Då var det måndag och vår sista dag tillsammans. Jag skulle resa hem till Kreta på tisdagen och Frida hem till Skåne på onsdagen. Inga förbokade besök utan en dag då vi skulle…ja, vad skulle vi? Rom är som ett jättestort smörgåsbord, brist på intressant att uppleva är inget problem. Problemet är att välja. Det var som sagt måndag och då går museer och de flesta sevärdheter bort eftersom de är stängda. Vi hade varsin uppsättning idéer, valde att starta med Fridas och se’n fick vi se var vi hamnade. Hon hade hittat Roms enda kvarvarande pyramid så taxi ner till stadsdelen Testaccio (som jag promenerat igenom vid tidigare besök)!

För transport, boende och mat – se https://iamittilivet.com/2026/03/31/neapel-och-rom-praktikaliteter-del16/

Piramide di Caio Cestio
Varför en pyramid i Rom, undrar du. Jo, romarna var lika känsliga för trender och mode som vi och nyfikna på nytt och annorlunda. När kejsar Octavianus Augustus erövrade Egypten 30 f Kr tog romarna bl a till sig egyptiernas begravningsarkitektur: pyramider. En av dem som beslutade att anamma den nya stilen var Gaius Cestius. Han hade olika titlar och en låter som ett riktigt roligt jobb! Han var medlem i ett sällskap som hade som uppgift att organisera heliga banketter till de viktigaste gudarnas ära. Festfixare med andra ord! Det har funnits fler pyramider i Rom, denna är den enda som är kvar.
Det kändes lite märkligt att stå vid en pyramid i Rom. Det är liksom lite fel på nå’t sätt. Men hur som helst, vacker är den lilla (jämfört med sina förlagor) vita pyramiden som tronar vid en livlig vägkorsning. Enligt Google Maps skulle pyramiden vara öppen. Vi bestämde oss för att gå runt det inhägnade området för att se om vi kunde komma närmare och om det fanns en dörr på andra sidan. Men det där med öppet visade sig vara fel. Det är ofta så, tycker jag, att etablissemang har olika öppettider på Maps, sociala medier och hemsida. Varför uppdaterar de inte? Irriterande är det!
Finns flera sidor på nätet med information om pyramiden, här är en:
https://www.turismoroma.it/it/luoghi/piramide-cestia

Innan vi kom så långt som till den stängda dörren besökte vi Porta San Paolo.

Porta San Paolo
Över gatan från pyramiden ligger Porta San Paolo (vid böran/slutet på vägen Via Ostiense) som är en av de bäst bevarade ingångarna i Roms Aurelianmur (som är en av stadsmurarna och Roms största byggnadsverk, finns fortfarande kvar). Den liknar ett medeltida slott, men byggdes under 200-talet.
Här blev jag väldigt exalterad! Jag tycker om att knyta ihop saker, se samband, förstå. Porta San Paolo hette från början Porta Ostiensis. Hit kom säd, olja och annat från Roms hamnstad Ostia och fördes in i sta’n. Jag besökte Ostia 2022 så nu kunde jag se hela transportvägen!
Porten var imponerande och innanför fanns vaktkurer. Här fick man nog bocka och niga för att bli insläppt såvida man inte kom med alla de varor som Rom behövde.
Information: https://en.wikipedia.org/wiki/Porta_San_Paolo
Mitt besök i Ostia 2022: https://iamittilivet.com/2022/11/02/ostia-antica-och-monte-testaccio/

