Händelserik vecka! Bland annat god middagskväll hos tavernavän, trevlig lunchdag, vandringar, ordning på laptopen till slut, Tsiknopempti igår och Panda iväg på översyn imorgon. Och se’n finns det veckor då man har en känsla av att inget händer. Det är märkligt med tid!

Våren verkar ha lagt in en högre växel för nu fäller fler och fler blommor ut sina kronblad. Orkidéerna har vågat sig fram och står i markerna raka och stolta i all sin skörhet. Mandelträden och vildpäronträden har börjar blomma, men oj vilken blomsterprakt det kommer att bli om ungefär en vecka för de är överfulla med knoppar!

Men vintern dröjer sig kvar. I onsdags körde vi österut. Regnstänk på vindrutan, mörka och låga moln. Skulle det gå att vandra? Inget regn fanns i väderprognosen, men det hade regnat, troligen tidig morgon. När vi kom fram till startpunkten väntade vi en stund i bilen medan vi studerade molnens färd. Det såg inte alltför hopplöst ut! Ok, vi går en bit och bestämmer där om vi ska fortsätta eller gå tillbaka till bilen. Så vandringen skulle bli en promenad, men bättre än inget alls. Kall nordvästlig vind så mina vantar åkte på den första timmen! Inte riktigt vad alla förknippar med Kreta eller Medelhavet.

Som vanligt vackert, landskapet bjuder ständigt på nya scener, väldigt grönt i naturen, rovfåglar seglade och några dök i väldig fart. ”Som vanligt”…fast inte eftersom ljuset, årstid, moln, sol och allt annat gör att landskap och natur aldrig är ”som vanligt”. Det är en av de orsaker till att jag älskar att vandra och vara ute i naturen. Det är aldrig tråkigt eller upprepande.

Några av de blomster vi fick njuta av!
Övre raden från vänster: Anacamptis papilionacea (Fjärilsnycklar), Ophrys mammosa (översättning: bröstbärande ögonbryn), Himantoglossum robertianum (Jättenyckel).
Nedre raden från vänster: Iris unguicularis (Vinteriris), Lotus tetragonolobus (Sparrisärt).
(klicka på foto för större format)

Min andra vandring denna vecka var idag och det var en ”arbetsvandring” eller rekognoseringsvandring. Jag har bloggat om det tidigare: det är ny vandring som kanske kan bli vandring att erbjuda kunder. Inte så avkopplande eftersom karta och gps måste kontrolleras och tidpunkter registreras. Men det måste göras då och då och sämre arbetsuppgift och arbetsmiljö kan man ha!

Kurs och fart österut till ett område som jag sneglat på ett tag. Jag har faktiskt vandrat i närheten en gång så jag visste att det är brantare än man tror. Vet du förresten att östra Kreta har flest raviner på Kreta? Det säger en del om Thripti-massivet. Jag är ingen ravinvandrare av flera skäl, bl a älskar jag vyer. Men ibland behöver ögat nå’t annat så idag skulle jag ner i en bred ravin.

Lämnade Panda vid bykyrka och började gå. Kyligt i vinden, men solen värmde. Kom fram till avtagsvägen som dök brant neråt. Mäktiga bergsformationer runt omkring och massor av grönska! Kändes som om landskapet och naturen välkomnade och omfamnade mig.

Och när man når botten är det bara att ta sig upp igen på andra sidan – låter nästan som något en coach eller guru skulle säga om livet! Jag hade tänkt besöka lilla byn som jag trodde låg på botten, men det var en rejäl brant upp till den. På fel håll, dvs inte det hållet jag skulle gå. Så jag slog in på min lilla väg och efter en stund var det dags att vila benen en stund. Den här fikavyn kan väl duga:
(ön i fjärran är Gianisada som ligger en bit utanför Sitia)

Så fortsatte jag längs bergssluttningen, hade den på höger sida och detta dramatiska landskap på vänster sida:

Plötsligen var jag inte ensam! Getter och får brukar kasta sig iväg åt alla håll, men dessa två spatserade lugnt:

Inga orkidéer på denna vandring, men många andra blommor. Många är små, små så det gäller att vara vaken och hålla ögonen öppna. Dessa fynd fastnade på kameralinsen och ja, det är minsann svamp!
Från vänster Amanita ponderosa (Flugsvamp), Asphodeline lutea (Junkerlilja)

Jag skrev tidigare att mandelträd och vildpäronträd börjat blomma och det blir nog vacker prakt om sisådär en vecka. På hemväg körde jag förbi ett träd som står skyddat och badar i sol hela da’n. Det är utslaget till lite mer än hälften medan de flesta andra träd har börjat försiktigt.

Så blev det en vandring för kunder? Njae, den måste utvecklas lite, putsas på så kanske, kanske. Skulle kunna ingå i en kombinerad bil- och vandringstur! Jag erbjuder ju biltur också så varför inte slå ihop de två till en heldag!?

I morse var det vindstilla och blå himmel, nu blåser det och är mer moln än blåa fläckar. Härligt med olika och skiftande väder!

Ha en skön och fridfull helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Glöm inte inbjudan:
När jag bott här i 6,5 år skrev jag ihop ett blogginlägg med svar på frågor från er läsare om flytt, leva och bo utomlands. I april i år är det 10 år se’n jag flyttade hit så nu får ni en inbjudan att ställa frågor, men undvik de som jag svarade på senast. Era frågor förra gången startade funderingar hos mig själv som kanske kan inspirera nya frågor:
”Oj, så mycket tankar och egna frågor som väcktes av era frågor! Har jag förändrats som person, vad värderar jag högst i denna tillvaron, vad saknar jag från Sverige, hur upplevde jag att bli pensionär (även om jag fortfarande är vandringsledare), hur känns det när jag är i Sverige, vad gör mig tossig i vardagen, var är för- och nackdelar mellan länderna, var tror jag att jag hade varit idag om jag inte flyttat…och en massa annat!
Välkommen med följdfrågor om du har några!”
Skicka på Messenger eller till epost ia.lofquist@live.com (inte i kommentarsfält nedan eller på facebook) senast 29 mars.