Det är trevligt med gäster. Underhållande. Mysigt. Trevligt även när de bara dyker upp, det ska inte alltid behövas inbjudan eller ”bokning”. Men. Det finns gäster och gäster. De sistnämnda är de där ovälkomna som man inte vill ha och som kan vara svåra att bli av med.

När jag kom hem vid midnatt från min Skåne-resa och stod och packade upp nå’t vid köksbänken uppfattade jag i ögonvrån en rörelse. Världen slutade snurra som den gör när nå’t är väldigt, väldigt fel. Min trötta hjärna slutade fungera bråkdelen av en sekund. För på kanten på min spis traskade en kackerlacka!

Lite bakgrund: under mina lite mer än 11 år i den här lägenheten har jag bara haft ett ovälkommet besök. Det var en kackerlacka på lilla balkongen som jag snabbt kunde trampa till döds. Och ja, jag vet att man inte ska trampa på kackerlackor, men det struntar jag i. En död kackerlacka är en bra kackerlacka.
Jag har givetvis tidigare under resor stött på kackerlackor. Det närmaste vi kommit varandra var en som satt på mitt nattygsbord mitt i natten och försökte få bort papper från ett halvätet choklad. De älskar sötsaker. Det finns ett tips om att om man vill veta var de håller till kan man slå vatten och socker på en liten tallrik och ställa i ett hörn. Vem i hela världen skulle vilja göra nå’t så’nt? De ska vara på sin plats. Jag vet inte exakt var det är, men det är inte i mitt hem!

Jag fick snabbt fram giftspray och gav spiskackerlackan rejäla duschar. Den försvann så klart in under köksskåpen och se’n lät det som om den var inne i ett av skåpen. Det var den inte. Den höll på att ta sig genom väggen! Jodå, de kan både ta sig genom cement och äta det.

Nästa fas: små kackerlackor dök upp i mitt badrum. Faen! Tänk om den där spistraskaren hunnit lägga ägg. Undrar hur många i så fall. Internet: honan lägger en kapsel med 30-48 ägg som kläcks efter ett dygn. Kapsel? Varför exakt 48?
Vid nästa super market-besök inhandlades två giftspray så jag är laddad i både kök och badrum. Numera tänder jag i badrummet, öppnar dörren på glänt och kollar läget innan jag går in. Som en tjuv i mitt eget hem!

Jaha, tänker du, varför är du rädd för de där djuren. Jag är inte rädd för dem, jag vet att de inte kommer att anfalla. Men dels är de äckliga eftersom de gillar mörker och fukt där de hämtar sjukdomar som de sprider. Dels rör de sig så läbbigt (vilket spindlar också gör!) så man vet inte var man har dem. Äckliga är verkligen vad de är!

Kunskap lär ju vara bra för att besegra olustkänslor, rädslor och annat elände. Så är inte fallet med kackerlackor. Ju mer jag läser om de äckliga krypen desto värre blir olusten. Jag kanske t o m närmar mig trauma, vad vet jag.
Visste du att
– kackerlackor kan bo i madrasser (informationen främjar inte direkt god sömn…)
– de kommunicerar sinsemellan med dofter och feromoner (så de kan kalla på sina kompisar om de hittar ett toppenställe…). Med oss människor kommunicerar de med illaluktande, unken doft från bakkroppen och avföringen (detta ska vi tydligen vara tacksamma över då det är ett vanligt sätt att upptäcka dessa nattsuddare…)
– de räknas till skalbaggarna, kan flyga men gör det inte gärna (hur vet man det – har man intervjuat dem eller gett dem formulär att fylla i?)
– de är en av världens äldsta insekter, har inte förändrats mycket vilket är ett bevis på hur anpassningsbara de är (hm…)
– kackerlackor bits inte (eller i alla fall väldigt sällan…) men sprider en mängd bakterier och elände, t ex virus som kan ge upphov till salmonella, gulsot och sjukhussjuka, och därför bör man rengöra där de dragit fram (ursäkta, men de lämnar ingen karta eller reseberättelse efter sig så betyder det att allt i köket ska diskas??)
– en skrämd kackerlacka kan väsa genom att pumpa ut luft i bakkroppen (skrämd – som om jag skulle bry mig…)
– kackerlackor kan ta sig in lite överallt, t o m i frys- och kylskåpsväggar (det finns inte en enda fredad plats…)

Nu kanske du sitter och ler så där i mjugg och tänker att om människan valt att bo i ett land med gott om kackerlackor och bra miljö för dem så får hon väl skylla sig själv. Helt rätt, men det betyder inte att jag måste tycka om dem. Och upplysningsvis så finns det några kackerlacksarter även i Sverige. Nu försvann kanske leendet? Skogskackerlackan är vanligast, håller sig dock utomhus. Den s k tyska kackerlackan är vanligast inomhus. I Sverige. Tröst: de blir inte så stora där uppe i norr.

Så nojig över rörelser i ögonvrån, olust att besöka badrummet, hoppar till för mindre ljud och knäppningar i lägenheten, fasar för att de kryper över mig på natten… Hur ska jag hantera detta? Det har lugnat ner sig något, men samtidigt går jag bara och väntar på nästa uppdykande. Har jag tur har mitt hem bara använts som transfer eftersom här inte finns nå’n mat de kan få tag på. Ju längre det dröjer desto märkligare… När är det dags för nästa passering?

Usch och fy för de äckliga krypen! Jag vill ha min hemtrivsel tillbaka!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!