Cimitero Acattolico per gli Stranieri di Roma
Vi följde som sagt det inhägnade området för att komma närmare pyramiden (som ju visade sig vara väldigt stängd). I muren fick vi syn på en ingång och steg in på en kyrkogård! Och inte vilken kyrkogård som helst utan den protestantiska. Enligt dem själva borde den kallas ”icke-katolska kyrkogården” (vilket den heter på italienska) för där finns alla möjliga trosinriktningar som t ex judendom, islam, buddhism. Där finns poeter, författare, skulptörer – konstnärer av alla slag som lockats till den eviga staden. Rom ingick också i den ”Grand Tour” som oftast utgick från England (men även svenskar reste på ”bildningsresa” – läs här). En del av de begravda på kyrkogården var militärer och eftersom de dog på 1800-talet misstänker jag att de var i Rom för att stötta Garibaldi som enade Italien 1861. Olika nationaliteter har sina gravar, t ex finns en svensk grav. Jag antar att där begravdes de som inte hade råd med egen grav.
Vi fick kort information, bl a att vi fick ta foton men inte lägga ut på sociala medier eftersom kyrkogården fortfarande används. Givetvis respekterade vi det. Vi började strosa runt i denna lugna, fridfulla och fina oas där trafikbuller och jäktande människor höll till där ute nå’nstans, långt borta kändes det som. Här ligger Axel Munthe med familj, poeterna Keats och Shelley, en släkting till Goethe. Och många fler.
När jag gick in på hemsidan hittade jag en intressant video (titta på den!). Där berättas att under 1700-talet skedde begravningar på nätterna för att undvika bråk och störningar! Tydligen var det så att var man i Rom så var man katolik och inget annat. Basta.
Officiell hemsida: https://cemeteryrome.it/

Katter gillar lugna platser. Och Frida.

Monte Testaccio
Skärvsoptippen Monte Testaccio är en viktig länk i hamnstaden Ostia och Rom. Här hamnade de amforor som de transporterat olja i och inte kunde återanvända eftersom den olja amfororna sugit åt sig härsknade. Efter mitt besök 2022 skrev jag bl a i blogginlägg ”Det finns olika uppskattningar om hur många transportkärl kullen innehåller, men en uträkning är att där är 53 miljoner transportkärl som innehöll 70 liter så totalt blir det 6 miljarder olivolja. ”. Här är blogginlägget: https://iamittilivet.com/2022/11/02/ostia-antica-och-monte-testaccio/
Vi gick nu runt sopberget som är ungefär en km i omkrets. Man får inte gå in, men det finns ett plakat med ett telefonnummer. Frida ringde upp för att fråga om guide. Jag hör henne säga: ”Så länge kan vi tyvärr inte vänta!” (hon pratade engelska, alltså…inte svenska). Dagens datum var 23 mars och vi kunde få en guidad tur 11 april!
På grinden fanns också en skylt om en fotoutställning ”across the road” med historiska foton från sopberget . Vi letade tvärs över gatan, utökade sökradien, men ingen fotoutställning.
Officiell hemsida: https://sovraintendenzaroma.it/i_luoghi/roma_antica/monumenti/monte_testaccio

Det har blåst in jord på sopberget, gräs och annat har fått fäste så nu börjar det bli täckt av grönska. När jag besökte 2022 kunde man fortfarande utifrån på en plats se skärvlagren:

Vi fick ge upp fotoutställning och guidning, stod i ett gathörn när det slog mig att jag läst om nå’n marknad i Testaccio. Frida hittade den på Google Maps och vi traskade iväg!

Mercato di Testaccio
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den byggnad som marknaden huserar i. Mestadels för att jag tycker att byggnaden är ful. Den har dock den stora fördelen att det finns gott om öppningar och att väggarna är perforerade så att de släpper in ljus. När man strosar runt bland alla stånd känns det som om man är utomhus.
Här fanns olika varor, men främst mat! Färger, dofter, folkmyller. Vi plockade ihop varsin tallrik med olika grönsaksrätter, beställde dryck och satt uppflugna på pallar vid en smal disk och åt. Underbart gott! Perfekt lunch.
Officiell hemsida: https://www.mercatoditestaccio.it/

Från marknaden strosade vi lite hit och dit. Provade vår lycka vid två kyrkor, men många av de mindre kyrkorna stänger några timmar på sen eftermiddag (liksom t ex matställen). Vi gick en bit längs Tibern och gick över till dess andra sida genom att korsa Isola Tiberina (ön i Tibern).
(foto: Frida)

Nu var vi inne i Trastevere där vi bestämde oss för en fika. Och döm om vår förvåning när vi upptäcker att vi hamnat nästan i knät på taxi! Så fika i lugn och ro, vi kom fram till att nu orkade vi inte ta in mer intryck utan gick 10 meter bort till Monumento a Giuseppe Gioachino Belli (en italiensk poet på väg att ramla av sin statybas!) och tog en taxi hem.

Nu är det slut på sevärdheterna! Nästa och därmed sista blogginlägget blir spridda tankar, lustiga ögonblick och summering.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

Foton på min flickr-sida: Album Rome and Naples 2026