Inget ovanligt med värmebölja i juni och jag trodde denna skulle pågå några dagar, men den sträcker sig in i nästa vecka också. Så har vi fått juli-väder redan i juni? Låt oss hoppas inte för oroliga tankar börjar snurra: hur blir då juli och augusti?! Du som följt bloggen ett tag vet att min absoluta sämsta tid på året här på Kreta är högsommaren, dvs ungefär 10 veckor som sträcker sig över juli och augusti. Det är en passiv och inaktiv period då man varken kan eller ska göra alltför mycket. Jag må ha svårt för att fatta ibland, men jag är inte intelligensbefriad. Således förstår jag att fysisk aktivitet när temperaturen går över 30 gr är en stor påfrestning för kroppen, särskilt för hjärta och hjärna. Alltså vandringsuppehåll. Inte kul. Inte kul alls. Håller med Bengt Sändh:

Min enda tröst är att jag i alla fall slipper jobba som många av mina vänner som jobbar som mest när de borde jobba som minst.

Hur som helst, utflykter i Panda med AC kan man ju göra! Igår gav vi oss iväg. Panda tog mig och en vän österut från Ierapetra. Målet var att lära känna Zakros lite mer, strosa runt i byn och inte bara passera eller göra kort stopp för lunch eller fika.

I Chandras svängde vi av mot Voila (Βόιλας; gammal stavning Βοϊλας). Jag har sett ruinerna på håll vid vandring och undrat vad det var. Nu vet jag! En venetiansk medeltida by eller befästning. Så uppfriskande med någon lämning som inte är minoisk. Den venetianska tiden var lång och de har lämnat avtryck i bl a Iraklions stadsmur, alla borgar på ön. Just i detta området på östra Kreta var det venetianska inflytandet starkt och det var noblessen som var här. Inte så långt bort ligger Etia med sin venetianska villa och det finns fler avtryck i trakten. Bosättningen har ett torn och nästan vägg-i-vägg ligger ett tempel och de omges av diverse byggnader:
(klicka på foton för större storlek)

När vi satt vid St Georges kapell och drack kaffe i stillheten behövdes inte mycket fantasi för att kunna se det som fanns beskrivet i en text på nätet:
”When you cross the rural settlements of otherwordly Ziros-Chandras Plateau, it is hard to imagine that once upon a time here lived Venetian lords and ladies, wearing the latest fashion of Venice and enjoying the gentle melodies of violin in their luxurious chambers.” (crete-today.com)

Vi började dock fundera över varför detta sjöfarande handelsfolk bosatte sig så långt inåt land, men det får vi kanske aldrig veta. Gott så. Alla frågor måste inte besvaras.
Här möttes tre imperier vilket gör platsen ännu mer magisk och spännande: namnet tros komma från det bysantinska ordet voilas eller voilas som betyder adelsman, jordägare. På 1400-talet kom osmanerna och Voila blev centrum för nå’t som heter Jenitsar-bataljonen och deras ledare Jen Ali gjorde tornet till sitt hem. Några av venetianarna bytte kristendomen mot islam och man levde sida vid sida tills venetianska staten föll.

I ett av husen finns struktur av köksdelen och sovdelen uppe på mezzaninen samt ett mindre rum med stort kar där de bl a tvättade:

Tyvärr hade vi alltför dåliga skor (sandaler) och där var stenigt, men vi beslutade att återvända i höst när det inte är så varmt. Vi ska då också titta närmare på de övriga avtrycken i trakten. Något att se fram emot!

Vi slet oss från spännande och intressanta Voila och styrde kosan mot Karydi som jag besökt tidigare och också bloggat om (Bordlagda minnen och Biltur på östraste Kreta). Vägen går verkligen uppe i bergen och bredvid oss hade vi en uttorkad flodbädd. På vägen passerade vi byn Sitanos som också ska få ett strosa-besök vid senare tillfälle.

Karydi är en liten by i två delar: en gammal och en ny. Inga problem att föreställa sig hur människor kunde leva här förr, men svårt idag. Inga faciliteter alls och ganska långt till närmaste större by. Man måste nog verkligen älska sin hemort för att stanna kvar.

En titt in i ett gammalt hus visade den här inredningen – jämför med inredningen i den venetianska byn! Och till höger kyrkan i gamla Karydi med sitt vackra klocktorn från 1948.

När vi strosat klart i Karydi styrde vi mot Zakros och den sträckan är andlöst vacker! Man färdas parallellt med en stor ravin och plötsligen öppnar sig en makalöst vacker vy över Zakros-dalen. Fälten där nere ser ut som ett lapptäcke!

Strax före Zakros finns en källa och det är faktiskt så att Zakros-dalen har gott om källor vilket får sägas är en del av förklaringen till all grönska.

Efter som vanligt god lunch på Xyloporta (gå in och titta på de fina svartvita fotografierna tagna för cirka 20 år se’n!) skulle vi strosa i byn. Nu var det ganska sent på eftermiddagen och alltså väldigt varmt så det blev en sväng upp och runt kyrkan. Det får bli mer nästa gång!
Dags att styra hemåt via Xerokampos – ett lugnt, vackert område med fina stränder som ännu klarat sig undan stor hotellanläggning. Från Ziros-platån styrde vi via Chandras samma väg hem som den vi kom på förmiddagen. Cirkeln var sluten!

Imorgon blir det troligen strandpremiär för mig. Ovanligt sent, men inte för sent – sommaren är lång.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Har inte lagt upp foton på min flickr-sida än, de kommer nog imorgon – jag meddelar i nästa blogginlägg!