Ja, varför man ska resa är en alldeles för stor fråga för den här bloggen. Jag tycker om att resa för att få upplevelser och vidga mina vyer. Är samtidigt medveten om att jag besöker som turist så det jag ser kan vara anpassat. Och jag möter människor som jobbar inom turism och service så jag får akta mig för att påstå att jag vet så himla mycket om ett resmål, ett land efter ett besök.

Människor som reser kan nog delas upp i två stora grupper: de som vill se nya platser och gärna hinna med så många som möjligt och de som jag tillhör: återvändarna. Varför återvända, är det inte trist när det finns så mycket att se och uppleva på klotet? Kanske det, men jag tycker om att grotta ner mig. Om jag tycker om ett resmål så vill jag gärna veta mer, uppleva mer, lära känna platsen mer och bättre.
Men visst har jag också en önskelista. Problemet med mina resönskningar är att de antingen är för dyra eller att det bara är en-två saker jag vill uppleva. Exempel: se Taj Mahal tidigt på morgonen i soluppgång – se’n kan jag resa vidare. Eller se terracottaarmén i Kina – se’n kan jag resa vidare.

För mig är en resa uppdelad i tre delar: före, under och efter. Funderingarna, bokningarna, planerandet före, under själva vistelsen och efter då alla intryck faller på plats i minnet så de kan tas fram när andan faller på, foton gås igenom (sorteras och många slängs).

På min ofullständiga pension som dessutom urholkas av den dåliga kursen för svenska kronan kan jag inte resa varje år. Det är ju inte heller nå’n sorts mänsklig rättighet eller måste. Finns mycket att upptäcka och uppleva på nära håll.
Ekonomin sätter alltså gränser och det är då det blir intressant med billigt kontra prisvärt. Med prisvärt menar jag ”vad får jag för mina pengar?”. Det är inte alltid så att det som är billigt är prisvärt. Ofta behöver jag inte lägga till mycket för att få bättre utdelning. Så det ligger väl nå’t i talesättet ”Snålheten bedrar visheten”.
Två exempel på avvägningar. Första – mitt flyg till Neapel avgår kl sex på morgonen, alltså tillkommer en hotellnatt uppe i Iraklio. Jag vill nämligen inte anlända trött utan sätta igång direkt. Visst, en extra kostnad, men jag tycker jag får ut mer för mina pengar och min tid på resmålet. Andra: jag bokar gärna flygtransfer från flygplats till hotell när jag anländer. Ja, det är dyrare än tåg och buss, men jag slipper snurra runt på flygplats efter biljetter och perronger plus att jag får mer tid på resmålet och alltså mer för mina pengar.
En sak ska man komma ihåg: jag reser ensam vilket betyder att alla bokningar, all planering, allt som ska kollas upp, alla beslut, allt praktiskt ligger på mig. Bara på mig. Så när jag är på plats gäller bara en sak: upptäck och upplev!

Vart ska jag då resa? Jo, jag ska till Neapel och Rom i mars. Det blir andra besöket i Neapel och femte besöket i Rom.
Neapel var jag i och för sig nöjd med efter första besöket, men där är två-tre saker som jag vill uppleva. Se’n är det klart. Tror jag. Osvuret är bäst!
Rom – ja, det är verkligen ”min” stad! Där finns så många olika tidsperioder i en modern och levande stad så jag tror aldrig man kan bli ”färdig”. Jag tycker också om stämningen i sta’n och generellt i Italien. Numera finns ju ytterligare en anledning för den som kryssar av UNESCO-arv: före jul blev det italienska köket det första i världen att bli UNESCO-arv! Välförtjänt!

På tal om före jul så fick den här resan en extra, tjock guldkant! På julklapp från systerdottern stod det ”Vi ses i Rom i mars!”. Jag hade ingen aning! Ska bli så roligt! Och vi ska fira ordentligt en kväll för vi har ett jubileum. Vi var i Rom 2006 så det är 20 år se’n. Det blir nog en hejdundrande fest!

