Att det finns personer som vill ändra historien, som förnekar att det som hänt faktiskt hänt och lägger dagens värderingar bakåt i tiden är väldigt illa och farligt. Det finns ett annat fenomen som jag bara har fått nog av. Nu är det väl dags att vi kvicknar till och drar i bromsen! Jag syftar på komikersfären och alla som blir förolämpade. Jag använder inte ordet ”kränkt” eftersom det ordet helt och hållet förlorat sin mening och kraft.

Jag vet inte hur livlig debatten är i Sverige, men jag följer några brittiska grupper på sociala media. Där tycks det vara ett stort problem. Dels finns det gott om människor som inte förstår humor och absolut inte ironi utan tolkar allt bokstavligt. Gärna lösryckt från sitt sammanhang. Stackars människor. Dels finns det en ”cancelled”-trend, dvs att uppträden ställs in, att tv-program lyfts bort. Det har pågått ett tag och jag tappar hakan varje gång nå’n ny dumhet dyker upp.

Låt oss slå fast att vi behöver humor. Ironi. Driva med företeelser och oss själva. Det har hjälpt människor genom många svårigheter, både gemensamma och personliga. Låt oss slå fast att humor kan belysa saker från ett speciellt håll som får oss att skratta åt ett elände eller få nya infallsvinklar. Öka förståelse. Låt oss också slå fast att humor är olika. Det jag tycker är roligt tycker kanske inte du är roligt. Och tvärtom. Hakar vi upp oss på det? Icke, vi kanske skakar på huv’et men vi går vidare i livet.

Det som nu fått mig att gå i taket är att Netflix, BBC och BritBox nu lyft bort ”Little Britain”, skapat av David Walliams och Matt Lucas 2003. Anledningen är att ”Little Britain faced backlash for its portrayal of British social stereotypes, including segments with white actors in blackface.”. Tiderna har förändrats, detta är vårt svar på kulturella förändringar och protester säger streamingkanalerna. Walliams säger att om komiker hela tiden ska oroa sig för att förolämpa någon så blir komik omöjligt. Där har han definitivt en poäng. Det finns t o m komiker som börjat be om ursäkt för vad de skämtat om för t ex 20 år se’n! Men snälla nå’n.
Tycker jag ”Little Britain” är roligt? Inte speciellt. Måste jag se det? Nä. Gillar jag Walliams och Lucas? Ja, mycket.

Inför teateruppsättningen av ”LIfe of Brian” föreslog skådespelare att Loretta-scenen skulle strykas vilket Cleese vägrade. Jag vet inte hur det blev till slut, jag orkar ibland inte med allt det här tramset.
John Cleese har fått träda fram och förklara majoren i ”Fawlty Towers” när nå’n som sett några avsnitt var tvungen att sluta titta för att slippa höra majorens hemska uttalanden och menade att programmet var förfärligt. Cleese menade att personen totalt missat att ”Fawlty Towers” driver med majoren och hans typ.
Kanske borde ”Fawlty Towers” också lyftas bort? Eller i alla fall majoren göras stum och blurrig.

Lyfta bort program? Lyfta bort delar av uppträden, pjäser osv? Men snälla nå’n! Förolämpning handlar mer om hur mottagaren uppfattar något än avsändarens intention. Se saker och ting i sina sammanhang. Humor är tids- och situationsbundet. Det som är roligt idag kommer kanske ingen att tycka är roligt om 30-40 år. Humor i sig ändrar sig, det kommer nya åsikter och trender. Så vaddå!?

John Cleese har gjort flera uttalanden kring dagens ”förolämpningstrend”. Bl a ett som är så underbart ironiskt:
”Not wishing to be left behind, I would like to apologise on behalf of Monty Python for all the many sketches we did making fun of white English people. We’re sorry for any distress we may have caused.”

Kan man skämta om allt? Svår fråga för det beror ju också på hur det görs, men jag skulle säga ja. Därmed inte sagt att jag tycker allt är roligt. Det är ju t om så att samma skämt är inte lika roligt när det framförs av nå’n annan eller på ett annat sätt.

Hur ska vi göra med Åsa-Nisse? Och Edvard Pehrson? Och Lindeman? Och alla andra som kan agera eller säga nå’t som idag upplevs som förolämpande av nå’n?

Jag tycker att reality-tv borde läggas ner. Program där människor ska dejta varandra, rösta ut varandra, förnedra någon eller bara vara stötande. Jag ser hellre en bra dokumentär, det ger mig betydligt mer. Kräver jag att reality-tv ska läggas ner? Givetvis inte, den som gillar den sortens program kan titta på dem, jag byter kanal eller slår ifrån.
Går jag på en konsert med en artist jag inte tycker om? Men hallå, jag är inte dum i huv’et!

Undvik det du inte gillar. Svårare är det inte. Tro inte att du är världens mittpunkt eller att ”alla” tycker som du. Eller att allt som sägs handlar om dig.

Det ska väl inte gå så långt att vi inte kan prata med varandra! För tänk om nå’t sägs som uppfattas….vågar vi säga nå’t över huvud taget…

Låt oss inte skapa problem. Det finns tillräckligt med dem i vår värld med människor som inte har nå’t att äta i bl a Yemen, barn som beskjuts i Gaza, människor som förlorat allt i Ukraina. Klimatförändring som märks alltmer, Grekland och EU som utför push-backs, kriminalitet som sprider sig, högerextremismen som får alltför mycket stöd. Plus en massa annat elände. Kan vi då inte få skratta, ska komiker väga sina ord och till slut kan vi inte skämta om nå’t? Jag bjuder dig på att skratta åt det som jag inte tycker är roligt så kan du bjuda mig tillbaka!

Till sist klokt och tankeväckande från Rowan Atkinson (hur ska vi göra med Mr Bean, förresten? Och Blackadder?……..):

Ha en rolig vecka! Var rädd om dig och andra!