Då är det dags för årets sista Boktips! Jag hoppas att jag aldrig slutar läsa. Ljudböcker fungerar inte för mig, men om det blir så att synen sviktar hoppas jag kunna lära mig att lyssna till bok. Men jag kommer inte att ha det som nå’n sorts bakgrund när jag gör annat utan lyssna aktivt och koncentrerat. Böcker, oavsett format, är inte en konsumeringsvara.
Här hittar du Boktips 5:2023 och övriga Boktips finns under ”Boktips” uppe i menyn.

Räkna hjärtslag/Värma händer/Käraste vänner (Katarina Widholm)
I första boken träffar vi Betty som är 17 år och lämnar Hudiksvall för att bli hembiträde hos doktorsfamiljen Molander på Östermalm i Stockholm. Året är 1937.
bokus.com om första boken: ”Räkna hjärtslag är en berättelse om en ung kvinnas väg ut i livet, i en historisk tid som liknar vår egen. Det är en varm roman med tidstroget språk och färgstarka detaljer som snabbt förflyttar läsaren till tiden strax före andra världskriget.”
Jag var nyfiken men väldigt tveksam. Idag är det så vanligt att titta på och döma människor i historien utifrån dagens åsikter, moral osv. Inte minst är den nya ”feminismen” med sin ilska och fördömande syn fel ute. Alla måste ses i sin miljö och sin tidsperiod.
Men jag blev så positivt överraskad så jag läste alla tre! Berättelsen sträcker sig fram till 1952 och jag hoppas att det kommer en fjärde bok. Här berättas rakt upp och ner om vardagen i ett Sverige som inte är så väldigt långt ifrån våra egna dagar. Språkligt används ibland tidstypiska ord vilket bidrar till att transportera mig till Betty och hennes tillvaro. Här finns inte heller uppdelning i goda och onda människor utan alla har flera sidor – som vi alla har. Och Betty skulle kunna vara någons gammelmormor eller mormor så böckerna passar även de yngre!
Rekommenderas varmt!

Berlusconi: italienaren/Påven som kom ner på jorden (Kristina Kappelin)
Jag tycker om Kappelin och efter att ha läst hennes bok ”Italiensk dagbok” (skrev om den i förra Boktips) gav jag mig i kast med två andra böcker som hon skrivit.
I förordet till Berlusconi: italienaren skriver hon: ”Kan du förklara för mig varför italienarna röstar på Silvio Berlusconi? Och hur kommer det sig att de fortsätter att göra det?”. Hon skriver också att Italien (och många andra länder/min anm) ter sig underligt i svenska ögon medan det internationellt sett är Sverige som utmärker sig. För hur många länder är så lugna, trygga, jämlika och demokratiska? Internationellt sett, alltså. Kappelin förklarar Berlusconi i ett italienskt perspektiv och då blir det plötsligen inte alls konstigt att italienarna röstar på honom. Eller andra politiker som svenska ögon kan tycka är skurkar, märkliga typer osv. En skrämmande sak som jag ser i andra länder, även Sverige, är fördumningen som sker via meningslösa och innehållslösa tv-program, videos på nätet osv. Det finns väldigt lite substans i en stor del av media.
I Påven som kom ner på jorden berättar hon om den förste jesuit och latinamerikan som valts till påve: Jorge Mario Bergoglio, ärkebiskop i Buenos Aires när han valdes 2013 och tog namnet Fransiskus som påve. Det är en fascinerade människa! Den katolska kyrkan har stort inflytande på det som händer i världen, men ibland svårt att nå ut i sekulära länder, bl a Sverige. Jag hade ingen aning om vilken revolution han startade i Vatikanen och hur annorlunda han är som påve. Han bor inte i påvepalatset, tillbringar inte sommaren i sommarresidenset, hans första resa var till Lampedusa där han höll en minnesbön över de som inte lyckats komma fram. Osv osv. Kappelin nämner det interreligiösa klimattoppmötet i Uppsala som dåvarande ärkebiskop Jackélen stod som värd för i början av 2010-talet. Det uppmärksammades av internationella medier, bl brittiska och japanska, men nonchalerades helt av svensk media. Jag läste förresten på nätet att Fransiskus uttalat att han inte ska begravas i Vatikanen utan i Santa Maria Maggiore. Kappelin skrev boken 2016 och i år har Fransiskus alltså varit påve i 10 år. Det skulle vara så roligt och intressant om hon skrev en ny bok om honom, en som summerar de första 10 åren.
Två så olika människor – vad tycker jag om dem? Jag tycker inte om Berlusconi men förstår honom betydligt bättre. Jag tycker mycket, mycket om påve Fransiskus – så’na människor behövs det fler av och de kan lära oss andra mycket!
Båda böckerna rekommenderas – de vidgar dina vyer!