Jag brukar inte göra inköp på Black Friday, Cyber Monday och allt vad det heter. Tycker det hade varit bättre om priser sänkts lite över lag. Men ekonomin, som sagt. Så på Black Friday satt jag där och svor över trögt internet tillsammans med alla andra. Jag bokade flygbiljetter och tyvärr bestämde ekonomin att jag får nästan fem timmars väntetid på Atens flygplats. Inte det bästa användandet av tid. Och flygplatser som är så himla tråkiga, men det är på väg hem så ok.
Hotell tog ett tag. Jag vill gärna bo i en miljö som signalerar var jag är så ”Boutique Hotell” är inget för mig. Men det var knepigt denna gång att få ihop det med de andra och viktiga kriterierna läge och pris. Jag läser inte recensioner mer än skummar efter ordet ”rent” för givetvis vill jag ha städat. Jag behöver ingen överdådig frukostbuffé eller några tillägg. Bara ett rum där jag ska sova, förvara mina saker och duscha. Jag ska ju ändå inte tillbringa min tid där. Boendet i Neapel blev ingen riktig höjdare, men i Rom ska jag bo granne med Leo! Påven, alltså. Inte illa!

Planering behövs verkligen numera. I och med masstrusimen får man ibland rådet att köpa inträdesbiljett på nätet i förväg, ibland är det enda alternativet. Fördelen är att de kan fördela besökare något jämnare över da’n, men för mig försvinner en del av spontaniteten och de förköpta biljetterna sätter liksom schemat.

Så planering av ”sevärdheter” (knasigt ord och vem bestämmer vad som är ”sevärt”?). Information och tips kan man hämta på flera platser. Jag har gått med i två grupper på Facebook, surfat runt på hemsidor, sökt i bloggar och nu läser jag en fantastisk bok. Det där bokpaketet, som jag berättat om, som försvann ersattes av ett nytt bokpaket som anlände för en vecka se’n. Där låg en riktig pärla: ”Om Rom”, skriven av Bo Lundin. Det är inte en vanlig guidebok utan efter att ha besökt Rom under 60 år skrev han en bok som kom ut 1984, detta är sjunde omarbetade (efter pandemin) upplagan som jag köpt. Späckad med fakta, anekdoter, historia, de där guldkornen som man missar som turist, råd och tips. Skrivet på ett lättillgängligt och underhållande sätt med glimten i ögat. Och en stor, dock ej okritisk, kärlek till Rom! Jag har visserligen bara kommit halvvägs, men kan verkligen rekommendera den!
I Neapel var valen givna, nu gäller det att sy ihop transporter och inträdesbiljetter. Ett pussel, men ett steg i taget!
Rom däremot är lite av en huvudbry! Tänk dig ett smörgåsbord multiplicerat med….ja, 10, 20 eller 30. Först står bordet framför mig, det känns övermäktigt (vill ju smaka på allt!), se’n börjar några saker tona fram lite mer och bland dem måste jag välja. Samtidigt känner jag ingen hets eller stress för jag är övertygad om att detta inte blir mitt sista besök i Rom. Oavsett om jag kastar ett mynt i Fontana di Trevi eller ej.
Det börjar ta form, ligger just nu hos systerdottern för att höra vad hon känner för. Det är så vist ordnat att jag anländer till Rom en dag före henne och hon lämnar en dag efter mig så om det är nå’t bara en av oss är intresserad av kan vi göra det då. Men det är ju roligt att dela upplevelser och man ska inte vara rädd för att gå utanför sina invanda ramar för det kan bli väldigt lyckat och givande!
I planeringen läggs in mycket ”luft” för vad som dyker upp, sitta på uteservering med ett glas vin, mozzarella och prosciutto crudo för att folkglo, strosa, stanna och njuta av nå’t vackert eller intressant och strosa igen. Jag undviker oftast transporter så länge jag håller mig inom resmålet och avstånden inte är för stora. Många fina uplevelser har jag fått på det sättet, upplevelser jag annars missat om jag tagit buss eller (ännu sämre) tunnelbana.

Om du är nyfiken på mina förra besök i Neapel och Rom så finns de under Resor – Italien i menyn här i bloggen. Där finns inte mitt första besök i Rom i början av 90-talet (vid nyår – en upplevelse i sig!) samt systerdotterns och mitt år 2006 av den enkla anledningen att då fanns inte bloggen.

Nu är det dags att sticka ner näsan i Lundins bok igen!

Ha en bra fortsättning på veckan och en skön helg! Var rädd om dig och andra!