Wahlöö med ett stråk av Guillou och Mankell och det står jag fast vid. Det är rysligt. Och rysligt bra!

Flickan under gatan (Anders Roslund och Börge Hellström)
”Det är vinter och bitande kallt. Ewert Grens har trettiofyra olösta fall på sitt bord. Hans älskade Anni ligger dessutom svårt sjuk. Men när en död kvinna hittas i en kulvert under S:t Görans sjukhus får han lägga allt annat åt sidan. Samtidigt står plötsligt fyrtiotre övergivna barn, som talar ett främmande språk, i polishusets entré. Ewerts kollega Mariana Hermansson dras in i en uppslitande brottsutredning som sträcker sig utanför Sveriges gränser.
Två märkliga fall måste lösas. Och till slut tvingas Ewert Grens och hans kollegor ner under Stockholms gator för att söka en mördare. Till en värld där människor lever sina vardagsliv i tunnlarna, en värld de inte visste existerade.” (bokus.com)
Först det negativa med boken: Roslund & Hellström fastnar precis som Kallentoft i det där med att låta en persons, Ewert Gren, privatliv uppta alldeles för stor plats.
Samma här som Engman ovan – det finns en verklig grund. Det är sant att en 14-årig flicka bodde med en medelålders man i tunnlarna under Fridhemsplan, att elva kvinnor i olika åldrar bodde i närheten, att 43 rumänska barn släpptes av en buss i Stockholm övertygade om att de var i Skottland. Tillsammans med intervjuer utgör detta grunden för berättelsen. Jag blev väldigt upprörd och berörd av den här boken. Jag visste inte att barn som rymt eller försvunnit hemifrån inte registreras i statistiken som hemlösa eftersom vårdnadshavaren har en adress! Alltså finns det inte många gatubarn i Sverige – så praktiskt.
”Det värsta är inte att vara hemifrån. Det är att ingen letar efter en.” säger Micaela, 16 år, vid intervjun boende på Aspås ungdomshem. Och nej, det är inte bara från socialt belastade och utsatta hem som barn försvinner.
Läs och förfäras!

Bottennapp
När tiden är inne (Julie Parsons)
Jag har faktiskt läst Parsons för några år se’n vilket jag glömt men upptäckte efteråt i ett av mina ”Boktips”. Jag tyckte inte om henne då och gör det inte heller nu. På baksidan står ”grymt spännande”, ”raffinerad” och ”ruskig nagelbitare”. Boken kallas thriller. Här byggs ingen spänning upp och att jag läste till slut berodde på att jag ville veta om jag hade rätt men undrade hur hon skulle sy ihop det. Jag var uttråkad när jag kom så långt.

Spännande långfärdsutflykt imorgon – jag återkommer!
Ha en skön vecka! var rädd om dig och andra!