Dagbok från 20-talet: om våld och språklöshet (Nicolas Lunabba)
Hans bok Blir du ledsen om jag dör skrev jag om i förra Boktips. Denna bok är en sorts dagbok som Lunabba skriver under sommaren innan första boken kommer ut i augusti det året. Denna bok cementerar den nya syn på Sverige som jag fick i den första boken. Det gör ont att läsa om hur svikna en del människor är, hur de avhumaniseras, blir en intellektuell fråga. Ropen på strängare straff löser absolut ingenting och rasismen fortsätter flöda. Ska vi någonsin se de utsatta, ”marginaliserade”, fattiga och framtidslösa? Alla är inte invandrare. Faktiskt. Alla är inte ens lata eller kriminella. Kan vi inte bredda det Sverige som består av medelklass och däröver så alla får plats? Det gör ont att läsa, ja det gör det, men det startar också en vrede och maktlöshet. Måste det rinna över och smälla som satan för att vi ska vakna och förändra?
Rekommenderas!!

120, rue de la Gare (Leo Malet)
Mitt intresse fångades inte av bokens handling utan av författaren:
”Denna noirdeckare blev genast stilbildande när den utkom 1943 och är den första kriminalromanen om Nestor Burma i svensk översättning. Léo Malet (1909-96) räknades till en av Frankrikes främsta deckarförfattare och personifierade begreppet »noir«, ändå är hans namn så gott som okänt i Sverige. Efter ett förflutet som anarkist i Paris på 1920-talet, chansonnier och surrealist debuterade han 1943 med 120, rue de la Gare, som genast gjorde stor succé.” (bokus.com)
Handlingen: ”Hösten 1941. Den franske privatdetektiven Nestor Burma har hamnat i tysk krigsfångenskap. Där möter han en gåtfull man som har förlorat minnet. Strax före sin död i sjukstugan upplever mannen ett kort ögonblick av klarhet och nämner en adress: 120, rue de la Gare. Några veckor senare hör Nestor Burma samma adress uttalas av en annan döende man efter ett skottdrama på tågstationen i Lyon.” (bokus.com)
Den svenska översättningen kom så sent som 2020! Jag hade svårt att hänga med. Här går det undan och det är många personer att hålla reda på. Upplösningen är som hämtad från Agatha Christie, dvs alla inblandade samlas och brottslingen avslöjas. Fram tills dess har den dock inget gemensamt med Christie. För mig känns den mer som en privatdeckarroman skriven av en amerikansk författare.
Kommer jag att läsa mer av Malet? Nej.

Försvunnen (Tina Frennstedt)
Ett annorlunda grepp! En kriminalroman som inspirerats av verkliga fall och där ett gammalt fall vävs samman med ett aktuellt. Eller? Det blir inte sämre av att inspirationen kommer från gamla fall i Malmö och på Österlen. Jag vet att författare får ändra på miljöer och det gör mig ibland besviken och irriterad när det är ”fel” i miljöer jag känner till. Frennstedt är trogen städer, byar mm så jag kan se dem framför mig och åka med henne. Lite PK har smugit sig in och jag blir lätt uttråkad när alltför stor plats ges åt huvudpersonens privatliv.
Gav definitivt mersmak!

Blodig poesi (Chris Carter)
Ibland känner jag för en amerikansk kriminalroman. Lite tröttande är de eftersom det så ofta handlar om seriemördare och/eller någon som är riktigt psykiskt sjuk. Men de är så himla bra på intrig och att berätta i härlig fart! Och de gillar förfärliga tillvägagångssätt. Ju sjukare och blodigare desto bättre ungefär. Det som gör det extra skrämmande är att det oftast i botten finns en förklaring som får håret att resa sig på ens armar – hur kunde en så’n händelse leda till det här! Där ligger Carters styrka som till viss del kommer av att han läst kriminalpsykologi.
Jag kommer att återvända till Carter längre fram när andan faller på!

Stressa inte så här sista veckan före jul! Det som inte är gjort blir inte gjort utan landa i lugnet och julefriden. Läs en bok! Du behöver inte ge dig ut i butik utan köp på nätet eller låna e-bok via bibliotek.

Ha en skön julavecka! Var rädd om dig och andra!